Stäng fönster Simrishamn kn, VITABY 21:1 VITABY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljö Vitaby socken ligger i östra Skåne och sträcker sig från kusten med branta stigningar från stranden till ett öppet åkerlandskap som längre in åt land övergår till skogklädda höjder. Vitaby kyrkby ligger mitt emellan två åsträckningar som rinner ut till kusten, Mölleån och Klammersbäck. Socknen är rik på fornlämningar vilket vittnar om dess betydelse under förhistorisk tid ända från stenålder. Goda betesmarker, tillgång till vatten och lätta jordar har gjort området attraktivt för bosättningar. Socknens mest kända fornlämning är Bredarör, eller Kiviksgraven, ett gravröse med stenkista daterat till bronsålder. Till socknen hör även fiskeläget Vitemölla där man under 1800-talet bedrev omfattande sjöfart. Delar av Kivik, också en viktig fiske- och sjöfartsort, ligger inom Vitaby sockengräns. Från sent 1800-tal utvecklades både Kivik och Vitemölle till populära bad- och semesterorter. I Vitemölla fanns tidigare en mölla av betydelse, tillhörande Torups frälsegård. Torups säteri ligger en kilometer norr om Vitaby kyrkby. Dess huvudbyggnad stammar från 1600-talet men skriftliga belägg för en storgård finns redan från 1300-talet. Under 1700-talet var fyra gårdar i Vitaby frälsehemman till Torup och vid 1800-talet mitt tillhörde större delen av gårdarna i byn Torup. Än idag är landskapet kring Vitaby präglat av storgodsdriften knuten till Torup. Vitaby kyrka ligger högt belägen på en mycket markant kulle med branta sluttningar mot väster och söder. Enligt en lantmäterikarta 1778 låg bebyggelsen vid denna tid samlad kring bygatan söder om kyrkan. Närmast kyrkan låg klockaregården och annexhemmanet låg öster om kyrkan. När järnvägen drogs fram mellan Brösarp och Ystad uppfördes en station mellan Grevlunda och Vitaby kyrkby som tog namnet Vitaby. Kring stationen växte ett stationssamhälle upp vilket övertog rollen som sockens huvudort. Den nuvarande bebyggelsen i Vitaby kyrkby består endast av ett par gårdar samt den gamla skolan som numera är privatbostad. Alldeles norr om kyrkan och längs kyrkogårdens norra gräns löper det gamla järnvägsspåret som ännu trafikeras som museijärnväg. Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Vitaby 56:1. Forn-lämningen avser Vitaby bytomt enligt lantmäterikarta från 1846 och skyddas enligt Kulturmiljölagen 2 kap. Vitaby kyrka och kyrkogård ingår i område av riksintresset Haväng-Vitemölla [L 8] för kulturmiljövården i enligt 3 kap 6 § miljöbalken. Vitaby ingår också i läns-styrelsen kulturmiljöprogram som särskilt värdefullt område omfattande Andrarum–Kristinehov–Eljaröd-Brösarp-Glimmeboda-Haväng–Vitemölla–Kivik–Vitaby. Kyrkogård Kyrkogårdens äldsta delar utgörs av den höga kullen där kyrkan är belägen. I en beskrivning från 1850 anges att kyrkogården var kringgärdad av en stenmur och hade två ingångar, en större i söder och en mindre mot öster. I samband med laga skifte vid 1800-talets mitt påbörjades planering för utvidgning av kyrkogården. Murarna mot norr och väster togs bort med utvidgningen skedde till en början först mot norr. En kyrkogårdsplan gjordes också mot söder. Efter 1917 utvidgades kyrkogården även mot väster i området från gamla bygatan och fram till järn-vägen i norr. Till en början togs endast ett smalt område närmast väster om gamla kyrkogården i bruk. Kyrkogårdens nuvarande västra trekant togs i bruk efter 1928 då gamla klockaretomten inkorporerades i kyrkoplanen. Söder om den senast utvidgningen mot väster finns en trädbevuxen parkyta som också tillhör kyrkan. Den äldsta kyrkogårdsdelen har en stor höjdskillnad till omgivande mark i väster och söder. Västra sidan är terrasserad medan södra sidan begränsas av en hög stödmur. De mindre branta sluttningarna mot öster och norr begränsas av en stenmur i öster medan norra sidan saknar begränsning till kyrkogårdsdelen. En trädkrans finns längs delar av södra och östra sidan. Kyrkbacken är gräsbevuxen med singeltäckta ytor kring kyrkan och till entréerna. Huvudgången till kyrkan är från söder med en lång trappa av natursten vilken leder fram till entrén i vapenhuset. En äldre ingång med murade och putsade grindstolpar och en järngrind finns kvar i sydöstra hörnet. Ingången används inte längre. Endast enstaka äldre gravvårdar finns kvar på gamla kyrkogården. Nya kyrkogården norr om kyrkan är ordnad med raka gravrader från norr till söder och begränsas av en låg stenmur samt trädkrans mot öster och norr. Gravplatserna har tidigare varit grusgravplatser men är numera grästäckta. Utmed norra kyrkogårdsdelens östra sida finns två ovanliga gravvårdar. Den ena som är rest över konstnären Otto Ehrich är en bronsskulptur av Waldemar Raemisch föreställande Nornorna. Den andra gravvården tillhör Hans Ehrich och är utformad som stående sten genombruten upptill med en cirkel i vilket ett skulpterat huvud är infällt. Skulpturen föreställer Ehrich som barn och är utförd av den finländske nationalskulptören Väinö Aaltonen. Nedtill på stenen står texten ”Det finns inga döda”. Övriga delar av kyrkogården kantas med häckar och en trädrad. Västra delen av nya kyrkogården är ordnad med buxbomskantade grusgravplatser och en varierande växtlighet. Gravvårdarna i de senare delarna är från sent 1800-tal och framåt. Längst i väster nära, järnvägsspåret finns en minneslund. En askgravplats och urngravplatser finns också inom den västra delen av kyrkogården och längst västerut har ett lapidarium anlagts. Byggnader på kyrkogården Vid kyrkogårdsplanen sydöst om kyrkan ligger två förrådsbyggnader. Den ena är troligen en gammal stallbyggnad från 1800-talets första hälft. Byggnaden är murad med stora gråstensblock och täckt med ett korrugerat plåttak. Portar och fönster är av ljust gråmålat trä. Norr om denna byggnad finns en senare garagebyggnad med vitmålade och putsade fasader, listtäckt papptak och två svartmålade portar. Väster om kyrkogårdsplanen ligger ett bårhus ritat 1936 av Helmer E Persson. Bårhuset är av putsat och vitmålat tegel med rundbågsformade fönster och valmat tak av tegel. Bårhuset är numera ombyggt till vaktmästeri och RWC-utrymme. En stor inkörsport vid ena sidan har ersatts av ett brett fönsterparti. Källor Underhållsplan för Vitaby kyrka, Ponnert arkitekter AB, 2005. Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008. Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015. Den medeltida träskulpturen i Skåne, en bilddokumentation, Lena Liepe. Lund 1995. Vitaby kyrka, Gustaf Åberg, Vitaby församling 1992. Dokumentation Vitaby taklag, P. Sjömar och Kristianstads länsmuseum, Rapport 1990. Vitaby kyrka, - utvändig restaurering, Lars-Göran Strömbom & Lotta Eriksson, Antikvarisk kontrollrapport, 2003-2004, Regionmuseet Kristianstad. Orgelinventering för Lunds stift, Anders Olsson 2016. Lunds stift. A Catalogue of Wall-Paintings in the Churches of Medieval Denmark 1100 – 1600, Scania, Halland, Blekinge. III: Catalogue N - Ö, Banning, Knud, Köpenhamn, 1976. Internet Riksantikvarieämbetet fornlämningssök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html Lantmäteriet Historiska kartor: http://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Historiska-kartor/ Länsstyrelsen i Skåne, Kulturmiljöprogram för Skåne; https://www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram.html#0 Informanter Gunnar Bergquist, 2021-08-30. |
