Stäng fönster Svalöv kn, SKRÄVLINGE 16:1 NORRA SKRÄVLINGE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkogården Den äldst bevarade kartan, där Norra Skrävlinge kyrkogård är avtecknad, är en stor-skifteskarta från 1775. Den nästan kvadratiska kyrkogården är omgärdad av en mur, och ligger i byns sydvästra hörn omgiven av gårdar. I äldre beskrivningar från 1600- och 1700-talen omnämns, att muren var försedd med en stiglucka. 1852 renoveras begravningsplatsen som en följd av Brunius ombyggnad på 1840-talet. Kyrkogården utvidgas något för att kompensera för den plats det nya tornet upptar. När Teckomatorp tillväxer under 1800-talets andra del, behöver kyrkoanläggningen utvidgas för att ta hand om den växande befolkningen. En kyrkstuga, som snart kom att användas som skola, uppförs 1870 längs byvägen, och 1897 görs en utökning av kyrkogården mot väster genom avsöndring av gårdsmark. Foton från omkring 1900 visar, att kyrkogården omges av en häck ställd på en låg stödmur. Kyrkogården utvidgas på nytt 1928 efter arkitekt S. Sterners ritningar, nu mot norr fram till järnvägen. Den nya delen omgärdas av en hagtornshäck ställd på en granit-mur. I väster planteras en rad lindar, som fortsätter runt utvidgningen från 1897. Träden avslutas vid ett grindparti, som sätts upp i gränsen mot kyrkogårdens äldsta del. Gravkvarteren pryds med olika typer av växtlighet. 1940 byggs ett begravnings-kapell i den nya kyrkogårdens östra kant. Under 1960-talet renoveras kyrkogården i etapper efter hortonom Staffan Larssons anvisningar. De äldsta delarna av kyrko-gården gräsbesås, och planteringsytor skapas framför gravarna. 1985 avdelas en del av den nya kyrkogården för urngravplatser och minneslund efter Larssons ritningar. I början av 2000-talet nyplanteras pelarbokar längs den äldre kyrkans huvudgångar, då de äldre träden drabbats av almsjukan. Beskrivning Kyrkogården utgörs av tre tydligt avläsbara delar; den äldsta delen närmst kyrkan, och utvidgningarna i väster och norr från 1897 resp. 1928. Kyrkogården omgärdas i söder och öster av en hagtornshäck ut mot byvägen. Häcken fortsätter längs den västra sidan, för att övergå i en gråstensmur avtäckt med vingtegel i mötet med den norra utvidgningen. Mot kyrkstugan och en privatbostad i öster finns en låg stenmur och ligusterhäck. I väster och söder finns en rad med högresta lindar. Trädkransen avslutas vid ett tredelat grindparti i söder, utformat med smidesgrindar fästade till kraftiga grindstolpar, som fungerar som huvudentré till kyrkogården. Där-utöver finns tre mindre ingångar i öster och norr. Kyrkogårdens delar avgränsas av breda gångar. Huvudgången i nordsydlig riktning, liksom den norra utvidgningens tvärgång mot begravningskapellet, är utformade med alléer av avenbok resp björk. Gångarna är singeltäckta och delvis hårdgjorda med cementplattor. Gångsystemet vidgar sig framför tornet, så att en liten förplats bildas framför kyrkan. Från huvudgångarna leder mindre gångar ut mot kvarteren, och mot kyrkstugan och den lilla parkeringen längs vägen i öster. De äldsta delarna av kyrkogården är genomgående gräsbesådda. Inga gångar finns inom kvarteren, som liksom gravplatserna saknar begränsningar. Merparten gravar är återlämnade och endast ett fåtal platser har någon form av växtlighet. I gravmaterialet, som övervägande är från 1800-talet och 1900-talets första decennier, finns bl.a. sju skånska kalkstensvårdar från 1800-talets början. Från 1800-talets andra hälft märks olika marmorvårdar i romantisk stil, däribland flera stenar med biskviporslin och en mer ovanlig marmorskulptur med en kvinna som omfamnar ett kors. 1897 års utvidgning i väster är tydligt reglerad med raka gångar och rektangulära kvarter omgärdade av buxbom. Merparten av ytorna är singeltäckta, frånsett några mindre partier i nordväst och sydost. Gravplatserna omgärdas generellt av buxbom eller stenkanter. I kvarteret, som ligger längs utvidgningens västra kant, är samtliga gravar försedda med stenramar, och de flesta även med stenskodda planteringsramar. Många gravplatser har en rik egen växtlighet i form av städsegröna växter, mesta-dels barrträd såsom en och tuja. Gravmaterialet består av granit- och diabasvårdar från 1900-talets början, däribland nationalromantiska bautastenar, liksom gravminnen i sirlig jugend eller breda, låga stenar i klassicerande stil. Flera vårdar är rikt bearbetade med säregen utformning, däribland manufakturhandlaren Nils A Lindströms, som består av ett gjutjärnsfundament med en urna ovanpå [9], liksom ingenjör Valfrid Bengtssons, som kröns av ett stort bronsporträtt. Bland titlarna märks flera lant-brukare, liksom olika epitet som anknyter till Teckomatorps järnvägs- och industri-historia, t.ex. stationsinspektör, stationskarl, bryggare och sockerfabriksarbetare. Utvidgningen i norr från 1928 utgör den nya kyrkogården. Dess södra och västra delar utgör en fortsättning på sekelskiftesutformningen med singeltäckta gravar om-gärdade av buxbom eller stenkanter. Till skillnad från på den gamla kyrkogården finns små gångar mellan varje gravrad. De norra kvarteren är grästäckta med fritt placerade gravar, som kommer från 1900-talets andra hälft. De gräsgravar som tagits i bruk har oftast en liten yta för plantering framför gravstenen. Utformningen längs kyrkogårds-muren utgör en fortsättning på 1897 års kvarter med grusade och stenkantade grav-platser. De äldsta gravarna, som finns längs den västra sidan, är ofta låga diabasvårdar, medan stenarna i norr är yngre i funktionalistisk stil. Gravplatsernas växtlighet varierar kraftigt med inslag av både mer moderna växter och frodig vintergrönska. Minnes- och urnlundarna är anlagda längs den nya kyrkogårdens östra kant. Minnes-lunden är täckt av gräs med en central, stenkantad plantering med olika marktäckare. I gräset står en natursten med texten ”Ingen är glömd av Gud”. Urnlunden består av två rader av stenkantade gravplatser, lagda på ömse sidor om en stensatt mittgång. Byggnader på kyrkogården Begravningskapellet är ritat 1940 av Eiler Graebe. Byggnaden har putsade stenväggar och ett svagt lutande, plåttäckt sadeltak. Entrén har en spetsbågig tegelomfattning. Källor och litteratur Norra Skrävlinge kyrkogård, Kerstin Börjesson och Åsa Jacobsson (2012), Regionmuseet Kristianstad Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, (utkast) opublicerad 2012 Sockenkyrkorna – kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008 Underhållsplan för Norra Skrävlinge kyrka 2008-11-06, Wikerstål Arkitekter AB (2008), Helsingborg http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, Riksantikvarieämbetet Fornsök, hämtad 2014-11-28 http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html, Lantmäteriet, hämtad 2014-11-28 http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskaps-vard/ kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/svalov/Pages/ index.aspx, hämtad 2014-12-18 Intervju med representanter från Svalövbygdens pastorat, möte 2015-03-17 Se även beskrivning av Norra Skrävlinge kyrkomiljö under Miljöer. |
