Stäng fönster Ystad kn, SKÅRBY 22:1 SKÅRBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Skårby kyrka omnämns första gången 1145, då ärkebiskop Eskil tilldelade dekanämbetet vid Lunds domkyrka bland annat kyrkan i Skårby. Då omtalas även Gussnava kapell, beläget i Skårby socken. I det s k Ystadsprojektet, Kulturlandskapet under 6 000 år, som var ett forskningsprojekt som pågick mellan åren 1982 och 1989, har kopplingarna mellan by, huvudgård och kyrka utförts tvärvetenskapligt. Där har de dragit slutsatsen att så gott som hela Skårby kyrkby under medeltiden tillhört ärkebiskopens godsbestånd. Så sent som 1650 ska domkapitlet haft kvar patronatsrätten för Skårby kyrka. Förekomsten av ett flertal runstenar i socknen har även tolkats som att platsen tidigt utgjort ett betydande släktgods. En runsten upptäcktes på 1600-talet i kyrkogårdsmuren, därifrån den flyttades under vintern 2016–2017 till sin nuvarande plats vid kyrkans västra gavel. Byar med namn med efterleden -by kan ofta uppkommit redan under folkvandringstid eller vikingatid. I socknen har Hunnestad varit den dominerade adelshuvudgården och omnämns i skriftiga källor 1496. Där har även funnits flera resta stenar med runristningar och bildframställningar, det s.k. Hunnestadsmonumentet. År 1630 införlivades Hunnestad med Marsvinsholm då det kom i Otto Marsvins ägo. Ebba Christina Sjöblad, änka efter Gustaf Ruuth på Hunnestad och Marsvinsholm, ansökte om patronatsrätt 1773 till kyrkorna i Skårby, Balkåkra och Snårestads socknar. Sonen friherre Eric Ruuth fick patronatsrätten 1787 och ansökte då om att få slå ihop de tre socknarna för att kunna uppföra en gemensam kyrka vid Marsvinsholm. Marsvinsholms kyrka stod dock färdig först 1867. Skårby kyrka bibehölls tack vare starka påtryckningar från församlingen, medan de två andra förföll. Balkåkra är idag en ruin medan Snårestads kyrka återuppfördes på 1920-talet. På en karta från 1747 ligger byns samtliga gårdar, med undantag av prästgård och klockaregård, under Marsvinsholm. Socknen ingår naturgeografiskt i det område som utgör Södra Skånes slättbygder. Den ingår även i område av riksintresse för kulturmiljövården: Bjärsjöholm-Balkåkra-Skårby. Karaktäristiskt för området är det öppna, svagt kuperade odlingslandskapet med flera stora brukningsenheter. Socknens norra och nordöstra del är belägna på Romeleåsens sluttningar, övriga delar utgörs av svagt kuperat slättlandskap. Kyrkan är placerad på en markerad höjd i byn utmed den äldre landsvägen mellan Lund och Ystad med den f d prästgården direkt söder om kyrkogården och strax intill en f d skola, uppförd 1870 och tillbyggd i vinkel 1920, som nu är församlingshem. Kyrkan är belägen inom den fasta fornlämningen Skårby bytomt 9:1 och runstenen Skårby 4:1 och skyddas enligt 2 kap. Kulturmiljölagen. Skårby kyrkomiljö ingår i område av riksintresse för kulturmiljövården Bjärsjöholm-Balkåkra-Skårby [M160] samt ingår i ett område Västra Nöbbelöv-Marsvinsholm-Bergsjöholm som är utvärderat som Särskilt värdefull kulturmiljö i Kulturmiljöprogram för Skåne, framtaget av Länsstyrelsen. Kyrkogård Huvudentrén till kyrkan och kyrkogården är från väster och flankeras av två kraftiga murade och putsade grindstolpar med kopparklädda krön. Dessa ombyggdes 1921 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Det finns även en ingång i öster och en vid tornets nordvästra hörn. Kyrkogården har en oval utbredning och omgärdas av en kallmurad ålderdomlig stenmur, med en markerad nivåskillnad till omkringliggande marknivå. Då den nya kyrkan i Marsvinsholm togs i bruk 1867 användes inte kyrkogården i Skårby i samma utsträckning som tidigare. Gravplatserna är talrikast på södra sidan medan norra sidan har stora gräsytor. Gångstråken är grusade och även vissa av de med buxbom eller stenram omgärdade gravplatserna är grusade. Byggnader på kyrkogården Nordväst om kyrkan, utanför kyrkogårdsmuren, uppfördes 1944 en likvagnsbod efter ritningar av C O Ekström i Skårby. Byggnaden används idag som redskapsbod. Källor och litteratur Andersson, Hans, Anglert, Mats, By, huvudgård och kyrka. Studier i Ystadsområdets medeltid. 1989. Dahlberg, M (red.) Skåne – landskapets kyrkor. Sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet 2015. Dahlberg, M. Franzén, K. (red) Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2008. Isberg, Henning A., Skårby kyrka. Vägledning i tid och rum, 1990. Isberg, Henning A. (red), Ljunits och Herrestads skolor under 100 år. Ljunits och Herrestads hembygdsförening, 1943. Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Särskilt värdefulla kulturmiljöer i Skåne. Sundnér, Barbro. Forskningsdatabas för Medeltida kyrkor i Skåne. En dokumentation utförd på 1990-talet. (opubl) Underhållsplan för Skårby kyrka, Ponnert Arkitekter AB, 2009-11-09 Wienberg, Jes. Skårby kyrka. Historisk arkeologi, Lunds universitet, 1990. Lantmäteriet - Historiska kartor Riksantikvarieämbetet – Fornsök, Kulturmiljöbild, Riksintressen för kulturmiljövården. |
