Stäng fönster Norrköping kn, SANKT JOHANNES KYRKA 1 SANKT JOHANNES KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| S: t Johannes kyrka Sankt Johannes kyrka uppfördes som en ny församlingskyrka några kilometer söder om den medeltida kyrkplatsen i centrala Norrköping. Den äldre kyrkan byggdes om till profan verksamhet och invigdes som Hörsal 1913. Den nya kyrkan stod färdig 1906 efter ritningar av stadsarkitekt Karl Flodin. Den fick en för tiden typisk utformning i nygotik med naturstensfasader. Kyrkan har en korsformad plan, ett smalare femsidigt kor i väster och torn i öster. Långhus och korsarmar täcks av sadeltak och koret av ett valmat sadeltak. Taken är täckta med skifferplattor och tornspiran är klädd med kopparplåt. Huvudingången är via tornet i öster, men ingångar finns även till korsarmarna. De spetsbågiga fönsteröppningarna är försedda med färgade glas i blyspröjs. Korfönstren har sedan 1968-1970 glasmålningar av konstnären Bo Beskow. Interiören har till viss del bevarat sin ursprungliga prägel med ett högt panelat trävalv. En fullständig beskrivning och historik av kyrkan redovisas i separat rapport från utförd kyrkoinventering. BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården består av tolv kvarter numrerade från 1-12. Kyrkan omgärdas dels av ett gjutjärnsstaket, ett nätstaket och dels av häckar. Huvudingången som är förlagd mot Hagebygatan i öster utgörs av ett påkostat grindparti med dubbla gråmålade smidesgrindar med dekorativt mönster och grindstolpar av huggen granit. Allmän karaktär Kyrkogården har en strikt karaktär som dess alla rygghäckar och gångar skapar. Gångarna mellan kvarteren sträcker sig i flera fall över hela kyrkogården och ger på så sätt långa siktlinjer. Omgärdning Öster: utmed den äldre delen av kyrkogården finns ett svartmålat gjutjärnsstaket med en häck av brudspirea innanför. Mot norr, där den utvidgade delen börjar, finns istället ett nätstaket, 1,4 m. Häcken av brudspirea, som är ca 2 m hög, fortsätter längs hela den östra sidan. En trädkrans bestående av femton eller sexton lindar finns utmed denna sida. Norr: från den östra sidan fortsätter nätstaketet, ca 1,4 m högt. Sju unga oxlar står i trädkrans utmed sidan fram till där kyrkogården svänger av mot väster. Innanför staketet finns en häck av bok, ca 1,5 m hög. I det nordöstra hörnet består häcken av brudspirea innan häcken av bok tar vid. På den norra sidan finns en ingång med en bred pargrind. På ömse sidor av denna grind står två lindar. Strax öster om grinden finns innanför nätstaketet en häck av brudspirea. Diverse lövade buskar sträcker sig utmed den resterande sidan mot väster. Fyra lindar står längs nätstaketet och de lövade buskagen fram mot det nordvästra hörnet. Väster: nätstaketet från föregående sidor fortsätter längs hela sidan. Ett högt buskage av unga lövträd och lövade buskar finns innanför staketet tillsammans med tretton höga lindar. I det sydvästra hörnet finns det äldre församlingshemmet som numera inrymmer personalutrymme. Vid byggnaden finns en stor asfalterad plats för parkering och arbetsfordon etc. Ett högt nätstaket, ca 5 m, med en hög tujahäck innanför omger anläggningen vid byggnaden. Söder: från det västra hörnet, vid byggnadstomten, finns ett högt nätstaket som fortsätter från den västra sidan. Innanför detta finns höga, unga diverse lövade träd. En ingång i staketet finns vid den asfalterade gång som sträcker sig över hela kyrkogården i nord-sydlig riktning. Vid denna ingång finns en hög lind. Fram till den östra sidan står totalt åtta lindar. Vid dessa finns en ca 5 m hög häck bestående av unga lövträd. Ett nätstaket, som det på de övriga sidorna, finns utmed sidan, dock inte så högt som i den sydvästra delen. Ingångar Öster: på denna sida finns den äldsta huvudingången till kyrkogården. Den utgörs av ett påkostat grindparti med dubbla gråmålade smidesgrindar med dekorativt mönster och grindstolpar av huggen granit. På sidorna av grindarna finns en mur, ca 0,8 m av grovhuggna granitblock där de översta stenarna är släta. På muren finns ett staket med samma utformning som grindarna. Norr: även på denna sida finns ett större grindparti. Det leder in till den utvidgade delen. En asfalterad gång som sträcker sig över hela kyrkogården går utanför kyrkogården upp i en mindre väg. Grindpartiet består av svartmålade pargrindar i järnsmide. Dess utsmyckning är enkel och består av lodräta stänger, ca 1,7 m hög. Grindstolpar av svartmålat järnsmide med räfflade sidor. Söder: en liten öppning i nätstaketet finns. Vegetation Öster: längs den östra sidan finns sexton lindar i trädkrans samt häck utmed sidan av brudspirea. Innanför ingången finns fem formklippta pyramidalmar, tre på den södra sidan av ingången samt två på den norra sidan. Norr: här står sju unga oxlar samt en häck av främst bok. Väster: tretton lindar samt diverse unga lövträd och lövade buskage finns längs sidan. Söder: längs sidan finns en hög, lövad häck av diverse unga träd samt åtta lindar. Gångsystem Det finns gångar av grus, asfalt, gatsten samt av betongplattor på kyrkogården. Från den östra grinden leder en gång av gatsten fram mot kyrkan. Därefter tar en grusad gång vid och sträcker sig intill kyrkan. Från den södra sidans ingång och tvärsöver hela kyrkogården till den norra ingången sträcker sig en bred, asfalterad gång. I väst-östlig riktning finns mellan kvarteren grusade gångar. Att gångarna sträcker sig över så långa ytor utan att de bryts av, gör att siktlinjerna blir långa. I kvarter 7 finns plattgångar inom kvarteret liksom i delen med urngravar i kvarter 11. Gravvårdstyper Det finns till större delen moderna, sentida och likartade vårdar på S: t Johannes kyrkogård. Kyrkogården är relativt ung, drygt 100 år. Därför finns det inte några vårdar från 1800-talet eller äldre. De äldsta vårdarna finns främst i kvarter 1-5. De största, mest monumentala och ålderdomliga vårdarna finns dock till större delen i kvarter 5 längs en rygghäck som finns närmast kyrkan och sträcker sig i öst-västlig riktning. Någon vård i kvarter 1 vid den södra långsidan, kan eventuellt vara en linjevård. Dessa har i stor utsträckning tagits bort på kyrkogården. I kvarter 1 fanns ett större område linjevårdsgravar som togs bort när minneslunden anlades vid slutet av 1970-talet. Systemet med linjevårdar växte fram vid slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde utmed en linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. Det är av vikt att linjevårdar bevaras då de utgör ett historiskt, inte nu längre aktuellt begravningssätt. Det finns många gravvårdar som är typiska för den tid då de restes. Det gäller exempelvis de större och bredare gravvårdarna från 1930-50-tal s.k. familjevårdar. Tiden som följer kännetecknas av något smalare och mer ”anonyma” vårdar där de flesta är relativt likartade. Nuförtiden börjar vårdarna bli mer personligt utformade med olika symboler och bilder på vårdarna och olika former av gravvårdar. Det finns exempelvis gravvårdar som har formen av ett hjärta. S: t Johannes är en mångkulturell församling, vilket även tydligt visas bland gravvårdarna. Det finns ett flertal vårdar som har en medaljong med ett foto av den döde, något som annars är ovanligt i äldre, svensk tradition. Det finns flera vårdar som har någon titel vilket är intressant ur en kulturhistorisk synvinkel. Titlar kan berätta mycket om näringsliv och social sammansättning i en trakt. På S: t Johannes kyrkogård finns ett flertal olika yrken representerade genom titlar på vårdarna. Det finns exempelvis ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, något som kanske kan härledas till det intilliggande trädgårdsmästeriet Lilla Fridtuna. Det finns flera med titeln lantbrukare/n, vilket kan te sig märkligt idag med tanke på att kyrkogården ligger inne i staden. Men vid tiden för kyrkogårdens anläggande och fram till 1950-talet dominerade landsbygden runt kyrkan. Att Norrköping är en viktig tullstad visas genom titlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen, tulltjänstemannen, tullöveruppsyningsman samt tullmästaren. Det finns kopplat till sjöfarten även titlar som sjömannen, sjökapten, sjömaskinist, fiskaren samt bogserbåtsbefälhavaren. Vidare finns det exempel på olika hantverksyrken som gravören, urmakare/n, typograf, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare, murarmästare, stenhuggaren m.m. Som brukligt är finns även kyrkliga yrken representerade som här genom kyrkoherden i S: t Johannes, kontraktsprosten i S: t Johannes, kyrkoherden, predikanten, kantor, pastor, kyrkvärd, kyrkvaktmästare samt församlingssyster. En ovanlig titel är lägenhetsägaren, som finns på en vård i kvarter 4. Enligt uppgifter har det tidigare funnits ett större parti sand/grusgravar. Dessa har under de senaste decennierna tagits bort, främst till följd av att underlätta skötseln av gravarna. Det har lett till att det endast finns en grav med sandtäckning kvar. Denna finns i kvarter 5. Dess äldsta inskription är 1919. Det finns på samma sätt inte så många gravar som har kvar sin äldre stenram kvar. Det finns åtta stycken som är hela samt ett flertal som bär spår av stenramar. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet men har från mitten av 1900-talet till stor del tagits bort. Järnstaket var en mer påkostad form av omgärdning som det finns två former av exempel på här. En större vård finns i kvarter 4 som inhägnas av kätting i järn och pollare i granit. Gravvården utgörs av en hög, kolonnliknande vård från 1917. I kvarter 3 finns en gravanläggning med stenram och ett svartmålat gjutjärnsstaket. Det finns flera olika typer av ålderdomliga gravvårdar som exempelvis s.k. bautastenar, hällar, kors i sten, trä och metall, urna, stenar som har en ”fusk-murad” yta m.m. I exempelvis kvarter 6 finns tre låga vårdar från slutet av 50-talet/början av 60-talet som har kolonner på sidan av vården. Det finns flera sådana på kyrkogården. I kvarter 7 finns ett högt, vitt träkors från 2006. Det är ovanligt med träkors i modern tid medan de var mycket vanliga i äldre tider. I kvarter 1 finns en hel rad som endast är avsedd för barngravar. Denna har nyttjats under flera decennier och används ännu. Det var en vanlig företeelse i äldre tid att barn begravdes för sig i en särskild barnlund. Minneslund En minneslund har anlagts i kvarter 1. Detta kvarter var tidigare till stor del upplåtet till allmänna linjegravar som togs bort i samband med minneslundens anläggande i slutet av 1970-talet. 1980 invigdes minneslunden. Den är anlagd som en liten kulle med en konstnärligt utformad skulptur centralt placerad. Skulpturen med titeln Tröst föreställer två människor som omfamnar varandra och är utförd i marmor från Stjärnorp i Östergötland. Konstnär är Evert Fornäs, tidigare bosatt i Östergötland. 1983 fick utsmyckningen sin plats i minneslunden. I mitten på varje sida finns en avgränsad minnesplats med en låg stenbänk för att sätta blommor i vas samt en bänk. Detta omgärdas av tujahäckar. Byggnader Ett äldre församlingshem finns i det sydvästra hörnet, bakom ett högt nätstaket med vegetation framför. Det används i nuläget till personalutrymme för kyrkogårdens personal. Det har gul puts, röda listverk vid fönstren samt svarta, branta plåttak. En ny förrådsbyggnad med grå kulör och pulpettak uppfördes 1994 i anslutning till byggnaden. Denna byggnad finns ännu kvar. Ett nytt församlingshem byggdes under 1950-talet på den östra sidan av kyrkan, på andra sidan av Hagebygatan. Det är byggt i rött tegel med flacka takfall. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1-5 Dessa kvarter utgör den äldre delen av kyrkogården vilket visas genom de äldre gravvårdar som finns, att de ligger närmast kyrkan samt att denna del omgärdas på den östra sidan av ett äldre gjutjärnsstaket. Allmän karaktär Inom alla dessa kvarter förekommer rygghäckar som ger dem en strikt karaktär, något som även dess gångsystem bidrar till. I kvarter 1 har en minneslund ersatt de tidigare, äldre linjegravarna. Omgärdning Längs den södra sidan av kvarter 1 och 2 finns den södra omgärdningen av kyrkogården med lindar och hög lövad häck i trädkrans samt ett nätstaket. På den västra sidan av kvarter 2, 3 och 4 sträcker sig en lång asfalterad gång som löper längs hela kyrkogården i nord-sydlig riktning. På den norra sidan av kvarter 4 och 5 finns en allé av lindar som avgränsar dessa kvarter mot kvarter 11. Längs den östra sidan finns ett gjutjärnsstaket som avgränsning för kyrkogården och för kvarter 5 och 1. Kyrkan är belägen med kvarter 1 och 2 på dess södra sida, kvarter 3 på dess västra samt kvarter 4 och 5 på dess norra sida. Ingångar På den östra sidan finns huvudingången till kyrkogården. På den södra sidan finns en öppning i staketet. För övrigt nås samtliga kvarter genom system av gångar. Vegetation Det finns inom alla kvarter system av rygghäckar. I kvarter 1 består de dels av oxbär, tuja och idegran, det senare i minneslunden. I kvarterets östra, norra samt västra utkanter utgörs häckarna av tuja, ca 0,6-0,7 m, medan de i den inre, östliga delen består av häckar av oxbär, dels i nord-sydlig riktning och dels i väst-östlig riktning. I minneslunden finns från de fyra hörnen häckar av idegran som sträcker sig diagonalt in mot skulpturen i dess mitt. När Östergötlands länsmuseum inventerade kyrkogården 1988 bestod dessa häckar av ölandstok. Åtta låga träd av pyramidalm samt troligtvis oxel finns inom minneslunden med två träd per sida. Skulpturen omges av en perenn rabatt av rudbeckia. Ett buskage av brudspirea finns vid soptunnorna inom kvarteret på den norra sidan. I kvarter 2-5 består samtliga häckar av oxbär, ca 0,4-1 m höga. I kvarter 2 finns två lindar på den östra sidan mot kvarter 1. Enligt uppgift togs en rad av lindar på kvarter 2 och 3s västra sida bort för ca 15 år sedan. I det nordvästra hörnet av kvarter 4 finns en perenn rabatt av bland annat hosta och rosenspirea. I kvarter 4 finns två lindar mot kvarter 5 och en mot kvarter 3. Längs kvarter 4 och 5 finns en rabatt av funkia/hosta mot kvarter 11. Längs denna sida finns lindar med tre i vartdera kvarteret. I kvarter 5 finns fyra lindar mellan kvarteret och kyrkan samt de fem lindarna som står i trädkransen på den östra sidan. Gångsystem Längs den södra sidan, genom kvarter 1 och 2 finns en grusgång. Mellan de båda kvarteren finns en grusgång i nord-sydlig riktning. Längs de båda kvarterens norra sida, mot kyrkan löper ytterligare en grusgång. På den östra sidan av kvarter 1 samt inom kvarteret finns grusade gångar. Längs den västra sidan av kvarter 2, 3 och 4 sträcker sig en bred, asfalterad väg. Mellan kvarter 2 och 3 och mellan 3 och 4 finns grusgångar i öst-västlig riktning. Genom kvarter 4 och 5 sträcker sig en grusgång och skapar en lång siktgång i öst-västlig riktning. Mellan dessa, längs deras norra sida samt längs den östra sidan i kvarter 5 finns grusgångar. Området runt kyrkan är grusat. Den första biten in på kyrkogården från den östra grinden är lagd av gatsten. Gravvårdstyper Det är i dessa kvarter som de äldsta gravvårdarna finns. En del av dessa utgörs av ålderdomliga gravvårdar som s.k. bautasten, urna i granit, kors, häll, högresta vårdar, små, låga vårdar, gravar omgärdade av stenramar och med omgärdning av kätting och pollare och gjutjärnsstaket. En grav har ännu kvar sin äldre sandtäckning. Det finns flera vårdar som har någon titel, vilket ger dem ett kulturhistoriskt intresse. I kvarter 1 fanns innan minneslunden anlades ett större område med linjegravar. Eventuellt finns det någon sådan linjegrav kvar längs den södra yttersidan. När det endast finns sporadiskt med linjevårdar är det inte alltid lätt att se att det rör sig om linjevårdar. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. På S: t Johannes kyrkogård togs de bort i slutet av 70-talet när minneslunden anlades. Det är av vikt att linjevårdar bevaras då de utgör ett historiskt, inte längre aktuellt begravningssätt. Exempel på titlar som förekommer inom dessa kvarter är t.ex. olika hantverksyrken som gravören, typograf, urmakaren, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare. Att det finns tull och hamn i Norrköping visas av yrkestitlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen, tulltjänstemannen, bogserbåtsbefälhavaren, sjökapten, fiskaren, tullöveruppsyningsman samt sjömaskinist. Det finns flera vårdar som har rests över hemmansägare och lantbrukare. Dessa titlar brukar oftast förekomma på landsortskyrkogårdar. Men S: t Johannes låg fram till 1950- talet till större delen på landsbygden. Det finns också ett par av vårdarna som har ett gårdsnamn eller en trakts namn på vårdarna. För att nämna några sådana namn finns exempelvis Solberga, Nafvestad, Egna hem, Hagtomta, Evalund, Borr-Hageby, Gårdeby, Brunneby, Brånnestads Gård. En del av dessa utgör numera en stadsdel i Norrköping, som exempelvis Navestad som byggdes ut i stor utsträckning under 60 och 70-talen. Ingångar På den östra sidan finns huvudingången till kyrkogården. På den södra sidan finns en öppning i staketet. För övrigt nås samtliga kvarter genom system av gångar. Vegetation Det finns inom alla kvarter system av rygghäckar. I kvarter 1 består de dels av oxbär, tuja och idegran, det senare i minneslunden. I kvarterets östra, norra samt västra utkanter utgörs häckarna av tuja, ca 0,6-0,7 m, medan de i den inre, östliga delen består av häckar av oxbär, dels i nord-sydlig riktning och dels i väst-östlig riktning. I minneslunden finns från de fyra hörnen häckar av idegran som sträcker sig diagonalt in mot skulpturen i dess mitt. När Östergötlands länsmuseum inventerade kyrkogården 1988 bestod dessa häckar av ölandstok. Åtta låga träd av pyramidalm samt troligtvis oxel finns inom minneslunden med två träd per sida. Skulpturen omges av en perenn rabatt av rudbeckia. Ett buskage av brudspirea finns vid soptunnorna inom kvarteret på den norra sidan. I kvarter 2-5 består samtliga häckar av oxbär, ca 0,4-1 m höga. I kvarter 2 finns två lindar på den östra sidan mot kvarter 1. Enligt uppgift togs en rad av lindar på kvarter 2 och 3s västra sida bort för ca 15 år sedan. I det nordvästra hörnet av kvarter 4 finns en perenn rabatt av bland annat hosta och rosenspirea. I kvarter 4 finns två lindar mot kvarter 5 och en mot kvarter 3. Längs kvarter 4 och 5 finns en rabatt av funkia/hosta mot kvarter 11. Längs denna sida finns lindar med tre i vartdera kvarteret. I kvarter 5 finns fyra lindar mellan kvarteret och kyrkan samt de fem lindarna som står i trädkransen på den östra sidan. Gångsystem Längs den södra sidan, genom kvarter 1 och 2 finns en grusgång. Mellan de båda kvarteren finns en grusgång i nord-sydlig riktning. Längs de båda kvarterens norra sida, mot kyrkan löper ytterligare en grusgång. På den östra sidan av kvarter 1 samt inom kvarteret finns grusade gångar. Längs den västra sidan av kvarter 2, 3 och 4 sträcker sig en bred, asfalterad väg. Mellan kvarter 2 och 3 och mellan 3 och 4 finns grusgångar i öst-västlig riktning. Genom kvarter 4 och 5 sträcker sig en grusgång och skapar en lång siktgång i öst-västlig riktning. Mellan dessa, längs deras norra sida samt längs den östra sidan i kvarter 5 finns grusgångar. Området runt kyrkan är grusat. Den första biten in på kyrkogården från den östra grinden är lagd av gatsten. Gravvårdstyper Det är i dessa kvarter som de äldsta gravvårdarna finns. En del av dessa utgörs av ålderdomliga gravvårdar som s.k. bautasten, urna i granit, kors, häll, högresta vårdar, små, låga vårdar, gravar omgärdade av stenramar och med omgärdning av kätting och pollare och gjutjärnsstaket. En grav har ännu kvar sin äldre sandtäckning. Det finns flera vårdar som har någon titel, vilket ger dem ett kulturhistoriskt intresse. I kvarter 1 fanns innan minneslunden anlades ett större område med linjegravar. Eventuellt finns det någon sådan linjegrav kvar längs den södra yttersidan. När det endast finns sporadiskt med linjevårdar är det inte alltid lätt att se att det rör sig om linjevårdar. Systemet med linjevårdar växte fram i slutet av 1700-talet och innebar att begravningarna skedde på linje varefter dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar och andra familjemedlemmar komma att begravas långt ifrån varandra. Från början innebar systemet troligen inte någon direkt statusskillnad men kom under 1800-talet att övergå till att bli en gravform för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet linjevårdar togs bort. På S: t Johannes kyrkogård togs de bort i slutet av 70-talet när minneslunden anlades. Det är av vikt att linjevårdar bevaras då de utgör ett historiskt, inte längre aktuellt begravningssätt. Exempel på titlar som förekommer inom dessa kvarter är t.ex. olika hantverksyrken som gravören, typograf, urmakaren, målaren, konditor, hovkonditor, skräddarmästare. Att det finns tull och hamn i Norrköping visas av yrkestitlar som tullupplysningsmannen, tullkontoristen, tulltjänstemannen, bogserbåtsbefälhavaren, sjökapten, fiskaren, tullöveruppsyningsman samt sjömaskinist. Det finns flera vårdar som har rests över hemmansägare och lantbrukare. Dessa titlar brukar oftast förekomma på landsortskyrkogårdar. Men S: t Johannes låg fram till 1950- talet till större delen på landsbygden. Det finns också ett par av vårdarna som har ett gårdsnamn eller en trakts namn på vårdarna. För att nämna några sådana namn finns exempelvis Solberga, Nafvestad, Egna hem, Hagtomta, Evalund, Borr-Hageby, Gårdeby, Brunneby, Brånnestads Gård. En del av dessa utgör numera en stadsdel i Norrköping, som exempelvis Navestad som byggdes ut i stor utsträckning under 60 och 70-talen. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 6-12 Dessa kvarter ligger på den västra samt norra delen av kyrkogården. Kvarter 12 är det senast tillkomna kvarteret. Allmän karaktär Alla dessa kvarter har en liknande uppbyggnad med dess rader av rygghäckar och gångar som dominerar och ger det strikta intrycket. Omgärdning Längs den västra sidan, som sträcker sig förbi kvarter 6-10, finns den västra omgärdningen med ett nätstaket, lövad häck/buskage samt tretton höga lindar i trädkrans. På den norra sidan avgränsar kvarter 10-12 av den norra omgärdningen med dess nätstaket, häck/buskage och trädkrans. Öster om kvarter 11 och 12 finns den östra omgärdningen med dess nätstaket, häckar och trädkrans. På kvarter 11s södra sida finns kvarter 4 och 5. Mellan dem finns en rad av höga lindar. Parallellt med lindarna i den västra omgärdningen, sträcker sig en asfalterad, lite bredare gång på kvarter 6-10s östra sida. Slutligen gränsar kvarter 7 på dess södra sida mot ett högt nätstaket med en lika hög häck av tuja, ca 5 m, som omger en del av tomten vid det äldre församlingshemmet. Ingångar Den andra stora ingången till kyrkogården finns på den norra sidan. Från denna sträcker sig den långa, breda asfalterade gången som nämns ovan. Via gångar nås samtliga kvarter. Vegetation Det finns rygghäckar i alla kvarter utom i kvarter 9 som sträcker sig längs med den västra sidan. I kvarter 6-8 består samtliga häckar av tuja, ca 1 m höga. I kvarter 9 finns perenna rabatter med rosenspirea. Vid soptunnorna finns lövade buskar och mellan kvarter 8 och 10 finns en rundel med hög tujahäck som står framför ett kalkstenskar med planteringar. Även i kvarter 10 består häckarna av tuja. Mellan kvarter 7, 6, 8 och 10 finns en allé av pyramidalmar som står längs den grusade gången. Det finns femton pyramidalmar på vardera sidan gången. Även mellan kvarter 8 och 10 finns pyramidalmar med fyra på vardera sidan av den öst-västliga gång som sträcker sig mellan dem. Längs den östra sidan av kvarter 7, 6, 8 och 10 finns flera höga lindar samt lägre, relativt nyplanterade lövträd, som eventuellt är oxlar. Det finns en lind i det sydöstra hörnet av kvarter 7, två lindar i kvarter 6 och tre lindar i kvarter 8. I kvarter 11 består häckarna istället av oxbär som är drygt 1 m höga. På kvarterets västra sida finns liksom på motsvarande sida i kvarter 10, fyra låga oxlar. Längs sidan mot kvarter 4 och 5 på kvarter 11s södra sida, finns sex höga lindar. Slutligen finns i kvarter 12 häckar av tuja som är ca 0,6-1 m höga. Två höga lindar står inne i kvarteret. Längs yttersidan mot norr finns sju unga oxlar. Gångsystem Genom kvarter 7, 6, 8 och 10 sträcker sig en grusgång i nord-sydlig riktning. Parallellt med denna går en grusgång förbi kvarter 9 på den västra sidan. Ytterligare en gång går parallellt med de övriga två på den östra sidan av kvarteren, den asfalterade huvudgången. Mellan kvarter 7, 6, 8 och 10 sträcker sig grusgångar i öst-västlig riktning. Inom kvarter 7 finns plattgångar av betongplattor, både ca 40x40 och 70x70 cm stora. I kvarter 6 och 10 finns en grusgång som sträcker sig genom kvarteren i öst-västlig riktning. I kvarter 8 finns i den östra delen, två parallella grusgångar i öst-västlig riktning. Kvarter 11 består av två delar, dels fjorton gravrader samt tolv tätare rader med urngravar. Mellan de första fjorton raderna sträcker sig grusgångar i nord-sydlig riktning. Mellan raderna av urngravar finns istället plattlagda gångar, fem i nord-sydlig riktning. Genom båda dessa delar sträcker sig en grusad gång i öst-västlig riktning. Parallellt med denna finns en grusgång på vardera sidan om kvarteret. Till sist finns i kvarter 12 tre parallella grusgångar i nord-sydlig riktning samt en grusgång som sträcker sig genom kvarteret i öst-västlig riktning. Gravvårdstyper I dessa kvarter finns inte några gamla gravvårdar utan de äldsta är från 1950-talet och framåt. Flera tidstypiska vårdar finns som stora, breda familjevårdar. Ett par mer ovanliga gravvårdar finns som exempelvis ett järnkors i kvarter 10 från 1967. I kvarter 7 finns ett högt, vitt träkors, från 2006. I äldre tider var det vanligare med korsformade gravvårdar. I flera av kvarteren finns små, låga vårdar som har kolonner på sidorna. Dessa tycks ha varit vanliga under 1950- 60-talen. Det finns många av vårdarna som har någon titel. Exempelvis finns det ett flertal med titeln trädgårdsmästare/n, lantbrukare/n, köpman/nen, åkeriägare. Vidare finns det droskägaren, grosshandlare, trafikledare, typograf, trubaduren, faktor, musikdirektör, sjömannen, konstnär, slöjdläraren, stadsveterinären, tullmästaren, stadskassör, kammarmusiker, bandagisten, mjölnaren samt många fler. Endast ett par av vårdarna har någon hemvist på vården. I fyra fall anges både yrke och hemvist. Dessa namn är Gamla Ö, Skälboö, Ekhamra och Lindero. |
