Stäng fönster Eksjö kn, EKEBERG 1:7 HULTS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Hults kyrkogård hör till de yngre kyrkogårdarna och anlades 1842 då den nya kyrkan togs i bruk. Hults medeltida kyrkogård ligger tre kilometer söder om den nuvarande kyrkogården. Kyrkogården är orienterad i nordsydlig riktning med kyrkan centralt placerad. Kyrkogården är tydligt indelad i kvarter med olika karaktär. Närmast huvudingången i norr finns två rygghäckskvarter och längst ned i söder finns ett kvarter med nästan enbart allmänna-linjengravar samt ett enhetligt kvarter med gravar från 1960-och 70-tal. Längs med kyrkogårdsmuren finns flera intressanta familjegravar, bland annat författaren Albert Engströms. Kyrkogårdsmuren är troligen från samma tid som kyrkan och bortsett från några ställen där den fallit igenom är den väldigt vackert uppmurad av kluven gråsten med smala fogar. Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger dels i att den har en tydlig struktur där större och mer monumentala familjegravar inramar kvarteren utmed de viktigare gångarna, medan de mindre vårdarna är placerade i kvarterns mittrader, dels ligger det kulturhistoriska vårdet i enskilda gravvårdar som på ett typiskt eller speciellt sätt speglar socknens historik. Allmän karaktär Hults kyrkogård är rektangulär och orienterad i nord-sydlig riktning med kyrkobyggnaden centralt placerad. Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan uppfördes 1839-42. Kyrkan och kyrkogården omges nästan helt av jordbruksmark, med viss bebyggelse i norr. Kyrkogården är relativt enhetlig och regelbunden. Huvuddelen av kyrkogården är täckt med gräsmatta och de flesta kvarter präglas av gravrader utmed rygghäckar. Tidigare låg samtliga familjegravar längs med kyrkogårdsmuren och de inre kvarteren var enbart till för allmänna linjen – detta är idag betydligt uppluckrat och endast ett kvarter präglas i sin helhet av allmänna linjen. Söder om kyrkogården finns en redskapsbod och längs yttersidan av muren har ett flertal borttagna gravvårdar ställts upp mot muren. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av enhetlig stenmur som troligen är samtida med kyrkan. Muren är kallmurad och består av tuktad granit och är ett föredömligt exempel på den stenhuggarskicklighet som fanns i socknen. Muren är jämnhög och jämnbred och murad med väldigt smala fogar. På sina ställen har den troligen lagts om efter skador och kvaliteten på murningen skiljer sig där tydligt från övriga ursprungliga delar. Ingångar Kyrkogårdens huvudentré ligger i norr mittemot kyrkans torn och port. Grindar och grindstolpar är senare än muren i sig, troligen från 1900-talets början. I söder finns även en öppning till redskapsboden utanför men den öppningen saknar grind. Vegetation Längs norra muren finns en trädrad innanför kyrkogården med hamlade lindar och utanför större står ett antal träd av lönn samt en alm. Vid södra muren växer några större björkar och längs östra muren växer hagtorn varierat med rönn. Vid västra muren växer längst ner (södra delen) tre lindar. Gravraderna inne i kvarteren har rygghäckar av cotoneaster. I övrigt markeras entréerna på kyrkans långsidor av större björkar på ömse sidor. Gångsystem Det nuvarande gångsystemet följer i stort sett det som visas på flygfotot från 1930-talet, bortsett från att de gångar som gick mellan gravraderna nu är så gott som igensådda med gräs. Från kyrkogårdens huvudentré i norr går gångarna runt kyrkobyggnaden samt längs med kyrkogårdsmurens gravar. Gravkvarteren på ömse sidor om kyrkan är därtill indelade i vars tre kvarter genom två gångar, bland annat från kyrkans sidoentréer. Gångarna är lagda med sjöstensplattor, grus förekommer överhuvudtaget inte. Jämfört med många andra kyrkogårdar har man relativt många gångar kvar, vilket skapar en naturlig kvartersindelning och därpå följande rumskänsla på kyrkogården. Inne i kvarteren har gångarna mellan gravraderna förstärkts med utlagda sjöstenplattor men gräset har snabbt tagit överhand och döljer nu de flesta av dessa plattor. En bild från 1966 visar att kyrkogårdens gångar är gruslagda förutom gången fram till kyrkans huvudentré som är lagd med kalkstensplattor. Nuvarande sjöstensplattor har ingen kulturhistorisk hävd. Gravvårdstyper Gravvårdar på Hults kyrkogård kommer främst från 1900-talet och dess andra hälft. Uppdelningen mellan olika typer av vårdar är relativt tydlig, främst gäller det samlingen av allmänna linjens gravvårdar i kvarter C, efterkrigsvårdar i kvarter D samt äldre familjegravar längs med kyrkogårdsmuren i kvarter G. Genomgående har de allmänna kvarteren även haft familjegravar, men då endast placerade längs med de större gångarna. En ovanligt stor bredd och även originalitet när det gäller utformningen av vårdarna gör det extra spännande att gå runt på kyrkogården, speciellt längs med familjegravarna utmed kyrkogårdsmuren. Många av dessa har ett konstnärligt värde, men i detta sammanhang är det även viktigt att se värdet i den typiska gravvården från t ex 1900-talets andra hälft eller bland de allmännas gravar, så som de framträder i kvarter C och D. Gravvårdar kan berätta om yrken som präglat socknen och om gårds- och ortnamn som försvunnit. De berättar även om stilideal, om religiösa och ickereligiösa symboler, om skiftande önskemål om hur man velat bli ihågkommen. En grav som speciellt förtjänar att nämnas är författaren Albert Engströms gravvård med skulpterad byst i grå granit. Byggnader I nordvästra hörnet ligger ett bårhus som uppfördes vid 1940-talets slut. Ritningarna från 1948 är signerade av länsarkitekt Malte Erichs. Byggnaden är enkelt utformad med en kvadratisk plan, vita slätputsade fasader på en låg sockel som är klädd med skiffer. Även markplattan framför porten är av skiffer. Taket lär ursprungligen ha varit spåntäckt, men idag är det ett skivlagt och falsat kopparplåtstak. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A och F Allmän karaktär De båda kvarteren ligger på ömse sidor om gången fram till kyrkans huvudentré. Kvarteren är så pass lika till sin karaktär att de beskrivs tillsammans, även om de i viss mån har lite olika typer av gravvårdar. Båda kvarteren präglas först och främst av de välvuxna rygghäckarna i regelbundna rader i öst-västlig riktning av Cotoneaster. Gravraderna är relativt jämförbara med varandra förutom de som vätter mot gångarna till kyrkans portar på långsidorna, liksom de som vätter mot gångarna längs med kyrkogårdsmuren. Vid dessa mer exponerade platser finns fler större och påkostade gravvårdar. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarteren kommer från hela 1900-talet, det västra kvarteret har en tyngdpunkt på 1900-talets andra hälft (i synnerhet 1980-talet) medan det östra kvarteret har fler gravvårdar från 1900-talets mitt. De flesta gravvårdar är tidstypiska familjevårdar som är låga och breda, men ett antal vårdar, främst utmed kvarterens kanter, utmärker sig något mer genom storlek och utformning. Dessa hör dessutom till kvarterens äldre vårdar. Äldsta daterbara vård i området är från 1903 och är troligen en vård från allmänna linjen. Båda kvarteren har också tidigare främst präglats av gravar från allmänna linjen, bortsett från gravarna närmast gångarna längs muren och gångarna i axel med långsidoentréerna på kyrkan. På västra kvarteret (kvarter A) är det egentligen bara ett äldre stenkors (odaterat) som står längs med gången till kyrkans västra långsidoentré som utmärker sig. I det östra kvarteret som allmänt har fler äldre vårdar utmärker sig främst en stor liggande häll över läraren och organisten Widén, en sandstensvård och en stor och hög familjegravsvård närmast kyrkans entré på östra långsidan, samtliga odaterade. Titlar är betydligt vanligare i det östra och äldre kvarteret än i det västra och yngre, något som tydligt visar hur tidsenligt titelinskriptioner var. Titlarna minner om ett samhälle med järnväg (två stycken banvakter), montör, skogsinspektor, kolare samt skola där läraren även var organist (i två fall). Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger direkt söder om kvarter A och sträcker sig från kyrkans långsideentré ner till koret. Kvarteret utmärker sig genom en blandad vegatation i form av träd och buskar men saknar rygghäckar. Även i detta kvarter har gravvårdar i kvarterets ytterkant närmast gången till kyrkans västra långsideentré varit större och pampigare än de som placerats inne i kvarteret. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarteret är huvudsakligen enkla, saknar titlar och är relativt spridda i ålder och därmed även utformning. Främst märks några högresta vårdar vid kvarterets norra kant, men även några små och nästan oansenliga vårdar på utspridda ställen i kvarteret. Det finns även ett modernt järnkors. Längst i söder finns två rader med urngravar, den äldsta från 1976. I detta kvarter med många enkla och små gravvårdar förekommer även få titlar, enbart en vård har en titel och den är rest över en byggmästare. Kvarter C Allmän karaktär Kvarteret ligger längst ner i sydvästra hörnet på kyrkogården, det är ett öppet kvarter med rönnar planterade i kvarterets hörn och häggträd i raderna. Gravvårdarna står rygg mot rygg utan några rygghäckar emellan. Gravvårdstyper Gravarna är nästan uteslutande typiska allmännalinjen-vårdar. Vårdarna är små och resta i kronologisk ordning över endast en person och omfattar gravar från 1932 till 1983. Till de utmärkande gravvårdarna hör ett gravkors i trä över ”Predikar-Ida”, samt ett modernt gjutjärnskors från 2004. Det förekommer endast tre titlar i kvarteret; målarmästare, vävare och husaren, samt därtill tre beskrivande namn som också speglar en del av människorna i socknens historia; Predikar-Ida, Blinde Johan och Spel-Oskar. Kvarter D Allmän karaktär Kvarteret ligger i kyrkogårdens sydöstra del och innehåller moderna gravvårdar utmed rygghäckar. Det är regelbundet och enhetligt, rygghäckarna är av cotoneaster liksom rygghäckarna i kvarter A och F, mellan raderna är kvarteret helt täckt med gräsmatta. Gravvårdstyper Gravvårdarna är enhetliga och moderna familjevårdar, och omfattar gravar från 1957 till 1980. Alla vårdar är tidstypiska med enkla konturer och låga och breda proportioner. Kvarteret innehåller förhållandevis många titlar trots att de flesta gravar är från en tid då man inte brukade sätta ut titlar på gravvårdarna. Genom titlarna speglas ändå verksamheten i Hult med yrken som vävmästare, verkmästare, metallduksvävare, handelsresande, smedmästare, hemmansägare och kyrkvärd. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E ligger utmed kyrkans östra långsida och är ett relativt blandat kvarter. Två av raderna har rygghäckar (de två nordligaste) medan övriga saknar rygghäckar. På samma sätt som andra kvarter markeras de rader som ligger närmast större gångar med större gravvårdar och större träd. Gravvårdstyper Gravarna i kvarter E är huvudsakligen tillkomna under 1900-talets mitt; 1950- och 60-tal. Dessa är tidstypiskt måttfulla i storlek, har låga och breda proportioner, samt har få och anspråkslösa utsmyckningar. De som sticker ut bland dessa är vissa äldre vårdar som står placerade längs med gången till kyrkan. En del titlar förekommer och speglar en del av den verksamhet som har funnits i socknen under senaste århundradet; lantbrukaren, banvakten (två stycken), kyrkovärd, hemmansägare, och sågare. Kvarter F Allmän karaktär Kvarter F omfattar alla gravar utmed kyrkogårdsmuren i samtliga väderstreck. Till skillnad från övriga gravar på kyrkogården som är orienterade i nord-sydlig riktning är dessa orienterade utifrån kyrkogårdsmuren. Som man kan förvänta sig är de flesta gravar större och mer påkostade än i kyrkogårdens inre kvarter. Häckomgärdningar och grusbäddar saknas på samma sätt som på övriga kyrkogården. Gravvårdstyper Gravvårdarna längs med kyrkogårdens mur hör till kyrkogårdens största och mest påkostade. Längs den södra muren är dock vårdarna mindre och är där i de flesta fall av samma storlek som i de övriga kvarteren. Den typiska vården är dock hög, står på en sockel och är konstnärligt påkostad vad gäller utsmyckningar och utformning. Andra lägre vårdar kan tidigare ha uttryckt sin monumentalitet genom en större grusbädd med häckomgärdning, som idag är borta och ersatt med gräs. I kvarteret finns kyrkogårdens äldsta gravvårdar, två gjutjärnskors längs östra muren från 1849 och 1881, vid västra muren finns en stenvård från 1877 och vid södra muren en sten som är huggen med runor, från 1869. Andra utmärkande vårdar är den som är rest över författaren Albert Engström med en skulpterad byst i granit. Antalet titlar är naturligt nog många längs med murarna, här finns vårdar resta över husaren, lantbrukaren, köpmannen, en student, en korpral, målare, fiskare, apotekare, stationsin- spektor mfl. Tillsammans med övriga titulerade vårdar på kyrkogården ger de en bild av Hults sockens samhälleliga och sociala historia. |
