Stäng fönster Tranås kn, LINDERÅS 10:1 LINDERÅS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Linderås kyrka uppfördes 1793-95 och ersatte då en äldre kyrka på samma plats. Den äldre kyrkan hade medeltida ursprung, troligen från åtminstone 1200-talets början då dopfunten tillverkats. Den medeltida kyrkan var 27,5 m lång och 6,7 m bred och uppförd av sten. Kyrkan hade troligen ett torn i väster. Två korsarmar mot norr och söder byggdes till av trä 1666 och följande år, och 1670 uppfördes en sakristia på norra sidan. Någon dokumentation av gamla kyrkan gjordes aldrig innan rivningen, och några arkeologiska utgrävningar har ej heller gjorts, varför den medeltida kyrkans exakta läge inte är säkert fastställt. Den nya kyrkan är uppförd i en sengustaviansk stil med västtorn med lanterninkrönt tornhuv, ingångar i väst, söder och en egen korläktaringång från öster. Kyrkan invigdes 1795 men interiören stod inte färdig förrän under 1800-talets första decennium då golv, läktarbarriär och kyrkbänkar gjorts färdiga. Altartavlan är målad av Kilian Zoll 1844 och orgel är byggd av Erik Nordström 1864. Kyrkan har genomgått få förändringar i relation till andra kyrkor från samma tid, varför den intar en särställning bland länets kyrkobyggnader från 1700-talets slut. Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Linderås kyrkogård har en rektangulär form, med en äldre del i norr och en nyare del från 1933 i söder. Kyrkogården är uppdelad i två nivåer, som markera skillnaden mellan den nya och den äldre delen. Likt många andra kyrkogårdar har Linderås kyrkogård de senaste decennierna förlorat det mesta av de grustäckta ytorna till förmån för de gräsbevuxna. Idag präglas därför kyrkogården av gräsbevuxna kvarter med gravvårdar på linje med och utan rygghäckar. De kvarter med flest äldre gravvårdar och ålderdomligare struktur är kvarter A och D, som ligger direkt söder, respektive norr om kyrkan. Kvarter B och C samt den nya delen, som går under hela kvarter E präglas främst av rygghäckar och en varierad andel nyare och äldre gravvårdar. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en stenmur av olika ålder. Den södra delen är den yngsta och tillkom i samband med utvidgningen 1933. I norr är muren från utvidgningen 1869 och i öster och väster är åldern ej fastställd. Den yngre delen från 1933 omgärdas därtill av en tät och jämnvuxen trädkrans av lindträd. Den övriga trädkransen består av lind och alm, varav några exemplar av hög ålder. Ingångar Det finns idag tre ingångar till kyrkogården. En ingång sitter på västra delen av den yngre kyrkogårdsdelen, gamla kyrkogårdsdelen har två ingångar – i norr respektive i väster framför kyrkans västentré. Samtliga ingångar består av murade och slätputsade grindstolpar med kvadratisk bas, profilerad och plåttäckt avslutning uppåt krönt med en glob. En fjärde ingång i södra muren på den nya kyrkogårdsdelen har tagits bort. Grindarna är av smide och försedda med årtalen 1869 (kopior) respektive 1933 (ursprunglig). Vegetation Vegetationen präglas främst av de stora och gamla träden i och runt kyrkogården. Den äldre kyrkogårdsdelen har troligen haft en trädkrans av almar som planterades före 1869, några av dessa finns ännu kvar. Senare har trädkransen kompletterats med lind. Förutom stenmuren och trädkransen avgränsas kyrkogården även i norr av en häck med dels sibirisk ärtbuske, och dels av en syrenhäck som fortsätter längs västra avgränsningen. Kvarter B och C omgärdas mot gångarna av idegranshäckar. Rygghäckarna i dessa kvarter utgörs av aronia. Kvarteren samkomponerades enligt ett förslag från 1935 av Johannes Dahl med rygg- och kanthäckar av tuja – materialet har idag bytts ut men strukturen av regelbundenhet och distinkt kvartersinramning finns ännu kvar. Idag bidrar de stora almarna i kvarter C och D samt utmed södra muren av gamla kyrkogården till intrycket och upplevelsen av en ålderdomlig miljö, och markerar därigenom skillnaden gentemot det yngre kvarteret E. Nya kyrkogårdsdelen, kvarter E, skiljer sig vad gäller vegetationen från den äldre delen ovanför terrasseringen. Det främsta karaktärsdraget utgörs av den täta och jämna trädkransen av lind, ungefär jämnårig med anläggandet av kvarteret 1933. Kvarteret avgränsas utåt av spirea i väster och måbär längs södra och östra delen, som inte förekommer på den äldre kyrkogårdsdelen. Även rönnträden i kanterna av gravlinjerna förekommer bara i kvarter E, liksom päronträden nedanför trappan och rosenbuskarna i vissa av rygghäcksplanteringarna Övriga vegetativa karaktärsdrag är tex de två högväxta tujorna i kvarter A samt vildvinet bakom dessa som överbryggar höjdskillnaden mellan nya och gamla delen av kyrkogården. Gångsystem Kyrkogården har ett gångsystem som till stora delar har igensåtts med gräs. Kvar är grusgångarna mellan kyrkogårdens grindar och kyrkans västra entré, samt en öst-västlig grusgång i kvarter E. Samtliga gångar inom kvarteren har däremot ersatts med gräsmattor, liksom den gång som tidigare gick runt hela kyrkan. Gravvårdstyper Gravvårdarna skiljer sig åt mellan de olika kvarteren. I den äldre delen kan sociala skikt lätt avläsas medan dessa är mer utsuddade i den nyare delen från 1933. Kvarter A präglas främst av de högresta och påkostade gravarna, två av dem därtill med smidesstaket. Här märks även bland annat en gjutjärnsvård i nygotik, en gravhäll tillhörig den Bogemanska släkten, mfl över högt uppsatta personer inom samhället och kyrkan. I kvarter B dominerar mindre gravvårdar från 1920-talet och början av 1930-talet. Dessa är också högresta men mindre i formatet, ofta av svart eller grå granit. I kvarter C är de äldsta gravvårdarna från 1910-talet men här har förnyelsen varit större så här dominerar ändå de låga och breda gravvårdarna från 1940-talet och framåt. Kvarter D präglas i högre grad än övriga av låga och breda gravvårdar från 1960-talet och framåt, men det främsta intrycket åstadkoms ändå av de äldre storgravarna i västra delen närmast kyrkogårdsgången. Här finns en dubbelhäll från 1810, en grusgrav med diabasobelisk och gjutjärnskätting, samt andra påkostade gravvårdar. I kvarter E som är den nya delen från 1933 finns enbart gravvårdar från 1930-talet och framåt och är således främst låga och breda i ljusare stenmaterial, men ändå med inslag av några små högresta gravvårdar i mörkare stenmaterial. Längs östra gaveln finns 12 gravvårdar tagna ur bruk men uppställda i utställningssyfte. De representerar olika typer vad gäller material och utförande och täcker i stort sett in 1900-talets första hälft. Här finns bland annat en trävård med plåtkröning som tidigare var den vanligaste typen av gravvård. Minneslund En minneslund finns sedan 1994 i kvarter E i anslutningen till terrasseringen mot kvareter A. En kullerstenslagd gång leder till en liten plats med ett vattenbegjutet granitblock, planteringar och två gjutjärnsbänkar av gammal modell. Platsen avskärmas av en häck bestående av idegran, spirea och hagtornsträd. Byggnader Det Bogemanska gravkoret är den enda byggnaden på kyrkogården förutom kyrkobyggnaden. Gravkoret har en kvadratisk grundplan, väggarna är tjocka och slät-putsade och avkalkade och står direkt på marken utan någon sockel. Mot öster och söder har tidigare funnits en frilagd sten-sockel med vitmenade fogar men denna har sedan 1800-talet varit spritputsad istället. Taket är ett brutet tälttak lagt med kyrkspån. Koret uppfördes troligen innan den gamla kyrkan revs 1793, för att direkt kunna bereda plats åt kvarlevorna som då låg begravda inne i kyrkan. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Kvarter A ligger i sydöstra delen av den gamla kyrkogården, direkt utmed kyrkobyggnadens södra sida. Kvarteret omfattar gravplats nr. 1- 129 samt det Bogemanska gravkoret. Allmän karaktär Kvarter A innehåller flera av Linderås kyrkogårds mest påkostade gravvårdar och visar även på en del av den tidigare oregelbundna gravsättningsstrukturen. På grund av topografin är kvarteret oregelbundet, men huvudsakligen rektangulärt i sin utsträckning. En grusgång till kyrkans västra entré avgränsar kvarteret mot väster medan den södra och östra avgränsningen utgörs av stenmuren mot den lägre liggande nyare delen. En stor alm växer vid södra murkanten, liksom två yngre lindar och tre högväxta tujor vid östra kanten. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter A står uppdelade i två delar med en större gräsyta emellan där det tidigare gått en grusgång. Uppdelningen härrör troligen från 1935 då arkitekt Johannes Dahl gjorde ett förslag på förändring av hela den äldre delen av kyrkogården. I det förslaget reserverades den västra delen av kvarter A för allmänna gravvårdar och den östra för familjegravar. Den östra delen närmast gravkoret innehåller sålunda idag främst äldre gravvårdar för samhällets översta skikt och kyrkans folk, medan de enklare och senare gravvårdarna ligger i den västra delen. Bland de mer utmärkande gravvårdarna märks en gjutjärnsvård över kyrkoherde C J Pettersson från 1875 i nygotik, två grusgravar med diabaskors omgärdade med smidesräcke, samt en avbruten pelare i diabas på hög sockel. De allmänna gravvårdarna på västra delen av kvarteret har större spridning vad gäller ålder men är ändå mer enhetligt utformade, och enklare till sin karaktär. Byggnader i kvarteret Vid tidpunkten för diskussionerna om ny kyrkobyggnad i Linderås på 1770-talet ägde släkten Bogeman på säteriet Göberga ett eget gravkor i den medeltida kyrkan, beläget i dennes kor. När den gamla kyrkan skulle rivas anhöll dåvarande ägaren till säteriet C J Bogeman om att få uppföra ett gravkor i kyrkogårdens sydöstra hörn. Gravkoret torde ha uppförts innan den gamla kyrkan revs 1793, så att man direkt kunde överföra dem till den nya platsen när kyrkan skulle rivas. Troligt är att det var länsbyggmästare Mårten Olaus Beurling i Linköping som ritade kapellet 1778, i samband med att han uppgjorde ritningar för ny kyrka. Ritningarna för kyrkan godkändes dock aldrig av Överintendentsämbetet utan omarbetades 1783 av arkitekt Thure Wennberg. Gravkoret har ett högt autenticitetsvärde och befinner sig i ett skick som ligger väldigt nära det ursprungliga. Planen är kvadratisk, väggarna är tjocka och oartikulerade med slät och vitkalkad puts. Byggnaden saknar sockel mot norr och väster, men mot öster och söder har tidigare funnits en frilagd stensockel med vitmenade fogar. Denna har sedan 1800-talet varit spritputsad istället. Taket är ett brutet tälttak lagt med hyvlad kyrkspån. Delar av putsen samt den panelklädda porten och fönsterbleck är från tillkomsttiden. Kvarter B Kvarter B ligger i det sydvästra hörnet av den gamla kyrkogården och omfattar gravplats 130- 399. Allmän karaktär Kvarter B är ett relativt enhetligt kvarter bestående av fem rygghäckslinjer i nord-sydlig riktning, samt några vårdar som står utanför dessa. Det har en stor andel högresta gravstenar och de flesta hör till de sista som begravdes på gamla kyrkogårdsdelen innan man tog den nya södra utvidgade delen i bruk 1933. Kvarteret är omgärdat av idegranshäckar mot alla väderstreck utom söder, samt har ingångar upptagna i den norra delen. Hela kvarteret är besått med gräs och rygghäckarna består av aronia, bortsett från de på ytterkanterna av idegran. Gravvårdstyper De äldsta gravarna i kvarteret är två från 1890-talet men det stora flertalet är jordfästa från 1923 fram till och med 1933 då nya kyrkogårdsdelen stod färdig. Flera av de äldre gravarna är av typisk linjegravskaraktär, medan andra är större och mer påkostade. Kvarteret har förnyats med modernare gravvårdar av mer enhetligt låg och bred utformning. Bland mer utmärkande gravvårdar märks en i ljus granit i form av en snedställd kub med stenurna ovanpå från 1930-talet samt en högrest vård i diabas i form av ett stort stenkors på en profilerad sockel.Kvarter C Kvarter C ligger i kyrkogårdens nordvästra del och omfattar gravplats 400- 593. Allmän karaktär Kvarteret utgör en pendang till det södra kvarteret B, och tillsammans bildar de inramning till uppgången mot kyrkans huvudentré från väster. Kvarteret är omgärdat av en idegranshäck och gravvårdarna är orienterad utmed tre rygghäckslinjer av aronia i nord-sydlig riktning. Häckarrangemanget härrör från ett planförslag från 1930-talet och bestod tidigare av tuja, som har bytts under 1990- talet. I norra delen står två almar av hög ålder. Dessa markerar tillsammans med två jämngamla almar i kvarter D den gamla kyrkogårdens norra gräns innan utvidgningen 1869. Hela kvarteret är gräsbevuxet. Gravvårdstyper De äldsta dateringsbara gravvårdarna är från 1910-talet, men huvuddelen är från tiden efter 1950-talet. Dessa senare skapar en relativ enhetlighet av låga och breda gravvårdar i ljusare granit, med inslag av äldre högresta gravvårdar. I norra delen finns fyra barngravar samlade utmed en tidigare grusgång som gått tvärs rygghäckslinjerna. Inga direkta gravar utmärker sig, bland de äldre kan några typiskt högresta i diabas och med citat från verser inom Svenska missionsförbundet nämnas, medan de nyare stenarna företrädesvis är gjorda i ljusare och färgstarkare granit och ofta försedda med naturbilder. Övrigt I nordöstra hörnet i anslutning till kyrkogårdens grind är en plats iordningställd för avfall och bevattning. Kvarter D Kvarter D ligger norr om kyrkan och utgör kyrkogårdens norra och nordöstra del. Den omfattar gravplats 594-796. Allmän karaktär Kvarteret D begränsas i söder direkt av kyrkan, i väster av grusgång, i norr och öster av kyrkogårdens stenmur med häckplanteringar. Kvarteret består av två tydliga delar; den västra delen med äldre och mer monumentala familjegravar, samt den östra delen med allmänna gravar från huvudsakligen 1950-talet och framåt. Den östra delen är därtill uppdelad i två delar med de östra gravarna orienterade mot väster och de västra gravarna orienterade mot öster. Inga tydliga gränser skiljer dock de olika delarna från varandra, samtliga gångar i kvarteret är istället igensådda med gräs, liksom den grusgång som tidigare gick runt hela kyrkan och utgjorde kvarterets södra gräns. Gravarna är arrangerade efter gravlinjer i nord-sydlig riktning utom en som ligger utmed kyrkogårdsmuren. Gravvårdstyper Det stora flertalet av gravvårdarna i kvarteret är från 1950-talet och senare. Dit hör dock inte de i västra delen av kvarteret. Här ligger de äldre familjegravarna och de mer monumentala, främst från tiden 1890-1910-tal. Äldst är två röda granithällar från 1810 över överstelöjtnanten Carlheim Gyllensköld med maka. Tre grusgravar finns också kvar, den ena i form av en diabasobelisk omgärdad av en gjutjärnskätting. Den östra delen som är den större delen har betydligt yngre gravvårdar, företrädelsevis från 1950-talets slut och framåt. De är främst låga och breda och präglas av klassiserande drag i form av stiliserade tempelgavelmotiv. En grusgrav finns även bevarad. I norra delen av kvarteret föreslogs i samband med en förändringsförslag från 1935 ett område för barngravar, och fyra gravvårdar från denna tid finns ännu kvar idag. Bakom kyrkans östra gavel står en linje med gravvårdar tagna ur bruk, gravvårdarna representerar olika typer av vårdar, från främst 1900-talets första hälft. Här finns bland annat en trävård från 1930-talet som representerar hur det stora flertalet gravvårdar såg ut vid seklets början. Kvarter E Kvarteret E utgör den södra delen av kyrkogården och omfattar gravplatserna 1- 336, med egen gravplatsnumrering skild från övriga kyrkogårdens. Sedan 1994 omfattar även kvarteret en minneslund placerad nedanför det Bogemanska gravkoret. Allmän karaktär Kvarteret omfattar hela den södra utvidgning som gjordes av kyrkogården 1933. Kvarteret är tydligt åtskiljt från övriga kyrkogården genom den gamla södra kyrkogårdsmuren, samt en terrasserad höjdskillnad. Kvarteret består av gravlinjer i nord-sydlig riktning samt gravar utmed kanterna. Rygghäckarna består av både aronia samt i vissa linjer rosbuskar, i några linjer har häckarna helt dött ut. Varje linje börjar och avslutas av en rönn. Ursprungligen var kvarteret delat i tre delar med grusgångar emellan, men nu är hela kvarteret täckt med gräs bortsett från en grusgång i öst-västlig riktning. Gravvårdstyper Kvarteret utlades 1933 så några gravar äldre än det finns inte, huvuddelen är från tiden 1940- till 1980- talen. Monumentala gravvårdar av högresta format saknas och istället är de enhetligt låga och anpassade till varandra så att raderna har ett prydligt utseende utan några vårdar som nämnvärt avviker. På flera stenar hänvisas till Svenska missionsfö rbundet sångbok eller Frälsningsarmens ”Segertoner”, och genom titlar som ”kolportören” och ”predikanten” vittnar det om det frikyrkligt aktiva Småland. På gravvårdarna från 1990-tal finns flera gravvårdar i form av naturstenar. Naturmotiv och liknande har också ersatt de mer klassiserande tempelgavelmotiven. I ett fall har en yrkestitel ersatts av en bild av en skogsmaskin . Plats för minneslund Allmän karaktär Minneslund anlades 1994 nedanför terrasseringen mellan kvarter E och A. Från trappan i terrasseringen går en kullerstenslagd gång i kyrkogårdens öst-västliga riktning och utvidgar sig sen till en rund plats omgärdad av häckar och hagtornsträd. Själva minneslunden består av ett rött granitblock i manshöjd, som begjuts med vatten från toppen. Runt stenblocket är ordnat en liten plats med två gjutjärnsbänkar, en häck av idegran och spirea, blomsterrabatt samt tre hagtornsträd. Gravvårdstyper Minneslunden saknar enskilda gravvårdar. |
