Stäng fönster Tranås kn, SÄBY 6:1 SÄBY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Säby kyrkogård består av en gammal och en ny del. Terrängen sluttar svagt åt väster ned mot sjön. Den gamla kyrkogården är rektangulär med öst-västlig utsträckning. Kyrkan är belägen centralt på den, i grunden medeltida, västra hälften med koret åt öster. Kyrkogården är uppdelad i tre långsmala, öst-västliga kvarter med A längst i norr och D längst i söder samt B däremellan. Invid korgaveln befinner sig det lilla kvarteret C. Sydväst om kyrkan ligger kvarter E med bårhus i sydmuren. Längs västmurens norra hälft sträcker sig kvarter F. Gamla kyrkogården omges av kallmur och trädkrans. Gravarna ligger i rader och domineras av äldre vårdar. Nya kyrkogården sträcker sig längs södra muren och omges likaså av kallmurar. Den är uppdelad i fyra kvarter, de små A och B i väster, det stora D som upptar 2/3 av kyrkogården, flankerad av C längs södra muren och E längs norra. Ett kvarter i nordost, F, är ännu outnyttjat. Mellan de västra kvarteren och D finns en rundel med minneslund. På kyrkogården finns sentida armaturer i ”gammaldags” stadsmässigt utförande. Omgärdning Såväl gamla som nya kyrkogården omgärdas av likartade kallmurar, något klenare kring den senare. Kallmuren är utförd i skalmursteknik, är ca 1 meter hög och närmare 2 meter bred. Byggnadsmaterialet utgörs av markbruten granit, somliga block är grovt tuktade. Invändigt är muren fylld med skolsten, överväxt med mossor och sedum. I det nordvästra hörnet finns en sten med inskriptionen ”Organist Nylander 1864” invid densammes grav. Ingångar Gamla kyrkogården har tre ingångar, en i väster mitt för tornet, en i nordväst och en i öster mitt för koret. Alla tre har murade fyrkantiga grindstolpar av ca 2 meters höjd, enligt uppgift från 1691. Stolparnas socklar är klädda med kalkstensskivor. Kropparna är spritputsade med slätputsade hörnomfattningar, allt vitkalkat. Stolparna har rikt profilerade krön av huggen röd kalksten med kors i samma material. På stolparna hänger smidda pargrindar med årtalen 1831 och 1832 samt initialerna M I S och D A W. De är exempel på gott smidesarbete och tillskrivs prosten S G Mellin. Nya kyrkogården har tre ingångar, en mitt i väster, en i söder i höjd med rundeln och en i sydost. Väster om bårhuset och i höjd med rundeln ärgenombrytningar i gamla kyrkogårdsmuren. Till bårhuset ansluter samtida, tidstypiska små smidesgrindar. Nya kyrkogårdens västra ingång är huvudentré och starkt framhävd. Grindstolparna ansluter i utförandet till de gamla, om än förenklade. De är av samma storlek, slätputsade och vitkalkade med avtäckning i form av flacka tälttak av svartmålad plåt. Taken kröns av svartmålade träkors. På stolparna hänger en tidstypisk smidd pargrind med årtalet 1933 och i hörnen hjulkors. Formspråket är högtidligt men stramt. Den södra och östra ingången har enklare, huggna granitstolpar av ringa mått. På dessa hänger smidda pargrindar från 1960-talet, ritade av Gösta Lundin. Formspråket är modernt med enkla spjälor och centrerade kors. Vegetation Innanför gamla kyrkogårdens murar växer en trädkrans som domineras av lönn och lind. Lönnarna är åldrigast och delvis av imponerande mått. Vidare finns inslag av björk. Trädkransen är bruten längs kvarter F och södra delen av kvarter D. Längs södra kanten av kvarter A växer en rad av lindar, vilka till stor del ingick i en allé planterad under 1900-talets förra hälft. Längst i väster växer där en åldrig lönn. En i sin helhet bevarad och något äldre lindallé kantar den återstående gången mellan kvarter B och D. Ytterligare ett par lindar växer söder om koret. Gamla lindar och lönnar är nödvändiga element som förtätar kyrkogården. Ett par björkar växer i kvarter D. Några regelbundet placerade nord-sydliga rygghäckar avdelar kvarteren inombords. Dessa utgörs av spirea, oxbär och buskrosor med olika storlek. Längs nya kyrkogårdens västra ände växer en rad av lind, planterad vid anläggandet. Kring minneslunden och i kvarter D växer några spridda björkar, i sistnämnda även några rönnar. Från ingången i väster kantas mittgången av idegranshäckar som sedan omsluter rundeln med minneslunden. Kvarter D har rygghäckar av spirea i öster och yngre av buskrosor i väster. I kvarter C avdelas gravarna i större ”bås” medelst häckar av oxbär och spirea. Gångsystem Idag återstår endast huvudgångarna medan alla tvärgångar i kvarteren lades igen på 1960-talet. Dessa är sedan 1991 asfalterade, vilket inneburit ytterligare en karaktärsmässig förlust för kyrkogården. Ytan med klistrat grus är nu försvunnen. Det en gång så vanliga gruset står idag ingenstädes att finna. Gångarna förbinder främst ingångarna med kyrkan. Från nordvästra grinden sträcker sig en rak gång längs muren ned till nya kyrkogården där den viker av och sedan följer södra muren till sydöstra grinden. Från östra grinden löper en rak gång fram mot koret där den delar sig i 45 grader och löper fram till korsarmsportarna där likadant vinklade gångar ansluter från väster. I södra spetsen på den romb som bildas ansluter en tvärgång från nya kyrkogården. Där denna möter den raka gången från västra grinden är rundeln belägen. I söder avslutas tvärgången med södra grinden. Från ytan framför tornporten leder en rak gång av tuktad natursten fram till bårhuset. Gravvårdstyper Gamla kyrkogården uppvisar en stor bredd av gravvårdar från 1800- och 1900-talen. I de västra delarna dominerar det förra sekelskiftets resliga, polerade vårdar, medan det i öster är uppblandat med allmänna linjens små standardiserade vårdar och efterkrigstidens likartade, låga vårdar. Det vanligaste materialet är granit, röd, grå och svart, men det finns även ett inslag av kalkstensvårdar. På nya kyrkogården är efterkrigstidens uniforma vårdar nästan allenarådande. Säby kyrkogård speglar genom denna sammansättning 150 år av socknens sociala kultur och personhistoria. En viktig del av gravkvarterens uttryck försvann dock med igenläggandet av samtliga grusbäddar på 1960-talet. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A, B och C Allmän karaktär Det långsmala kvarter A sträcker sig mellan norra kyrkogårdsmuren och resterna av en allé. Nord-sydliga häckar uppdelar kvarteret i fyra mindre delar. Gravarna är lagda i nord-sydliga rader, som regel med vården vänd mot öster. I den västra delen är det övervägande resliga äldre vårdar, i öster med inslag av allmänna linjen. Kvarter B sträcker sig söder om trädraden efter allén och har en med A likartad karaktär. C upptar en triangulär yta invid korgaveln med få, men påkostade gravar. Gravvårdstyper De vanligaste vårdarna är från sent 1800- och tidigt 1900- tal. De är resliga, av polerad svart eller röd granit. Framförallt är det obeliskformer som märks liksom stenar med vinkelbrutet krön. I A och B inslag av låga vårdar från 1930-talet och framåt. I västra hälften av A och B är det flera påkostade gravar. Den äldsta vården är ett stort gjutjärnskors i A, rest 1847 över prosten Samuel Gustaf Mellin och dennes tre makor. I anslutning till detta märks de Åbergska gravarna, mot öster flankerade av två cypresser. Äldst av dessa är ett nygotiskt gjutjärnskors från 1856 över Johan Adolf Åberg, ägare av Tranås och Åbonäs säterier. Framför korset ligger en marmorhäll från 1893 över sonen och arvtagaren till Åbonäs, kapten Adolph Malcolm Åberg samt dennes hustru Elisa Leontine Caroline Key. Vid sidorna av denna ligger fyra små marmorplattor. En av dem är över sonen, kommerserådet fil. dr. Karl Key-Åberg (död 1927). En annan är lagd över trotjänarinnan Alma Carlander (död 1970). En medeltidsinspirerad häll med vapensköld är rest 1964 över Hans Key-Åberg, fältläkare och skald. Det följande partiet av kvarter A domineras av en kraftigt dimensionerad vård i ljus granit som sträcker sig uppåt. Den är rest 1899 över organisten och folkskolläraren J A Johansson, vilken själv huggit densamma. Inom kvarteret urskiljer sig vidare två nygotiska gjutjärnskors från 1878 respektive 1891 samt en liten vård av kalksten med murgrönsrelief och marmorplatta. Särskilt intressant är de två bevarade trävårdarna, den ena rest 1895 och den andra rest 1898. Närmare ett 30-tal småvårdar kan kopplas till allmänna linjen i den östra hälften, dessa daterar sig från 1929-1935 och är något spridda. Kvarter A uppvisar i sin helhet en rikedom av titlar som speglar socknens mångfacetterade historia och sociala sammansättning, detta vid sidan av de vanligt förekommande hemmansägarna och lantbrukarna. Tre stycken kyrkovärdar, en f.d. kyrkovaktmästare och en ringkarl minner om förtroendeposter knutna till kyrkan. Fem nämndemän, en landstingsman och en häradsdomare representerar viktiga profana positioner. Tre banvakter bär vittnesbörd om järnvägens betydelse. Om indelningsverket vittnar f.d. grenadjären, sergeanten, fanjunkaren och sjukvårdssoldaten. Tre fabrikörer speglar industrins framväxt. Vidare finns spårvagnsföraren och svenskamerikanen, kandidaten, folkskoleinspektorn, gårdssmeden, mjölnaren, skogvaktaren, ingenjören, rättaren, arrendatorn, bryggmästaren, nattvakten och trotjänarinnan. Kvarter B domineras till stor del av låga rektangulära vårdar från 1930-talet och framåt, uppblandat med små vårdar från 1902-10 som kan knytas till allmänna linjen. Bland dessa märks några i kalksten, en trävård från 1905 och en liten granitstubbe över två barn. Från tidigt 1900-tal finns två vårdar av kalksten med murgrönsrelief, kors och marmorplatta. Bland de få titlarna märks två arrendatorer som vittnar om socknens godsprägel. Kvarter B:s västra ände har en helt annan karaktär och avskiljs med en häck. Där är det enkom resliga, äldre granitvårdar över mer eller mindre framträdande personer i socknen. Formerna är rikt varierade: obeliskformer, spetsbågar och bautastenar m.m. Vårdarna har följande titlar: två nämndemän, fyra kyrkovärdar, en lärarinna, en småskollärare, en kronolänsman, en rusthållare, en kamrer, en stationsmästare, en banvakt och en svenskamerikanska. Längst i väster reser sig ett hjulkors i ljus granit över kyrkoherde Th. Hallinder från 1924. Framför detta är en vård från 1860 över en komminister i form av en stubbe med uppslagen bok i marmor och lagerkransar. Det lilla kvarter C utgör det mest statusfyllda och har enkom påkostade vårdar. Här märks obelisken över kyrkoherde P N Kallander från 1905, korset över komminister J L Gabrielsson från 1892 liksom den nyklassicistiskt inspirerade resta hällen över inspektor Andersson från 1925. Övriga är bautastenar och vinkelbrutna vårdar över främst nämndemän. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D består av gravar i nord-sydliga rader, vända mot öster. Ett fåtal spridda björkar och mot kyrkan ett par lindar ger jämte tre låga nord-sydliga häckar. Till större delen upptags kvarteret av allmänna linjen, i västra änden av enskilda gravar. Gravvårdstyper Klart dominerande är de små vårdar som markerar allmänna linjens gratisgravar. Dessa är från 1912-1928. Man kan utläsa att gravläggningarna tagit sin början österifrån för att sedan starta på nytt 1928 när man utnyttjat sista raden i väster. Vårdarna är av små format, vanligen vinkelbrutna eller i form av liggare. Särskilt bland de äldre är kalksten ett vanligt material, sedan dominerar graniten. Bland de gravlagda träder många hustrur, änkor och barn fram liksom skomakaren och kontorsbiträdet. I flera fall rör det sig om sammanhängande linjer av dessa vårdar. De enda 1800-talsvårdarna utgör en bevarad träplanka liksom en kalkstensvård från 1876 över fabrikör Carl Moberg från Tranås. Ytterligare en trävård finns från 1919. De mer påkostade vårdarna över västra ändens enskilda gravar utgörs av vanliga resliga former i polerad granit från 1920-talet. Titlarna omnämner nämndemannen, hemmansägaren, målarmästaren, kyrkovärden, virkeshandlaren, soldaten och korpralen. Särpräglat är smideskorset över smidesmästaren J A Strömstedt från 1927, förfärdigat av honom själv. Kvarter E och F Allmän karaktär Kvarter E upptar en triangulär yta med bårhuset i sydväst. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot öster. Mellan passagen till nya kyrkogården och grinden i väster sträcker sig ännu en rad. Denna fortsätter norr om grinden som kvarter F. Kännetecknande är de resliga äldre vårdarna. Gravvårdstyper I kvarter E och F rör det sig uteslutande om enskilda gravar och mer påkostade vårdar från 1880 till ca 1930, med inslag av senare låga vårdar. Vanligast är de resliga typerna i form av obelisk eller bautasten, tillverkade av röd eller svart granit. Längst i sydväst står kyrkoherde Jonas Frykstedts nyklassicistiskt enkla kalkstensvård, flyttad 1964. Denna är nedtill kraftigt sprucken, troligen p.g.a. rostande dubbning. I sydvästra hörnet står en obelisk från 1885 över kontraktsprosten Jonas Janzon. Norr om denna ligger den Stockhaus-Åbergska familjegraven, knuten Tranås säteri. Äldsta vården är en granittumba från 1880 över possessionaten Victor Åberg med fru och barn. Därefter följer en klassiserande vård från 1931 över sonen, godsägare Ernst Stockhaus-Åberg, med fru samt de två vårdarna över sönerna. Man kan skönja resterna av en stenram. I norra änden av kvarter F reser sig vinkelbruten vård över musikdirektör Joh. Nylander med polerade jugendslingor. I övrigt märks i E ett smideskors av samma slag som ovan nämnde Strömstedts. De titlar som förekommer vid sidan av nämnda är: nämndemannen, jordbruksinstruktören, hemmansägaren, mjölnaren, arrendatorn, lantbrukaren, trävaruhandlaren, överläraren, kyrkovärden och verkmästaren. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården har trots sitt sena datum en något sammansatt karaktär. Kvarteren är sinsemellan olika och kompletterade med en minneslund. Kyrkogårdens västra del utgörs av de små kvarteren A och B med en halvrundel mot minneslunden vid deras östra sida. Kvarter A består av nord-sydliga rader av enskilda gravar till sin västra hälft och till sin östra av glest stående småvårdar i allmänna linjen. Kvarter B består av öst-västliga gravrader. Längs mittgången och kring rundeln är höga idegranshäckar. Kvarter C längs muren i söder består av familjegravar, liksom E längs norra muren. Däremellan är det stora kvarter D med nord-sydliga rygghäckskantade gravrader, tidigare allmänna linjen. Minneslunden upptar rundelns östra hälft och består av en murad rund brunn med vattenlek i form av natursten. Ytan kring brunnen är stensatt, i övrigt är det gräsmatta. Några björkar växer osymmetriskt kring platsen. I västra delen av rundeln är två bänkar placerade. Gravvårdstyper Kvarter A och östra hälften av C uppvisar efterkrigstidens vanliga låga vårdar, ofta med klassiserande formspråk. I A är de fr.o.m. 1940-talet, i C fr.o.m. 1960-talet. Sistnämnda avdelas i större ”bås” av häckar. Från 1950-talet finns en rad av resligare, strama, vårdar i C:s västra hälft. Dessa speglar de försök till nyskapande inom gravkonsten vilka vi kan se tydligast i kvarter B. Här finns ett klart modernistiskt formspråk, tydligast uttryckt i fabrikör Knut Ehrlins vård. De bakre två raderna är resta, den främre liggande. Alla är de huggna i ljus granit på 1970-talet och av uniform storlek. Samma typ av strama vårdar utmärker de västra raderna från 1960-talet i kvarter D. Kvarter D i övrigt kännetecknas av låga vårdar från 1950-talet tills idag. De östligaste raderna är ännu outnyttjade. Utspritt förekommande är små vårdar som visar på att kvarteret tidigare utgjorde en allmän begravningsyta. Dessa är från 1942-47. Man kan dra slutsatsen att kvarteret togs i bruk österifrån, vilket också bekräftas av ett äldre fotografi. Där syns även en nu igenlagd mittgång, söder om vilken inga gravar tagits upp. Av titlar på dessa vårdar finns bara snickaren och distriktssköterskan. De allmänna gravarna i kvarter A har vårdar från 1937-38. Kvarter E har två rader av liggande granithällar i slänten upp mot kyrkogårdsmuren. Dessa är från 1950-talet t.o.m. 1970-talet. Utförandet är modernistiskt stramt. Likt delar av C är kvarteret uppdelat med häckar. Nya kyrkogårdens enda utpräglade högreståndsgravar är placerade i de båda västra kvartarna av rundeln. I den norra är en stor natursten med bronsörn, rest 1935 över Eric Weyde, textilfabrikör. I den södra kvarten är en likartad natursten över Axel Hermelins släktgrav. I marken är små liggare från 1970-talet tills idag. Titlar är ovanligt på nya kyrkogården. Inom A finns en bankdirektör, två kantorer och två trädgårdsmästare, inom C en hemmansägare och en kyrkovärd, inom D två hemmansägare, en kyrkvärd, en lantbrevbärare och en byggmästare, inom F en hemmansägare, en byggmästare och en trädgårdsmästare. möjligt söka ge en utformning som ansluter till de befintliga i de kvarter som har en mycket enhetlig prägel. Bårhus Bårhuset är ritat av arkitekt Johannes Dahl, Tranås, 1921 i tidstypisk klassicism. Den slätputsade byggnaden har en kvadratisk plan och är avfärgad med en gulbruten vit färg. En ”sockel” har målats med grå färg. Åt norr är en port med rusticerad omfattning. Dess ursprungliga pardörrar är klädda med brun rombisk panel. På ömse sidor om porten sitter stora sentida smidesarmaturer. I söder är ett rundfönster samt i öster och väster en lunett. De ursprungliga bågarna med spröjs är av brunmålat trä. Byggnaden bär ett tälttak med kluven spån, smideskors samt hängrännor och stuprör av kopparplåt. |
