Stäng fönster Vaggeryd kn, BONDSTORP 13:1 BONDSTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Bondstorps kyrkogård är ett exempel på en småskalig kyrkogård som speglar en glesbefolkad skogsbygd. Utvidgningen åt öster under tidigt 1900-tal är sannolikt den enda som någonsin företagits. Detta har gett kyrkogården en avlång öst-västlig form. Den i övrigt rektangulära kyrkogården smalnar av till en spets i öster där den ena ingången är belägen. Formen bestäms av den vinklade raka tomtgränsen mot skolan i norr medan den rundade sidan i söder följer en vägsträckning. Terrängen sluttar svagt åt väster. Kyrkan ligger med koret åt öster i den västra hälften av kyrkogården. Kyrkan avdelar denna den äldre delen i två jämnstora rektangulära hälfter, av vilka den norra är outnyttjad. Södra hälften delas på mitten av en gång. Den västra halvan upptags av en minneslund, medan den östra är en del av det kvarter som sträcker sig över hela södra hälften av kyrkogården och här kallas C. Den övriga ytan delas mellan det rektangulära kvarter som här kallas A och det triangulära som kallas B. Sedan omläggningarna 1988-89 präglas kvarteren till stor del av efterkrigstidens låga vårdar. Omgärdning Kyrkogården omges sedan 1982 av ett rödfärgat trästaket, med undantag för en lucka längs ekonomibyggnaden i norr. Staketets krön har en sågtandsform. Ingångar Huvudingången är mitt på västra kortsidan och upptogs i samband med kyrkans restaurering 1953-54 då dess ingång flyttades till tornets västra sida. Ingången nalkas via en granittrappa med avsats, flankerad av järnräcke och cypresser. Den smidda pargrinden har ett rikt utförande med slingor och löv. Den torde härröra från tidigt 1800-tal. Grinden hänger mellan två fyrkantiga stolpar av tuktad granit, sannolikt från förra sekelskiftet. Innanför ingången står två stolpar med stilrena lyktor i koppar, sannolikt samtida med restaureringen. Ingången i öster har samma slag av smidesgrind och stolpar. Den gamla huvudingången i söder har en pargrind i samma utförande och av samma ålder som staketet. Vegetation Kyrkogården omges av en – till stor del sekelgammal – trädkrans av lind, med undantag för västra sidan. Mellan lindarna i söder är lönnar och kastanjer nyligen planterade. Längs kyrkans södra sida är en rabatt med bl.a. cypresser och ölandstok, vid korgaveln med rhododendron. En rabatt fanns där redan 1935. Gångsystem Från ingången i öster löper en rak grusgång fram till den grusade ytan mellan västport och huvudgrind. Gången går längs kyrkans södra sida där en gång från södra grinden ansluter i rät vinkel. I rät vinkel skjuter också gångar ut till sakristiporten längs korgaveln och till ekonomibyggnaden. Tvärgångarna inom kvarteren är idag gräsbesådda. Gravvårdstyper Den idag dominerande gravvårdstypen på kyrkogården är den efterkrigstida. Det är låga rektangulära vårdar av tämligen enhetlig storlek. Utsmyckningen är vanligen stram och bland de äldre gärna klassiserande med tempelgavel och ibland även kolonner. Vanligaste materialet är grå och svart granit, i viss utsträckning röd bland de yngre. De äldsta vårdarna är från förra sekelskiftet och utgörs av resliga monument i form av bautastenar eller obelisker. Vanligast är den svarta graniten, ofta polerad, ibland med utsparad slingdekor. Med begynnande reglering av maximihöjd under mellankrigstiden blev vårdarna låga och påtagligt breda. Som regel samkomponerades de med en grusbädd och stenram. Detta gäller främst familjegravar. Idag är i princip alla ramar och grusbäddar borttagna, vilket inte sällan ger den kvarstående vården ett stympat uttryck. Ett litet antal vårdar utgörs av små liggare i svart granit. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning av kyrkogården, se pdf. Kvarter A och B Allmän karaktär Kvarter A och B upptar kyrkogårdens norra hälft och skiljs åt av en grusgång. Området norr om kyrkan saknar gravar, dock har man längs staketet placerat ett antal fl yttade ”museivårdar”. Kvarterens gravar ligger i nord-sydliga rader. I A:s västra del är vårdarna glest stående och vända mot väster, i dess östra del är raderna dubbla liksom i B. Det är efterkrigstidens låga vårdtyp som dominerar intrycket. Gravvårdstyper Den äldsta vården befi nner sig i nordvästra kanten av A. Det är en bred grusbädd med stenram, vid vars huvudända är en låg bred gavel. Materialet är grovt tuktad granit. Graven tillhör komministrarna Gudmund Nyström (1770-1839) och Pehr Johan Nyström (1804-1884). Antagligen är den tillkommen först kring sekelskiftet. Övriga gravvårdar daterar sig från 1924 till idag, i B främst från 1952-73. Dessa vårdar är med få undantag av en låg rektangulär form, typisk för hela perioden. Fram till 1950-talet är det vanligt med klassiserande drag som tempelgavel och kolonner. Materialet är vanligen grå eller svart granit. Flera av de äldre gravarna har haft grusbädd med stenram. Detta är särskilt påtagligt hos de mer påkostade låga vårdar som var vanliga under 1930- och 40-talen. Ett gott exempel på dessa är vården från 1941 över kommunalordförande Hugo Andersson. Invid denna står en av kyrkogårdens mer särpräglade vårdar, ett ljust granitkors med relief av en oljelampa. Vården är rest över en familjegrav tillhörig kantor J A Josefsson, en av förgrundsgestalterna inom socknens missionskyrka. En likartad vård fast i svart granit är rest över skogvaktaren Ola Åkesson (död 1939) och lärarinnan Cristin Åkesson (död 1931). Ett fåtal av vårdarna bär titlar, ej några yngre än 1961: hemmansägare, kyrkvärd och nämndeman. De 16 ”museivårdarna” vid staketet är från 1915- 50. Det är främst resliga typer huggna i svart granit som polerats, typiskt för det tidiga 1900-talet. Några bär titlar: fanjunkare, hemmansägare, kyrkovärd, häradsdomare, soldat. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C upptar kyrkogårdens södra hälft fram till minneslunden i väster. Karaktären är likartad den norra hälften, men har i sin västra del en ansenlig andel äldre vårdar vid sidan av efterkrigstidens låga former. Gravarna ligger i nord-sydliga rader, i östra hälften är raderna dubbla. I västra hälften är vårdarna vända mot väster. Gravvårdstyper Kvarterets äldsta vårdar är tre stycken från 1914, resta över en kyrkovärd, en nämndeman och en hustru. De representerar det tidiga 1900-talets vanliga industriellt tillverkade vårdtyper: resliga med form av exempelvis bautasten eller rest vinkelbruten häll. Det mest populära materialet var svart granit som polerades. Sju vårdar av detta slag fi nns, den yngsta från 1927. Bland dessa fi nns vården över komminister M V Rydeman, vilken restes av församlingen 1925. Vid sidan av denna vårdtyp fi nns en lägre, bredare som började bli vanlig under 1910-talet. Denna var som regel samkomponerad med en grusbädd. Ett par vårdar är exempel på denna typ, men deras grusbäddar och stenramar är idag borttagna. Grusbäddar har för övrigt större delen av vårdarna haft långt in i efterkrigstiden. Under 1930- och 40-talen blir enklare vårdar allt vanligare: låga rektangulära av uniform storlek. Bland de tidigare är formspråket klassiserande med tempelgavlar och kolonner, senare mer reduce- rat. Titlar är vanliga fram till och med 1960-talet: hemmansägare, smedmästare, fanjunkare, föreståndarinna, lantbrukare. Framför rabatten längs med kyrkan står ett ca två meter högt smideskors med hängande löv. På fl öjeln står ”Här vid vilar konfmäster mäst Anders Lång som döde 1808”. Minneslund Minneslunden upptar kyrkogårdens sydvästra hörn och har en rektangulär form. Ytan upptags av en gräsmatta med omgivande måbärshäck. I nordöstra hörnet växer ett sorgeträd. I mitten är en stensatt rabatt. En parkbänk är placerad i det sydvästra hörnet mot en rhododendron. Ingången är genom häcken i nordväst. Minneslunden speglar vår tids pluralistiska gravsed. |
