Stäng fönster Vaggeryd kn, SVENARUM 1:9 SVENARUMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Svenarums kyrkogård är en traditionell landskyrkogård omgiven av kallmurar och trädkrans. Planformen är närmast trapetsoid med kyrkan belägen i den norra hälften. Kyrkan delar av kyrkogården i en nordlig och en sydlig del, den senare i sin tur delad i två delar genom mittgången. Dessa delar benämns här A-D och kvarteret i direkt anslutning till kyrkan för E. Ännu efter omläggningen på 1940-talet var det så att invånarna i socknens norra del föredrog motsvarande sida av kyrkogården och de i söder den södra. Den övergripande karaktären är den av efterkrigstiden, genom de raka raderna av främst låga vårdar med rygghäckar. Av stor betydelse för upplevelsen av kyrkogården är det Stedtska gravkoret sydväst om tornet. Nordväst om detta står en redskapsbod, vilken skjuter ut från kyrkogården. Omgärdning Kyrkogården omges av en drygt 1 meter hög och 1-1.5 meter bred kallmur. Kyrkogårdens marknivå ligger dock högre p.g.a. uppfyllning. I norra delen bildar muren stödmur. Muren är lagd av stora markblock av främst granit, i söder och öster med ett stort inslag av finare råa hällar som särskilt brukats till de övre delarna. Däremellan är skolsten. Ett block vid östra ingången har årtalet 1852 inhugget, vilket torde kunna gälla som en ungefärlig datering för stora delar av muren. Direkt öster om södra ingången är några trappsteg av granit invid muren. Vilka skall ha brukats för att ”lyfta lik af själspillingar” över. På murkrönet växer mossor, sedum och ormbunkar. Ingångar Kyrkogården har tre ingångar. Den östra är belägen mitt för koret och den södra mitt för sydporten. Båda har smidda pargrindar med lås, sannolikt från 1852. Samma datering torde gälla för de murade och spritputsade grindstolparna. Dessa är vitmålade och kröns av fl acka tälttak med täckning av järnplåt och klot. I väster fi nns en smärre ingång mellan två resta naturhällar. Den enkla spjälgrinden i smide är numera avkrokad och lutad mot utsidan av muren. En stig leder ned till Västergården. Vegetation Kyrkogården omges på alla sidor utom den södra av en trädkrans av lönn, i öster stående utanför muren och mestadels äldre. I nordvästra hörnet fi nns inslag av björk. Gravraderna har rygghäckar av måbär, i vilka med jämna mellanrum nyligen planterats prydnadsträd. I anslutning till gångarna kring kyrkan växer fristående cypresser. I kvarter D växer tre gamla björkar och en stor äldre björk centralt i kvarter A. På den triangulära ytan öster om koret är tre rabatter arrangerade. Dessa består av låga buskar med bl.a. idegran och rhododendron. I spetsen vid östra grinden växer ett litet sorgeträd. Gångsystem Kyrkogården binds samman av raka grusgångar som avgränsar kvarteren. Kring kyrkan bildar gångarna en romb från vars spetsar framför nord- och sydport, gångar skjuter ut. Till de stora gångarna ansluter de små gångar som löper längs med kyrkogårdsmurarna. Gången från södra ingången till västporten är sedan 2005 belagd med marksten av betong, s.k. munksten. De tidigare små grusgångarna inom kvarteren är idag igenlagda med undantag för gången kring urnlunden. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravvårdar från tre århundraden. De äldsta har samlats invid gravkoret. I närheten av koret och längs mittgången fi nns några påkostade vårdar från 1800- och tidigt 1900-tal. Det rör sig om tumbor respektive resliga obelisker och bautastenar. Båda sistnämnda är typiska representanter för det förra sekelskiftets gravkultur. Det främsta materialet är granit, vanligen svart eller grå. I övrigt är det låga gravvårdstyper från följande 1900- talet som dominerar. De äldre är vanligen utbredda familjegravar som haft grusbädd. De kvarlämnade, påkostade gavelstyckena ser ofta stympade ut sedan grusbädden avlägsnats. De enklare vårdarna har ofta en klassiserande form med tempelgavel. Under efterkrigs- tiden blir vårdarna allt enklare och enhetliga. Den grå graniten blir vanligare än den svarta. Man har talat om ”katalogvårdar” p.g.a. det begränsade antalet producenter och kataloger. Alla kvarteren är uppblandade med vårdar från sen tid. Dessa följer i regel efterkrigstidens mönster. Bland äldre vårdar är titlar vanligt förekommande. Gårdsnamn används fl itigt ännu idag. Ett litet antal mycket småskaliga vårdar från tidigt 1900-tal fi nns bevarade, vilka kan till viss del kan knytas till den s.k. allmänna linjen, kostnadsfria gravar i kronologisk ordning. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A och B Allmän karaktär Med kvarter A och B avses kvarteren på södra delen av kyrkogården. A är det västra och B det östra. Båda har en trapetsoid form. Till B räknas även en gravrad längs med östra kyrkogårdsmuren, avskild med en grusgång. Kvarteren består av nord-sydliga dubbla gravrader med rygghäckar. I B följer raderna formen på kvarteret. Vanligaste gravvården är en låg s.k. katalogvård från efterkrigstiden. Några äldre gravar i anslutning till gången mellan kvarteren och närmare kyrkan utmärker sig dock. De en gång vanliga grusbäddarna och inre grusgångarna är nu ersatta av en sammanhängande gräsmatta. Direkt söder om gravkoret har ett antal museivårdar placerats. Invid kyrkans sydport står en trästolpe med solur i kopparplåt, en kopia från 2005 av ett original med årtalet 1664. Gravvårdstyper De äldsta vårdarna har en museal placering vid gravkoret. Fyra stycken hällar är resta. Fyra av dem är enkla granithällar med inskription. Den vänstra är rest 1722 över Henrik Ärlandson och Daniel Larson. Följande är vittrad och har avbrutet krön samt talet 83, vilket skulle kunna syfta på 1683. Följande bär spår av ett avbrutet krön med änglafl ykt, varav relief av vingar kan skönjas. Inskriptionen omnämner en Sven (?) Mekalson och ett kvinnonamn. Hällen längst till höger omnämner en Gabriel Månson. Av kalksten är en rest häll med avbrutet krön som bär dödsåret 1824. Framför dessa ligger en starkt vittrad gravhäll av granit eller skiff er med spår av relief med vapensköld. Denna torde kunna dateras till 1600-talet. Längs kyrkogårdsmuren står några mindre vårdar av svart granit lutade. De är från förra sekelskiftet och omnämner kyrkovärden, stationsinspektoren, folkskolläraren, arrendatorn, rättaren och hemmansägaren. Invid dessa står en rest granithäll över Jon Anderson, död 1743. Kvarter B:s äldsta vård är den göteborgstillverkade kalk- stenstumban från 1817 över Anders Killander, ägare till Lindefors bruk. Lockhällen har tidstypisk inskription. Tumban omges av en grusbädd och ett smidesstaket tillverkat på bruket. Den är placerad i kvarterets norra ände. Ett ovanligt inslag på kyrkogårdar utgör den lilla gravkullen med gjutjärnskors i mitten av B. Detta arrangemang lär minna om koleraoff ren 1834. Ytterligare två gjutjärnskors fi nns i B, från 1883 och 1886. Båda är rikt genombrutna. Bland övriga äldre gravvårdar som utmärker sig i de båda kvarteren nämns följande. Ett svart granitkors är rest 1927 över stolfabrikören J W Th unander och har enligt ett äldre fotografi ursprungligen haft en grusbädd med omgivande järnkätting. Sex andra släktingar är gravlagda i anslutning. Kyrkogårdens möjligen resligaste vårdar utgör bautastenen över kantor C G Lagerquist (död 1917) och den fl ata obelisken över Victor Frithiof Lagerquist från 1902. Båda är över två meter och placerade längs gången upp till kyrkan. Bakom dessa fi nns även en storskalig vård över landstingsmannen August Stark från 1909. Ytterligare ett antal bautastenar och obeliskformade vårdar i olika storlekar fi nns närmare kyrkan. Det förhärskande materialet är svart och grå granit. Den liggande kalkstenshällen över en kommunalordförande speglar med sin barockinspirerade dekor ett försök till nyskapande utifrån äldre förebilder. Ett annat exempel på detta är den resta kalkstenshällen från 1937 över Robert och Jenny Wilson med räffl ade kanter och tempelgavel. Från och med 1930- talet är de låga s.k. katalogvårdarna förhärskande, vanligen i svart eller grå granit. Under de första decennierna så är de klassiserande formerna vanliga. Sedan blir formspråket allt stramare. Några är helt identiska. Fram till 1950-talet är det vanligt med titlar, sedan är de fåtaliga. Vid sidan av hemmansägare och lantbrukare märks kusk, skogvaktare, handlare, lärarinna, hammarsmed, byggmästare, skomakarmästare, kyrkovaktmästare, kyrkovärd, köpman, häradsdomare, landstingsman, kommunalnämndsordförande, målarmästare, snickare, grenadjär. Ett par vårdar bär referenser till Missionsförbundets sångbok och vittnar därmed om väckelsens roll. Kvarter C och D Allmän karaktär Kvarter C sträcker sig längs kyrkogårdsmuren i kyrkogårdens norra hälft och har i norr och öster rygghäck. Här rör det sig om enskilda gravar med tyngdpunkt på 1920-40-talen, fl ertalet av dem familjegravar. Kvarter D upptar övriga ytan av norra hälften och delas på mitten av en nord-sydlig grusgång. Dess östra hälft har i sin södra del en rund urnlund. Kvarteret präglas liksom de södra av efterkrigstidens rader av låga vårdar med rygghäck av måbär. Några prydnadsträd är nyligen planterade. Gravvårdstyper I såväl C som D är efterkrigstidens vårdtyper nästan allenarådande. De är låga, rektangulära med likartade mått. Vanligaste materialet är svart och grå granit. Ett fåtal äldre vårdar fi nns dock kvar. Äldst är den vinkelbrutna, resliga vården över folkskolläraren P G Petersson (död 1899) av polerad svart granit. Den har en framträdande placering framför västporten. Två låga gavelsidor till en slopad grusbädd minner om den förste handlaren i Hok, Gustaf Hammargren (död 1921) samt dennes son och efterträdare. Vårdarna är goda exempel på de låga, breda typer med tillhörande stenram och grusbädd som var vanliga under 1920-40-tal. Ett något resligare exempel är den kraftiga vården över Th oursies familjegrav. Det vallonska namnet och det krönande smideskorset visar att det rör sig om en av smederna på Lindefors bruk. Över hammarsmeden R A Bonnevier står ett gjutjärnskors från 1924. Vid gången i kvarter D lägger man märke till ett rikt utformat smideskors som tillverkats i livet av den gravlagde, hammarsmedsåldermannen P M Nordström. Att kvarter D till viss del tjänat som allmän linje indikeras av ett fåtal, till synes kronologiskt stående och liggande, små vårdar från 1930- och 40-talen. De är över hustrur och barn. I den östra hälften kan fl era luckor i raderna tala för en funktion som allmän linje. Tre äldre vårdar i kvarteret bär referens till Missionsförbundets sångbok och vittnar därmed om väckelsen i bygden. Titlar är sparsamt förekommande och återfi nns främst på de äldre vårdarna: korpralen, kyrkovärden, skräddarmästaren, stationsinspektören, smidesmästaren, husägaren, soldaten, hemmansägaren, verkmästaren, byggmästaren, skomakarmästaren. Bland de yngsta hittar man bildhuggaren, komministern och kyrkvaktmästaren. Kvarter E Allmän karaktär Med kvarter E avses det fåtal gravar som ligger i direkt anslutning till kyrkans korsarmar, en av de mest statusfyllda platserna. Här rör det sig främst om påkostade vårdar från förra sekelskiftet. Troligen har fl ertalet haft grusbädd. Gravvårdstyper I vinkeln söder om koret fi nns tre gravar i anslutning till ett sorgträd i form av en stor hängalm. Den äldsta är en reslig vinkelbruten vård från 1893 över godsägaren och brukspatronen på Hook, Nils Petter Ekwall. Alldeles invid trädet står en typisk svart katalogvård från 1937 över organisten och folkskolläraren J P Hultstrand. En tumba av svart granit från 1943 utgör Flycktska familjegraven, denna omges av cypresser. Cypresser omger även den Th eorinska graven på norra sidan. Denna har tre identiska fl ata obelisker av svart granit, resta över sjökaptenen K A W Th eorin (död 1910) med fru (död 1890), fröken Olga Th eorin (död 1929) samt lektorn och vetenskapsmannen P G E Th eorin (död 1916). Väster om norra korsarmen är den Byströmska graven, med tre vinkelbrutna vårdar polerad av svart granit. Den äldsta är rest 1919 över banvakten J M Byström med fru. Bakom graven är en stor cypress. Urnlund Urnlunden anlades omkring 1950 men har i senare tid förändrats, bl.a. genom igenläggningen av de inre grusgångarna. Lunden är helt cirkulär och omges av en oxbärshäck med ingång i söder. Ingången fl ankeras av två cypresser och på motsatt sida växer ett sorgeträd i form av en hängask. I mitten av urnlunden är en rund rabatt med bl.a. kärleksört. Urngravarna är placerade i en ring längs med häcken. De små urngravsvårdarna daterar sig från 1988 till idag. De fl esta är liggare, ett antal av dessa rundade naturstenar. Urnlunden är ett uttryck för efterkrigstidens förändrade gravseder. Den övergripande formen på urnlunden kvarstår sedan anläggandet omkring 1950, om än något förenklad. Stedtska gravkoret Det Stedtska gravkoret är en kvadratisk byggnad med fasade hörn. Hörnen och portomfattningen har utkragande kvaderrustik. De slätputsade fasaderna är avfärgade med gul kalkfärg. Ingången är kopparklädsel och granittrappa. Övriga väggar genombryts av stickbågiga stora fönster med ursprungliga träbågar. I dessa sitter blyinfattade rutor, delvis ursprungliga, delvis antikglas. Gravkoret kröns av en kopparklädd huv med förgyllt kors på kula. Häng- och stuprännor är av koppar. Gravkorets karaktär är klart gustaviansk. Invändigt består gravkoret av ett gravkapell och en tegelvälvd gravkammare. Sistnämnda nås via en lucka i det ursprungliga golvet av obehandlade furubräder. Väggarna är vitputsade och bär minnestavlor över släkten Stedt. I väster står ett altare. Det ursprungliga plana taket består av målade bräder. Gravkoret uppfördes sannolikt 1795 på initiativ av major J A Stedt på Hook och dennes moder kammarherrinnan Carolina Simzon. Tillkomsten föregicks av en släkttvist kring fl ytten av graven ut ur kyrkan, där den befann sig på platsen för det planerade tornet. 1813 åtog sig församlingen att i gengäld mot en donation svara för gravens ”framtida underhåll, att samma til sitt ändamål måtte ostörd för alla tider förwaras och underhållas.” 1959 renoverades exteriören och porten beslogs med kopparplåt. 1968 inreddes gravkoret till gravkapell, bekostat av släkten Stedt. En restaurering av fasaderna genomfördes 1993 under ledning av arkitekt Per Rudenstam. Därvid lagades fasadputsen och fi ck ny avfärgning i gult till skillnad mot föregående vita. Fönstren reparerades. Sockelns cementputs ersattes av kalkputs. Kors och kula omförgylldes. Innerväggarna reparerades och avfärgades. Kring gravkoret ordnades dränering. Redskapsbod Redskapsboden är en rektangulär byggnad på betongsockel. Fasaderna är klädda med ljusgrå locklistpanel och i öster är en pardörr med fiskbenspanel. Sadeltaket med valmad spets är täckt med enkupigt lertegel. Boden är sannolikt uppförd under tidigt 1900-tal. |
