Stäng fönster Värnamo kn, BREDARYD 45:2 BREDARYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Den idag mycket utsträckta kyrkogården består av åtta avdelningar, A-H, alla plan- och karaktärsmässigt klart urskiljbara. Avdelning A är den gamla kyrkogården, vilken har ett platåformat krönläge med rektangulär plan, kring vilket övriga avdelningar grupperar sig. Vid dess norra sida ansluter B från 1919 på en något lägre platå med närmast kvadratisk plan. Både A och B är indelade i tre kvarter, I-III. C från 1957 sträcker sig längs B:s norra sida och ligger ytterligare något lägre, i norr ansluter det rivna församlingshemmets triangulära tomt. D från 1969 intar den sluttning som sträcker sig längs kyrkogårdens hela östra sida. E utgör en lägre liggande terrass på samma sida. F från 1969 ligger söder om gamla kyrkogården med triangulär form. G och H från 1961 väster om gamla kyrkogården har också triangulär form, men nyttjas ej som gravkvarter. De bildar istället infart till kyrkan med allé och en mindre parkeringsplats. I sydöstra hörnet av G står ett bårhus med en mindre häck- och trädkantad förplats. Omgärdning Gamla kyrkogården omges av en ca 0,5 – 1,5 meter hög stödmur av kallmurade block och hällar av marksten, till viss del även äldre gravstenar, varav stycket av en enkel 1700-talsvård i granit kan iakttagas på det östra murkrönet. På stödmuren har 2007 uppsatts ett stålrörsräcke mellan gjutjärnsstolpar av samma sekelskiftesmodell som de på Kulltorps och Gnosjö kyrkogårdar. Kring övriga kyrkogården löper en ca 1 – 1,5 meter hög och ca 0,5 meter bred mur från 1961 av fogad, grovt tuktad granit, avtäckt med kalkstenshällar. Ingångar Gamla kyrkogården har tre ingångar. Huvudingången i väster är i linje med tornets portal och har smidd 1800-talspargrind mellan toppiga stolpar av tuktad granit. Samma stolpar kantar även den södra ingången, vilken är i linje med kyrkans mittport, och avdelning B:s norra ingång. De båda sistnämndas grindar är avhängda. Sannolikt är stolparna huggna 1919 i samband med anläggningen av B. Mellan A och B är en granittrappa med sentida svart stålrörsräcke, liksom mellan B och C. Två granittrappor från 1960-talet, med smidesräcken, leder från A ned till D, den norra i linje med kyrkans kor. De sex nya entréer som tillkom 1961 har kraftiga slät- putsade stolpar med gulbruten avfärgning. Avtäckningen utgörs av fi nhuggen kalksten och granit. Huvudinfarten i väster kröns av kors på kula i koppar. Kopparkors fi nns även på södra ingången till F, vilken liksom norra ingången har en granittrappa. På sistnämndas stolpar sitter krönande granitklot. Södra ingången har en stram pargrind i smide. De båda ingångarna till B och C från väster har sentida smidda pargrindar. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en trädkrans som till största delen består av unga oxlar. I söder och norr fi nns dock rester av den gamla kransen i form av fem storväxta lönnar och en ask. En allé av oxlar kantar nedre hälften av gången upp till kyrkan. Norr om kyrkan är en nyplanterad rad av askar och ett gammalt sorgeträd i form av en hängask i det nordöstra hörnet. B kantas i öster av en häck och en rad av lönnar från tiden för anläggningen. I norr är en häck och rad med björkar. En nyplanterad rad med lind sträcker sig längs muren i väster. C skiljs från gamla församlingshemstomten i norr av en rad med björkar. Den tvärgående gången genom D i linje med koret kantas av en allé med hamlade ekar. E utgörs av en rad med cypresser, planterade på 1960-talet. Mellan D och E växer en rad björkar. F avskärmas åt söder av diverse buskage och är bl.a. beväxt med några björkar. Vegetationen är påtagligt tätare där än på övriga kyrkogården och ger en intim stämning. G och H kantas av hamlade lindar, inom G fi nns några friväxande ekar och björkar. Rönnar och idegranshäckar kantar platsen framför bårhuset. Kyrkogårdens redskapsställ och soptunnor är väl dolda bakom cypresshäckar. Gångsystem Gångarna på A och B är belagda med grus och har en rätvinklig utläggning, utom i anslutning till kyrkan. En stor gång delar A:s södra del i två hälfter. Tidigare fanns grusgångar inom gravkvarteren, men dessa är idag igenlagda. Mellan västra ingången och tornporten är marken satt med gatsten. Gången från trappan mellan A och B bildar en rak axel norrut som binder samman A, B och C. Mellan B och D är en granittrappa med anslutande kalkstensgång. Inom C – F är gångarna asfalterade. Inom C rör det sig om två raka gångar som korsar varandra, i övriga områden följer de få gångarna terrängen. Inom gravkvarteren i D är rätvinkliga gångar belagda med små kvadratiska kalkstensplattor med klovyta. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1800-talets mitt fram till idag. Iögonenfallande är de många exemplaren av gjutjärnsvårdar från 1800-talets andra hälft, framställda vid bygdens järnbruk, Häryd och Åminne. Dessa representerar den allra tidigaste industri- ella framställningen av gravvårdar, vilket gjorde det möjligt för fl er personer att ha råd med detta. Från förra sekelskiftet fi nns resliga gravvårdar, vanligtvis av polerad svart granit i form av obelisker eller bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Med bestämmelserna om maximihöjd på vårdar under mellankrigstiden fi ck dessa en annan form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd, av vilket idag inget kvarstår. Ett par familjegravar har dock bevarat sin inramning. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Detta tar sig sin mest renodlade form i kyrkogårdsarkitekt G V Walbergs utvidgning, vilken kan uppvisa några vårdar ritade av arkitekten själv. Mått, material och form på vårdarna är i det närmaste identiska. Opolerad grå är det material som använts. Grusbäddarna ersattes konsekvent av gräs. Många vårdar från 1960- och 70-talen har kors och bokstäver av koppar. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för samtidens kollektivism och likheten inför Gud. De senaste tjugo åren har variationerna i form blivit större, men måtten är ungefär desamma. En spirande individualism tar sig uttryck i valet av färgrika, polerade stenar. Bårhus Bårhuset från 1960 är ritat 1951 av arkitekt Johannes Dahl, Tranås, och har ett traditionellt formspråk med spritputsade, vita fasader och brant skiff ertäckt sadeltak med kors på kula av koppar. Ingången på nordgaveln är framhävd genom en fi nhuggen granitomfattning. De rundbågiga fönstren på långsidorna har på tidstypiskt vis tonat och blyinfattat antikglas. Den stilrena karaktären är väl bibehållen och kännetecknande för den förhärskande estetiken inom nordisk sakralarkitektur fram till och med 1950-talet. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Avdelning A Allmän karaktär Avdelning A utgörs av den gamla kyrkogården och består av tre kvarter, I-III. Terrängen sluttar svagt åt söder och kyrkan ligger på krönet i norr med koret mot öster. Norr om kyrkan är ett mindre kvarter, I, längs med norra muren. Detta består av några glest utlagda, nord-sydliga gravrader med rygghäck, samt i kyrkogårdens nordöstra hörn av några tätt lagda, äldre gravar vända mot väster, under ett sorgeträd. Kvarter II och III skiljs åt av gången från södra ingången till kyrkans mittport. Gravarna är lagda i nord-sydliga, tämligen oregelbundna, rader och som regel med vårdar vända mot gången. Gravvårdstyper Kyrkogårdens äldsta gravvårdar utgör två resta hällar av granit i nordvästra hörnet av kvarter I. Dessa är försedda med ristade kors, ett hjulkors och ett latinskt. Med stor sannolikhet stammar de från medeltiden. Kvarter I består annars huvudsakligen av låga vårdar från vår tid med inslag av äldre, mer fritt placerade vårdar av svart granit där endast ett exemplar har en mer högrest form. Några små plattor från tidigt 1900-tal skulle kunna indikera en nu försvunnen allmän linje. Ett helt annat vårdbestånd har kyrkogårdens nordöstra hörn där det fi nns en blandning av olika vårdtyper från 1878-1924. Äldst är ett gjutjärnskors. Bland de mer storskaliga vårdarna märks några bautastenar och en pelare med urna. Kvarter II och III präglas helt av ett äldre vårdbestånd med rik variation i form och material. Antalet sentida vårdar är relativt litet. En stor del av vårdarna har högresta former, i några fall över 2 meter. Bautastenar och obelisker är vanliga typer och såväl svart som ljus granit förekommer, med övervikt för den förra. Intrycket är det av två utpräglade köpegravskvarter. Även många enklare vårdtyper förekommer, ofta resta över endast en person. Till de äldsta vårdarna hör fl era av de 27 gjutjärnsvårdar som står på ursprungliga platser i kvarteren. Dessa daterar sig från 1844-93 och är resta över såväl hemmansägare, nämndemän, kyrkovärdar och säteriägare som pigor och drängar. De är i form av kors – nyklassicistiskt strama och nygotiskt utsmyckade – och resta hällar med dekorativa krön. Större delen kan genom inskriptioner knytas till järnbruk i bygden, Häryd (ett sammansatt H och R) och Åminne (Å=e). Länets mest storskaliga gjutjärnsvård utgör det närmare tre meter höga monumentet på von Mentzerska släktgraven, gjutet vid Häryds bruk och rest vid mitten av 1800-talet. Formspråket är nyklassicistiskt med kolonner och fronton. Till graven hör även sex betydligt småskaligare vårdar från 1878-1937, bl.a. två med Th orvaldsenbiskvin ”Natten”. I anslutning till von Mentzerska graven i nordöstra delen av III fi nns även två stora familjegravar tillhöriga släkten Kuylenstjerna med vårdar från 1851 till idag, mest framträdande är en stor bautasten från 1908 över överstelöjtnanten och riddaren Fredrik Kuylenstjerna med fru. Nämnda familjegravar har tidigare haft grusbädd med inramning som visat på vårdarnas inbördes samhörighet. Idag återstår bara två familjegravar med bibehållen inramning, dock med nu gräsbesådd yta. Den ena tillhör fabrikören August Lundell och är placerad vid gången. Dess höga bautasten från 1901 fl ankeras av cypresser och graven inhägnas av ett detaljrikt gjutjärnsstaket med nygotiska former. Den Rydellska familjegraven från 1914 omges av pollare och kätting. Flera vårdar på den gamla kyrkogården bär titlar som berättar om yrken och förtroendeposter i socknen. Vanligaste titlarna är hemmansägare och kyrkovärd. Många titlar är knutna till olika hantverk, somliga är anspråkslösa som t.ex. trotjänaren. På de adliga vårdarna rör det sig om militära titlar. Avdelning B Allmän karaktär Avdelning B är anlagd 1919 med en kvadratisk plan. Rätvinkliga grusgångar delar in ytan i tre kvarter, I i sydväst, II i nordväst och III i öster. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot öster i I och II och mot väster i III. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet spänner från 1920 till idag, men domineras av perioden 1920-1960. Det rör sig nästan uteslutande om den vårdtyp som blev vanlig under 1930-talet, låg och bred. Formspråket är ofta mer eller mindre klassiserande fram till och med 1950-talet för att sedan bli mer reducerat. Materialet utgörs som regel av svart eller ljus granit. Ett fåtal vårdar är av marmor, bl.a. ett par små kors på barngravar. Den svarta graniten dominerar fram till 1950-talet. Några enstaka vårdar har en mer individuell utformning med avseende på storlek, material eller dekor. En handfull vårdar är av äldre typ och mer högresta. Dessa är daterade till 1920-talet och fi nns främst i kvarter III. Gravläggningarna har skett i linje, mer eller mindre kronologiskt. Endast en liten andel är familjegravar. Ursprungligen hade många av gravarna grusbädd och stenram, av vilket idag inget har bevarats. Titlar är sparsamt förekommande och har oftast yrkesmässig koppling: lantbrukare, hemmansägare, kapten, konstnär, byggmästare, grundläggare, kommunalordförande, handlande, snickare, folkskollärare. Avdelning C Allmän karaktär Avdelning C från 1957 består av två gravkvarter, ett större i väster och ett mindre i öster, åtskilda av en gång. Genom kvarterens norra del löper en öst-västlig gång som i sin förlängning ansluter till D. Gravarna ligger i öst-västliga rader med vårdarna vända mot norr (utom den nordligaste som är vänd mot söder och den öst-västliga gången). Häckar utlagda i räta vinklar inramar de båda kvarteren och skapar mindre rum. Gravvårdstyper Vårdarna i det västra kvarteret daterar sig från 1957 – 65 och har enhetliga mått, något högre än breda. Genomgående materialet är opolerad grå granit. Formspråket är stramt och några av vårdtyperna är ritade av kyrkogårdsarkitekt G V Walberg, vilken även projekterat kyrkogårdsutvidgningen. Titlar förekommer i princip inte, inte heller familjegravar. Ortsnamn är däremot brukligt. I västra änden är en rad längs kyrkogårdsmuren med småskaliga, strama vårdar från 1960 – 82 på barngravar. Det östra kvarteret har än mer uniforma vårdar, alla har samma mått och reducerade formspråk med kors och bokstäver av koppar. De härrör alla från 1960-talets senare del. Avdelning D och E Allmän karaktär Avdelning D längs kyrkogårdens östra sida har en utsträckt oregelbunden form och är svagt terrasserad mot raden av cypresser längs kyrkogårdsmuren, vilken är avdelning E. Gravarna är placerade i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot öster. Inne i kvarteren löper raka kalkstensgångar. Tre granittrappor förbinder D med den högre liggande kyrkogården i väster. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs av låga vårdar från 1970-talet till idag. Materialet är övervägande ljus granit och formspråket är överlag enkelt, men inte uniformt. Några av de yngre vårdarna är av avvikande, högpolerat stenmaterial, vilket kan ses som uttryck för ökande individualism på kyrkogården. Titlar och familjegravar förekommer inte. Avdelning F och minneslund Allmän karaktär Avdelning F utgörs av en kvadratisk, häckomgärdad urnlund från 1969. I mitten växer två sorgeträd, hängalmar, inom två små rektangulära gravkvarter. Gravarna är placerade i dessa och längs häckarna. Genom urnlunden och mellan dess gravkvarter löper rätvinkliga gångar av små kvadratiska kalkstensplattor. Väster om urnlunden, vid gamla kyrkogårdens stödmur har i sen tid ordnats en minneslund under en åldrig och stämningsskapande ek. Minneslunden utgörs av en enkel gräsmatta i vars ände sitter en stor natursten med inskription. Vid denna finns plats för blommor och parkbänk. Buskar bildar fond. Gravvårdstyper Gravvårdarna i urnlunden är småskaliga och daterar sig från 1976 till idag. Bland de yngre finns några små naturstenar av granit. |
