Stäng fönster Värnamo kn, FRYELE 2:16 FRYELE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Fryele kyrkogård har en idag närmast kvadratisk plan med kyrkan i centrum, något förskjuten mot väster. Söder om kyrkan ligger kvarter 1 i väster och kvarter 2 i öster, åtskilda av en gång. Norr om kyrkan ligger de idag sammanhängande kvarteren 3 och 4. Öster om kyrkan är 1977 års utvidgning, som här benämns kvarter 5. I dess södra ände står en redskapsbod. Kyrkogårdens yta är helt plan och domineras av gräsytor. I sen tid har ett antal föga anpassade lyktstolpar av stadsmässig typ uppsatts. Omgärdning Kyrkogården omgärdas på alla sidor utom den östra av en kallmurad stödmur, ca 0,5–1 meter hög. Den består av otuktad och tuktad marksten i oregelbundna skift. Den västra hälften av södra sträckningen är fogad med cement. På en del av norra sträckningen sticker små järnstolpar upp, vilka är rester av något slags staket. Kyrkogårdsmuren är omnämnd 1829 och torde vara samtida med kyrkan. Ingångar Kyrkogården har två ingångar, en i väster mitt för kyrkans tornport, och en i söder mitt för långhusets symmetriskt placerade sydport. Ingångarna markeras av murade grindstolpar med vitkalkad slätputs och avtäckning i form av svartmålade gjutjärnshuvar med stenklot. Den västra pargrinden är mycket kraftig i sin konstruktion med platt- och stångjärn som bildar cirklar och kryss. En inskription förmedlar att den är tillverkad 1831 på Huseby bruk av initialerna J J Ö. Sannolikt är grindstolparna och södra ingångens smidda pargrind från samma tid. Vegetation Innanför kyrkogårdsmuren fi nns en relativt ung trädkrans av lind, hamlade i väster och söder. Längs östra sidan är utöver lindar en tät buskvegetation av bland annat syren. Tuktade måbärshäckar växer längs västra kyrkogårdsmuren. I övrigt förekommer några rygghäckar av olika slag och ett buskage mellan kvarter 4 och 5. Gångsystem Ytan från västentrén och runt kyrkan är helt grusad och har en grusgång som i rät vinkel löper från södra kyrkporten till södra grinden. Denna inramar med två andra rätvinkliga grusgångar kvarter 2. Norr och söder om kyrkan ansluter två raka grusgångar från kvarter 5. Gravvårdstyper Fryele kyrkogård uppvisar gravkonst från 1600-talet till idag. Äldst är en sandstensvård, följt av några smideskors. Dessa är uttryck för den hantverksmässiga gravkonsten innan industrialismen och uttrycker lokal särart. Några gjutjärnskors är de tidigaste proven på industriellt framställda gravvårdar. Kanske de kan härröra från Ohs bruk i grannsocknen Gällaryd? Från förra sekelskiftet finns exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men är idag nästan helt bortrationaliserat. Några karaktäristiskt småskaliga vårdar kan utgöra rester av en allmän linje. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Ekonomibyggnad Ekonomibyggnaden är uppförd 1977 på betongsockel med fasader av rödfärgad locklistpanel och vita foder. Sadeltaket täcks av betongpannor. Byggnaden rymmer förråd, toalett och garage. Beskrivning av enskilda kvarter, För kvartersindelning se pdf. Kvarter 1 Allmän karaktär Kvarter 1 utgör kyrkogårdens sydvästra del. Det är en idag sammanhängande gräsyta med gravar i nord-sydliga rader med ryggen mot varandra. De båda östligaste raderna har en rygghäck av måbär. Gravvårdstyper Den dominerande gravvårdstypen är de låga, rektangulära vårdar i grå eller svart granit, som blev vanliga kring 1940. Bland de äldre av dem fi nns en del med klassiserande drag och tidstypisk dekor. De senare från 1960-, 70- och 80-talen är strama och enkla. Ett mindre antal vårdar är äldre och med avvikande utformning. I nordväst står kyrkogårdens äldsta vård, en så kallad parsten, huggen i sandsten 1689 över Sakris Jansson med fru, en vårdtyp som är kännetecknande för västra Småland. Längs kyrkogårdsmuren i väster och gången i öster fi nns några enstaka påkostade vårdar från förra sekelskiftet. Mest anslående är den högresta svarta granitvården från 1929 över en kyrkvärd invid kyrkporten. Vid kyrkogårdsentrén ligger en häll från 1896 över en organist och folkskollärare. Denna fl ankeras av formklippta idegranar. Fem småskaliga vårdar på ensamgravar från 1928–38, något spridda i kvarterets inre, är rester av en allmän linje. Tre vårdar är resta över svenskamerikaner och vittnar om 1800-talets stora emigration från socknen. Titlar förekommer i kvarteret nästan enbart på de få äldre vårdarna och är vid sidan av redan nämnda: hemmansägare och barnmorska. Kvarter 2 Allmän karaktär Kvarter 2 utgör kyrkogårdens sydöstra del. Det består av en gravrad längs kyrkogårdsmuren i söder och den numera övertäckta muren i öster samt en central del med gravar i nord-sydliga rader med ryggen mot varandra. De fyra östligaste raderna har två rygghäckar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är något blandat. Kvarterets äldsta vård är ett gjutjärnskors från 1880 över en nämndeman. Raderna närmast gången i väster har en del äldre gravar med påkostade vårdar, likaså raden längs kyrkogårdsmuren. Främst bland dessa märks ett fi nhugget marmorkors på granitsockel, rest 1883 över häradshövdingen J F Ekenman, vilken ägde Näsbyholm. Detta kors omgavs tidigare av en stor häckinramad grusbädd som nu är borttagen. Dock kvarstår tre andra gravar med grusbädd, alla på rad med låga svarta vårdar och stenramar i svart, polerad granit. De härrör från 1934–41. I kvarterets sydöstra hörn fi nns en stor grav från 1955 över paret Nothin med stensatt yta som inhägnas av kraftiga järnkättingar på granitpollare. I närheten fi nns även ett kors i granit från 1939 över kyrkoherden Carl Olsson. Från 1939 respektive 1940 fi nns två vårdar med referens till Svenska Missionsförbundets sångbok (Sv. Mfb.). Vårdbeståndet är i övrigt dominerat av 1940-talets låga stenar i svart och grå granit. Flertalet står kronologiskt, ensam- och familjegravar blandat. En del har av utformningen att döma tidigare haft grusbädd. Enstaka vårdar är sentida. På några av de äldre vårdarna finns titlar, dessa är vid sidan av redan nämnda: hemmansägare, prästfru, handlande, kyrkovaktmästare och mjölnare. Kvarter 3 och 4 Allmän karaktär De båda kvarteren norr om kyrkan skildes tidigare av en grusgång, vilken även löpte längs de gravrader som följer kyrkogårdsmurarna. Idag utgör hela ytan en sammanhängande gräsmatta med gravar i nord-sydliga rader med ryggen mot varandra samt längs kyrkogårdsmuren i norr och väster. I kvarter 4 fi nns två rygghäckar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet domineras av låga, strama vårdar från framför allt 1940- och 50-talen, men även senare. Ett antal äldre vårdar fi nns bevarade, huvudsakligen bland familjegravarna längs kyrkogårdsmuren, men även spridda inne i kvarteret. Äldsta vården är ett nygotiskt gjutjärnskors från 1885. Från tidigt 1900-tal märks några bautastenar och obelisker. Särskilt anslående är den över två meter höga marmorvården från 1908 över kyrkoherden Johan Nothin med fru. Alla gravarna längs kyrkogårdsmuren har tidigare haft grus och inhägnad. Det framgår ännu av utförandet på några vårdar att de haft stenram. Titlar förekommer främst på äldre vårdar: skräddaremästare, nämndeman, hemmansägare, möbelsnickare, soldat, handlande, godsägare, virkeshandlare. Tre vårdar bär referens till Svenska Missionsförbundets sångbok. Kvarter 5 Allmän karaktär Kvarter 5 utgör kyrkogårdens östra del med tre gräsytor avskilda av grusgångar. Endast de båda södra är utnyttjade med nord-sydliga gravrader med ryggen mot gemensamma rygghäckar av tuja. Vid kyrkans kor är ett antal museivårdar uppställda. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs av låga, huvudsakligen rektangulära vårdar i grå och röd granit från 1980 till idag. De yngre är ofta polerade. Titlar saknas som regel. Bland de museala vårdarna vid koret märks tre smideskors med löv och drakhuvud från 1797, 1805 och 1819; det ena korset är över två meter i höjd. I övrigt rör det sig om fem gjutjärnskors, varav ett från 1866 rests över kyrkoherde Andreas Sjögren och ett från 1892 över kyrkoherden K M Linndén, båda i nygotik. Det senare har en särskilt rik dekor. Från 1914 respektive 1921 härrör två träkors med inskriptionsplattor i järn, en idag ovanlig syn. |
