Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Norrtälje kn, RIALA PRÄSTGÅRD 3:1 RIALA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkogården består av två delar, en äldre kring kyrkan och en yngre väster om den förstnämnda, anlagd år 1929 efter förslag av arkitekt Ove Leijonhufvud.

Bogårdsmuren både kring den äldre och den yngre delen är lagd av gråsten i kallmur. Det är oklart hur den ursprungliga kyrkogården eventuellt förstorats med det är klarlagt att kyrkogården redan under medeltiden omgärdades av en stenmur. Muren lagades år 1734 och omlades till större delen år 1857. Vid sydmuren står en rad lindar.

På den gamla kyrkogårdens södra sida ligger en medeltida stiglucka uppförd i förband med kyrkogårdsmuren. Stigluckan spritputsades med slätputsade omfattningar år 1893. Den tillhör en grupp av stigluckor som har övervåning till vilken det leder en trappa i muren. I muren kring den äldre delen av kyrkogården finns ytterligare två öppningar, i väster en öppning till den nya kyrkogården och i norr en öppning upptagen år 1939.
Kyrkogården är gräsbevuxen med grusgångar. Fler äldre tidstypiska gravvårdar, framförallt i kyrkans närhet, är bevarade.

Den yngre delen av kyrkogården, omgärdad av mur och björkar, har öppningar försedda med järngrindar efter ritningar av arkitekt Ragnar Hjort. På den nya delen av kyrkogården invigdes år 1989 en minneslund omgärdad med häck. Minneslunden är anlagd i en kvadrat med hamlade träd i hörnen.

Klockstapeln, som tidigare låg utanför kyrkogårdsmuren, kom att få sin plats på nya kyrkogården efter utvidgningen år 1929. Klockstapeln är brädfodrad och rödtjärad med spånklätt tjärat tak. På gavelspetsarna sitter svarvade träknoppar och mitt på taket en profilerad spira av trä med drakhuvudformad flöjel med årtalet 1730 (?) samt ett järnkors med kulor. Rester av spånbeklädnad på de tre hjärtstockarna antyder att denna stapel ursprungligen varit öppen. Stapeln som förbättrades år 1700, genomgick år 1744-46 en omfattande reparation, utförd av byggmästaren Axel Enbohm. Den brädfodrades nu, spånkläddes och tjärades. Brädfodringen har sedan dess ofta reparerats. Stapeln rödfärgades år 1882 och fick vid denna tidpunkt nya trappor och nytt golv, varvid bottenvåningen inreddes till kolbod.