Stäng fönster Värnamo kn, TORSKINGE 4:4 TORSKINGE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Torskinge kyrkogård är liten till sin utbredning och ger ett sammanhållet intryck där gränsen mellan gamla och nya kyrkogården är klart markerad. Gamla kyrkogården har en rektangulär plan med kyrkan i mitten, riktad mot öster. Vid kyrkans västgavel står en klockstapel. Kvartersindelningen är något oregelbunden och rättar sig efter kyrka och klockstapel, men har överlag rätvinkliga former. Kyrkogårdens östra hälft består av tre kvarter som här benämns A. I sydväst är ett långsmalt kvarter och två små invid stapel och vapenhus som här benämns B. I väster är ett avlångt kvarter som här benämns C och norr om kyrkan ett rektangulärt kvarter som benämns D. Nya kyrkogården är något indragen från vägen och upptar en stor rektangulär yta väster om gamla kyrkogården med en utlöpare längs större delen av dess norra sida. Omgärdning Kyrkogårdens äldre del omges av en kallmurad stödmur från 1862. Den är ca 0.5-1.5 meter hög och består av kilade markstensblock i söder medan det är helt otuktad sten på övriga sidor. På murkrönet växer mossor. I de södra hörnen av muren är inbyggda trappor av granithällar. Stödmuren är bibehållen mot utvidgningen, men har där en höjd om endast någon decimeter. Nya delen av kyrkogården omges av en ca 1 meter hög stödmur av kilad och tuktad marksten. Det är egentligen en skalmur som skjuter upp någon decimeter över kyrkogårdens yta. På murkrönet växer sedum. I det sydöstra hörnet sitter en stor häll som enligt inskription låg i vapenhuset fram till 1902. Ingångar Kyrkogårdens äldre del har en ingång i söder, mitt för vapenhusporten. Denna omges av toppiga granitstolpar från 1862, vars smidesgrindar är borttagna. Nya delen har ett påkostat entréparti åt samma håll. Det består av två kraftiga stolpar av granitkvadrar med tälttaksformat krön, vilka bär en smidd pargrind med hjulkorsdekor. Innanför grinden är en trappa av kanthuggen granit med fogade stödmurar i samma utseende mot sidorna. Vegetation Endast spillror återstår av 1800-talets trädkrans. Utanför kyrkogårdens östra sida växer fem gamla askar i rad och väster om ingången en reslig gammal ask och en dito alm. Längs utvidgningens norra sida är en rad med sex lindar och utanför den södra tre stycken. Fem nya lindar är planterade längs dess västra sida. Längs gamla kyrkogårdens västra sida växer en måbärshäck. Prydnadsbuskar växer längs utvidgningens västra och södra sida. Hagtornshäckar används i rumsskapande syfte inom större delen av utvidgningen. Gångsystem Gamla kyrkogården har till stor del kvar sitt till stor del rätvinkliga grusgångsnät, vilket defi nierar gravkvarteren. Gången fram till kyrkporten är dock belagd med betongplattor. I övrigt är ytan runt kyrkan grusad med anslutande gångar. En gång löper längs med hela kyrkogårdsmuren och till den ansluter på fyra ställen passager till den utvidgade delens få och breda grusgångar. Inom utvidgningens kvarter har tidigare funnits gångar med kalkstensplattor, nu borttagna. Gravvårdstyper Kyrkogården uppvisar gravkonst från 1700-talet fram till idag. De äldsta är av sandsten och vittnar om tiden innan den industriella gravstenstillverkningen. Det är annars denna som präglar kyrkogården. Framträdande är de stora gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De äldre är resliga och har form av en obelisk eller bautasten. Med bestämmelser om maximihöjder på gravvårdar kring 1940 så blev formerna istället bredare. I båda fallen är de tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste materialet är svart granit. Som regel var dessa vårdar kopplade till en grusbädd med inramande häck eller stenram i samma material som vården. I och med mellankrigstiden började fler och fler få råd att skaffa sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och mindre vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Mellan- och den tidiga efterkrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel eller kolonner. Under efterkrigstidens senare del blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. Däremot bestod bruket att ange ortsnamn. Det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger, gav upphov till en viss schablonmässighet. En annan orsak till det enhetliga utförandet var tidens betoning av kollektivet och likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, under mellankrigstiden och följande decennier gärna den svarta graniten. Överlag har man under större delen av 1900-talet haft grusbädd till gravarna, med en inramande låg häck. Av detta återstår idag föga. Av allmänna linjen fi nns svaga spår. I allmänna linjen begravdes som regel det stora fl ertalet kostnadsfritt, den ene efter den andre allt efter frånfälle, d.v.s. kronologiskt. Vårdarna är enkla och små, inte sällan är de bara en liten platta. I flera fall har en vård rests först flera år senare. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersuppdelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Med kvarter A avses här kyrkogårdens östra hälft, vilket delas i tre delar genom öst-västliga gångar. Gravarna är i nord-sydliga rader, vända mot öster och väster. Det nordliga kvarteret har bara en rad, längst i öster. Ett antal av dem har ursprungligen haft grus. Vid södra långhusväggen på kyrkan står fem flyttade ”musievårdar”. Gravvårdstyper Kvarteren uppvisar gravvårdar från de senaste drygt 100 åren. Den äldsta vården är från 1888 och den yngsta från 1998. Till antal dominerar vårdarna från mellan- och efterkrigstiden. Flera är av gravarna familjegravar. Ett antal resliga vårdar från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal markerar sig dock och betyder mycket för intrycket. Några har vinkelbrutet krön, en har obeliskform och en bautastensform. Av särskilt intresse är ett gjutjärnskors från 1892. Ett par familjegravar från mellankrigstiden har låga och breda gavlar som tydligt varit samkomponerade med en grusbädd. Särpräglad är den lilla vården över Gyllensvärdska familjegraven som likaså haft en grusbädd. Familjen ägde det gamla säteriet Hjälmaryd på 1800-talet. De låga rektangulära vårdarna daterar sig från 1930-talet till seklets slut. Några av dem har klassiserande formspråk med kolonner och frontoner medan andra har en stramare utformning. Ett fåtal små plattor finns vid sidan av nämnda vårdtyper. Med få undantag är det svart granit som gravvårdarna är tillverkade av, vanligen med polerad yta. Ett av undantagen är ett ljust granitkors med namnet Youngström från 1927, vilket kan kopplas till 1800-talets och sekelskiftets utvandring. Från sen tid fi nns ett iögonenfallande träkors. Titlar förekommer, men inte rikligt och inte alls under efterkrigstiden. Vanligast är hemmansägare, vidare fi nns lantbrukare, kyrkovärd, murarmästare och trotjänarinna. ”Musievårdarna” utgörs av två sandstenshällar med profilerat krön, från 1770 och 1705, en enkelt ristad granithäll, ett nygotiskt gjutjärnskors från 1868 och ett genombrutet gjutjärnskors från 1899. Kvarter B Allmän karaktär Med kvarter B avses det långsmala kvarteret i sydväst, liksom de två små ytorna mellan klockstapel och vapenhus. Flertalet av vårdarna är vända mot öster och entrégången. Ett antal av gravarna har haft grusbädd, i dag är det bara två. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat, men kan ändå sägas domineras av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets resliga vårdar. Särskilt framträdande är en häckomgärdad grusgrav, vänd mot entrégången. Inom denna reser sig en obelisk av svart granit från 1900 över kantorn och folkskolläraren L P Eriksson med fru samt en ca två meter hög kolonn av grå granit från 1913 över J Larsson med fru, född Eriksson. Vidare fi nns en liten bok av marmor från 1895 över Emilia Andersson, född Eriksson. Kvarterets och kyrkogårdens andra grusbädd tillhör en storskalig vård från 1925 över makarna Nordlund, med tillhörande stenram. Fem resliga vårdar av svart granit är från 1894-1918, varav tre över kyrkovärdar. I övrigt rör det sig om låga rektangulära vårdar från främst 1940- och 50-talen i stram utformning, några med konstnärliga kvaliteter som den strama vården från 1931 över konstsnickaremästare Chalander. Icke nämnda titlar är volontärkorpralen, lantbrukaren och sjuksköterskan. Kvarter C Allmän karaktär Med kvarter C avses det avlånga kvarteret väster om klockstapeln. Det består av tre nord-sydliga rader med vårdar åt öster och väster. Här fi nns rester av den s.k. allmänna linjen. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet domineras av låga, rektangulära vårdar från 1940-talet till 1980, några med klassiserande drag. Ett fåtal äldre vårdar markerar sig främst genom sin storlek. Här rör det sig bl.a. om en gavel till en grusgrav från 1905 över en godsägare Appelberg, en hög obelisk av röd granit från 1917, en rundbågig vård över en soldat från 1931 och en vinkelbruten dito över en urmakare från 1917 respektive en kyrkovärd från 1924. I några fall rör det sig om familjegravar. Ett antal enkla vårdar är helt klart delar av allmänna linjen och sträcker sig från 1914-22. Det är små plattor eller senare resta vårdar av den vanliga efterkrigstida modellen, antagligen införskaff ade som ersättning för bortruttnade träkors. Titlar är sparsamt förekommande i kvarteret. Förutom redan nämnda finns hemmansägare, mjölnare och konduktör. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D är beläget norr om kyrkan och är bara utnyttjat till sin västra hälft. Gravarna är belägna i nord-sydliga rader, vända mot öster och väster. Några av dem har ursprungligen haft grusbädd. Rester finns sannolikt av allmänna linjen. Gravvårdsbestånd Gravvårdsbeståndet utgörs av låga vårdar från 1925-96 med tonvikt på 1930- och 40-talen. Materialet är övervägande svart granit. Ett antal av gravarna är familjegravar, medan några ensamgravar från 1933-34 i form av små plattor kan misstänkas vara allmänna linjegravar. Tre av de äldre gravarna har uppenbarligen haft grusbädd, varav en ännu har kvar en bit av stenramen. Några vårdar har ett klassiserande formspråk med kolonner och fronton. Titlar förekommer ytterst sparsamt, här finns en byggmästare, en hemmansägare, en kyrkovärd och en prost. Ensam vid sakristian i sydost står ett smideskors från 1854 över komministern J G Hultgren med tidstypiskt psalmbokscitat. Placeringen kan vara ursprunglig, eftersom prästerskapet inte sällan försökte föregå med gott exempel och började låta gravsätta sig på kyrkogårdens fruktade nordsida. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården från 1960 består av tre gravrum som skiljs åt av rätvinkliga hagtornshäckar. De båda i väster utgörs av nord-sydliga gravrader vända mot öster. Det norra upptags till sin västra ände av öst-västliga gravrader vända mot norr. Den östra delen är outnyttjad så när som på en rad längs gamla kyrkogårdsmuren. Längst i öster är en nyanlagd liten minneslund med grusad och stenskodd yta, avskärmad med en häck. Gravvårdstyper Vårdarna utgörs av efterkrigstidens vanliga, låga typer med rektangulär form. Storleken är enhetlig, och materialet utgörs av främst röd och grå granit. De daterar sig från 1964 till idag. Bland de äldre från 1960- och 70-talet, som fi nns i det sydöstra gravrummet, är enhetligheten i form påtaglig och utförandet tämligen stramt. Ett fl ertal har karaktäristiska bokstäver och siff ror av koppar. Titlar förekommer bara på de äldsta vårdarna från 1964-66: sjuksköterska, mjölnare, rörläggare och hemmansägare. Ortsnamn är däremot vanligt på hela utvidgningen. Raden vid kyrkogårdsmuren består av liggande, rektangulära hällar från 1969 till idag, varav en över en folkskollärare. |
