Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Kinda kn, PROSTEN 1 M.FL. KISA GAMLA KYRKOGÅRD

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kisa är en medeltida socken och omnämns år 1255 som Kisa eller Kysa. Kyrkan är belägen i Kisa samhälle. Sockencentrat har vuxit upp sydöst om kyrkan och samhällets bebyggelseutveckling fick ett uppsving i samband med Östra centralbanans dragning 1902. Kyrkan uppfördes av sten under äldre medeltid med rektangulärt långhus och rakslutet kor. Kyrkans nuvarande utformning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster tillkom vid en omfattande om- och tillbyggnad 1754 och 1773-1774. Kyrkan är vitputsad och taket, som ursprungligen var spåntäckt, är sedan slutet av 1800-talet koppartäckt. Huvudingången är via tornet i väster.
Även interiören präglas av den omfattande ombyggnaden 1754 och har ett tidstypiskt utseende med ett ljust kyrkorum med trätunnvalv. Interiören har förändrats vid ett flertal tillfällen under 1900-talet, men har ändå bibehållit sin ursprungliga karaktär.
KYRKOGÅRDEN
En inventering av den äldre kyrkogården vid Kisa kyrka har utförts. Inventeringen gällde ej den utvidgade delen, som togs i bruk 1937. Beskrivningen gäller därför enbart den äldre delen. Kyrkogården upplevs som uppdelad i tre delar. Dels den äldre delen söder och öster om kyrkan, dels kvarter A-D norr om kyrkan och dels kvarter GK nordväst om kyrkan. Kyrkogården omges i huvudsak av stenmurar av olika typ. I söder och väster är det en gråstensmur med breda cementfogar och i norr och öster en kallmurad gråstensmur av varierande höjd Den västra och södra huvudingången markeras av runda, putsade och vitmålade grindstolpar, som kröns av kopparklädda topptak med förgyllt klot och stjärna. Grindarna är borttagna. Enstaka relativt unga lövträd bildar en trädkrans runt delar av kyrkogården. Två stora lönnar markerar den västra huvudingången. Söder om kyrkan utgörs kyrkogården av en gruskyrkogård och sluttar svagt mot öster. Gravplatserna är ofta omgivna av stenramar eller tujahäckar. Det finns även enstaka järnstaket. En stor del av gravvårdarna utgörs av höga polerade stenar av svart granit. Raderna med gravar ligger i nord/sydlig riktning. Rygghäckar saknas, men de höga tujahäckar som omger en del gravar är rumsskapande. Kvarter A-D är en utvidgning av kyrkogården på 1820-talet. Den lades om 1986 och utgörs av stora gräsytor utan rygghäckar. De flesta gravvårdarna är låga och breda och vända mot öster. Eftersom man tog bort en hel del gamla gravar vid omläggningen finns det enbart enstaka äldre gravvårdar kvar. Några gravvårdar har karaktären av linjegravar. Kvarter GK lades ut 1905 och har av äldre fotografier att döma innehållit många träkors. I dag präglas kvarteret av rygghäckar i nord/sydlig riktning och låga och breda gravvårdar. Här finns även ett gravkapell.