Stäng fönster Tingsryd kn, SÖDRA SANDSJÖ KYRKA 1:2 SÖDRA SANDSJÖ KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Södra Sandsjö kyrka ligger på en höjd mitt i samhället alldeles invid sjön. På andra sidan byvägen i väster ligger den gamla skolan, nuvarande församlingshemmet, och på en tomt strax norr om kyrkan ligger prästgården. Strax utanför kyrkogårdsmuren i områdets sydöstra hörn ligger den enda kvarvarande resten av Södra Sandsjös kyrkstallar, en slamfärgad byggnad med slitet sticketak. Kyrkogården är uppdelad i 6 kvarter benämnda A-F där kvarter C är beläget söder om kyrkobyggnaden, kvarter B i sydväst och A i nordväst medan de lite nyare kvarteren benämnda D och E är placerade norr om kyrkobyggnaden. Undantaget kvarter E, vilket är reserverat för urngravar, är kvarteren av likartad karaktär med kistgravar där stenarna placerats i räta linjer. De äldsta gravvårdarna återfinns i kvarter B, beläget sydväst om kyrkan. Här återfinns även minneskorset rest till minne av den rivna senmedeltida träkyrkan. Kyrkogårdens främsta kulturhistoriska värde ligger i de fåtal bevarade grusgravar som återfinns liksom i de bevarade gjutjärnsvårdar vilka har tydlig lokalhistorisk anknytning till järnhanteringen vid Örmo bruk. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kraftig kallmurad naturstenmur där delar av muren troligtvis har anor från medeltiden. Området utanför den östra muren utgörs av ett lövskogsområde. På utsidan av östra muren står borttagna stenar lutade mot kyrkogårdsmuren. Gravstenarna avlägsnas från kyrkogården då gravrätten löpt ut. De tillåts ej stå kvar på kyrkogården. Det har tidigare funnits en stiglucka vilken på senare tid ersatts med grindar gjutna vid Örmo Järnbruk. Ingångar Kyrkogården har sammanlagt fem ingångar. Vid huvudingången som är placerad mitt på den västra kyrkogårdsmuren finns tre grindhål flankerade av huggna stenstolpar. Stolparna kröns av gjutna svartmålade urnor krönt med en silvermålad låga. Grindarna är av gjutjärn och visar på ett utmärkt hantverk. Södra entréns dubbelgrindar är utformade i likhet med huvudingångens grindpar. Denna flankeras på samma vis av hugga stenstolpar krönta med gjutna urnor. Den tredje ingången ligger i nordväst i anslutning till den senaste kyrkogårdsutvidgningen. Även denna ingång är försedd med gjutna grindar men i ett betydligt modernare och stramare utförande. På motstående sida av kyrkogården i utvidgningens östra del alldeles bakom bårhuset ligger kyrkogårdens fjärde ingång, en gjuten enkelgrind med vacker dekor. Strax söder om denna grind, i mötet mellan kyrkogårdens ursprungliga mur och utvidgningens vallmur, ligger den femte ingången till kyrkogården. Denna ligger i förlängningen av en bred grusgång och medger därför en bra väg in med maskiner från den angränsande ekonomigården som ligger alldeles utanför kyrkogårds muren i nordost. Vegetation Innanför kyrkogårdsmuren står en blandad trädkrans bestående av lind, lönn, hästkastanj samt någon enstaka ek och tuja. Från huvudentrén i väster leder en lindallé upp till kyrktorget. Likaså finner man en rad med lindar utmed den asfalterade gången upp mot bårhuset på kyrkogårdens utvidgning i norr. På sydsidan av kyrkan har man med formklippta bokhäckar skapat en lite avskiljd kontemplativ plats med ett par sittbänkar där besökare kan ta sig en stunds vila. Inne på kyrkogården finner man även en rönn, en rhodedendron samt en storvuxen tuja i östra kanten av kvarter B. Gångsystem Gångarna närmast kyrkan samt från huvudentrén i väster och från entrén i söder upp mot kyrkan är belagda med asfalt, övriga gångar på kyrkogården är täckta med grus. Av det rutnätssystem med smala gångar som tidigare delat in kyrkogårdens gravkvarter i mindre enheter finns idag praktiskt taget inget bevarat. Gravvårdstyper På kyrkogården finns gravvårdar av varierande typ och ålder. De äldsta vårdarna är från 1800-talets första decennier. Grå granit och diabas dominerar i materialet men även röd granit förekommer, framförallt bland de yngre gravvårdarna från 1900-talets mitt och framåt. Vidare påträffas ett flertal vackra gravinhägnader/staket samt gjutjärnsvårdar vilka har en lokalhistorisk anknytning till den närbelägna järnhanteringen vid Örmo Järnbruk. I kvarter A och kanske framförallt i kvarter B finns ett antal riktigt höga gravvårdar från 1800-talets slut och 1900-talets första decennier utförda i diabas. Flertalet av kyrkogårdens vårdar från 1930-50-talet återknyter i sitt formspråk till antiken. Detta kommer till uttryck genom att man applicerar kolonner, pilastrar och överliggande listverk och frontoner. Iögonfallande är det överflöd av gjutjärnsvårdar som återfinns ute på kyrkogården liksom på det område norr om kyrkan där man låtit placera en ansenlig mängd gjutjärnsvårdar vars gravrätt löpt ut. Minneslund På ett litet område beläget alldeles söder om kyrkans kor har man anlagt en minneslund vilken omramas av en lågt hållen cirkelformad avenbokhäck. I anslutning till minneslunden finns en stenomramad blomsterplantering där besökande kan placera sina blomstervaser. Byggnader Den enda kvarvarande resten av kyrkstallarna vid Södra Sandsjö kyrka återfinns utanför kyrkogårdsmurens sydöstra hörn. Byggnaden är uppförd med slamfärgad locklistpanel och taket täcks av ett slitet sticketak. Bisättningskapellet är uppfört i det nordöstra hörnet på den senast utförda kyrkogårdsutvidgningen åt norr. Ritningarna till denna liksom till kyrkogårdsutvidgningen upprättades av arkitekten Paul Boberg mellan åren 1943-44. Från utvidgningens entré i väster leder en asfalterad gång på södra sidan kantad av lindar upp till bisättningskapellet. Huset är uppfört på en grund av betong med svartmålad cementputsad sockel. Ytterväggarna är uppförda av 1-stens murtegel som slätputsas med kalkbruk som avfärgats i vitt. Invändig har väggarna en beklädnad av gasbetong. Taket är täckt med falsad, rödmålad galvaniserad plåt. Det pyramidformade taket har ett flackt takfall och är krönt med två smidesdekorationer, ett kors och en stjärna. Framför ingången på västra fasaden vilar en trappa av huggen granit. Området framför entrén är belagt med kalkstensplattor. De dubbla ekportarna har en portalomfattning av röd kalksten. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Området är beläget i kyrkogårdens nordvästra hörn och avgränsas i norr och väster av kyrkogårdsmuren, i söder begränsas kvarteret av en bred asfalterad gång vilken leder upp till tornentrén från kyrkogårdens huvudentré i väster och i öster av en grusgång. Hela kvarterets yta är gräsbesådd undantaget tre bevarande grusgravar. Området rymmer ca 400 gravplatser. Gravvårdstyper Gravvårdarna är av varierande utseende med en spridning i tidsålder från några decennier före sekelskiftet 1900 fram till vår tid. Merparten av kvarterets gravstenar är utförda i grå granit eller diabas. Inom området förekommer även ett fåtal vårdar i röd granit, samtliga av yngre datum, liksom några gjutjärnsvårdar. Merparten av kvarterets stenar håller en låg skala där endast ett tiotal stenar är mer högresta. Stenarna är placerade i räta linjer med undantag från de mer omfångsrika grusgravarna. Dessa ligger i anslutning till kvarterets ytterområde och två av dessa omgärdas av gjutjärnsstaket medan den tredje har en kraftig stenomramning. Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Häribland kan exempelvis nämnas folkskolelärare, kamrer, polisman, disponent, kapten, handlanden, inspektor samt kyrkovaktmästare. Insprängt i kvarteret finns flertalet familjegravar. Äldsta gravvården är en gjutjärnsvård i form av en stående häll rest över Jacob Löndahl f. 1796 - d. 1861 och hans maka Lovisa Carlotta Löndahl född Brandt. Vårdar som utmärker sig inom kvarteret utgörs bland annat av en bevarad mindre gravkulle i anslutning till f.d. lärarinnan Vilhelmina Nilssons grav från 1950-talet. Inom kvarteret finns även två grusgravar kringgärdade av gjutjärnsstaket, inrymmande gjutjärnsvårdar i form av klöverbladskors samt en grusgrav med magnifik stenomramning. Vidare finner man en bevarad snidad trävård över Nils Th Holm 1898-1977 och en liggande stenhäll över J Hård af Segerstad från 1920-talets mitt. Utmärker sig gör även ett gravmonument i grå granit med bladdekorationer från 1925 rest över kapten Georg Cederblad och hans maka Signe Cederblad. Kvarter B Allmän karaktär Området är beläget i kyrkogårdens sydvästra hörn och avgränsas i söder och väster av kyrkogårdsmuren, i norr begränsas kvarteret av en asfalterad gång vilken leder upp till tornentrén och i öster av en grusgång. Området delas av en grusgång in i en västlig och en östlig del. Ett kraftigt träkors, placerat på kvarterets västra del, markerar platsen där den gamla kyrkan låg. Gravstenarna ligger i räta linjer och är placerade rygg mot rygg. Undantaget de återstående grusgravarna så är hela kvarteret gräsbesått och av den ursprungliga rutnätsindelningen med smalare grusgångar finns idag inga spår. Gravvårdstyper Inom kvarteret förekommer en stor spridning där gravvårdarna är av varierande karaktär med en tidsmässig spridning från äldsta gravvården daterad 1814 till gravvårdar från vår samtid. Merparten av gravstenarna i kvarter B är låga rektangulära med endast ett mindre antal smala högresta och halvhöga vårdar. Kvarterets gravstenar är huvudsakligen utförda i grå granit eller diabas. Inom området förekommer även ett fåtal vårdar i röd granit, samtliga av yngre datum, liksom några gjutjärnsvårdar. I anslutning till kvarterets familjegravar finner man även några låga breda stenar. I både kvarter B och C finner man stenar vilka återanvänts av tidigare gravrättsinnehavares släktingar. Dessa stenar är försedda med inskriptioner på båda sidor. Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Bland dessa kan exempelvis nämnas mejerikonsulent, vägmästare, komminister, plåtslagare, riksdagsman, smedmästare, rättare, fabrikör, patron, kontorist samt skogsinspektor. I kvarteret återfinns kyrkogårdens äldsta gravvård, rest 1814, över brukspatron Mathias Juhlin. Vården utgörs av ett magnifikt gjutjärnsmonument placerat i ett grusat fält och kringgärdat av ett sirligt gjutjärnsstaket. Vården gränsar i norr och öster mot ytterligare två staketomgärdade grusgravar. Dessa är av stor betydelse för kvarterets karaktär. M. Juhlin var ägare av järnbruken Örmo och Stenfors. Juhlins dotter gifte sig med prästen Bengt Oseens som tillsammans med sin maka vilar i de angränsande gravarna. Andra gravvårdar som utmärker sig i kvarteret är J. P. Oseens familjegrav med ett bastant gravvårdsmonument i diabas, liksom en lägre sten med stenomramning och grusfält med två liggande hällar, samt en framträdande gravvård i svart diabas rest över bröderna Berggren som alla tre omkom i en bilolycka 1949. I kvarteret finns även en trävård över Folke Schönbeck, Dångebo 1935-1979. Kvarter C Allmän karaktär Området ligger i kyrkogårdens sydöstra del och avgränsas i söder och öster av kyrkogårdsmuren, samt i väster av en grusgång som leder från kyrkogårdens västra entré fram till kyrkan. I kvarterets nordöstra hörna har man inrymt en minneslund. Denna kringgärdas av en låg formklippt häck av avenbok. I kvarterets östra del finns resterna av en allmän linje. Gravvårdstyper Kvarteret består övervägande av låga breda stenar från tiden kring 1900-talets mitt men här finns även inslag av smala högresta stenar med spetsig avslutning och figurativ dekor, vilka huvudsakligen härrör från 1900-talets tidigaste decennier. Materialet i vårdarna fördelar sig jämt mellan grå och röd granit liksom stenar utförda i diabas. Bland gravstenarnas inskriptioner återfinns en rad titlar. Bland dessa kan exempelvis nämnas lantbrevbäraren, mjölnaren, gjutaren och hemmansägare. En vård som utöver kvarterets tiotal smala högresta stenar utmärker sig lite extra är diabasstenen över makarna Blomster vars framförliggande planetring ramas in av en låg gjutjärnsram samt den lilla vapensköldsformade diabashällen över hustrun Anna Johansson vilken skulle kunna utgöra en rest från kvarterets allmänna linje. Kvarter D Allmän karaktär Området ligger nordväst om kyrkan och gränsar i söder till kyrkogårdens urngravsområde. I väster och öster avgränsas kvarteret av grusgångar och i norr av kyrkogårdsmuren. Området togs i bruk i slutet av 1970-talet och hela området är gräsbesått. Någon finmaskigare indelning av området med grusgångar har aldrig förekommit. På flygfotot taget över kyrkogården 1947 kan man se att detta område fortfarande inte tagits i anspråk för gravändamål. Stenarna är placerade i enkla raka rader i nord-sydlig sträckning. Gravvårdstyper Gravstenarna är av en sammanhållen karaktär med breda rektangulära stenar från tiden mellan 1970 - 1990-talet där övervägande delen är av grå eller röd granit med enstaka stenar av diabas. Stenarna är antingen strikt kvadratiska eller med oregelbundet avslutad överdel. På de allra flesta stenar förekommer ortsnamn samt förekommer ett fåtal titlar såsom produktionschef, målarmästare, platschef och kyrkovärd. Äldsta graven är rest över Anton Karlsson, 1897-1977. Ett lite amusant inslag utgör granitvården med grovhuggen ram över Hugo Carlsson med maka vilken kröns av en liten porslinskatt. Kvarter E Allmän karaktär Området gränsar i norr till kvarter D och i söder till den asfalterade kyrkplatsen framför tornentrén. Kvarteret är avsett för urngravsättningar och av det ringa antal gravvårdar som kvarteret inrymmer förstår man att kistbegravningar fortfarande är det dominerande gravskicket på kyrkogården. Gravvårdstyper I kvarteret, vilket omfattas av knappt 20-talet stenar, förekommer endast liggande flata stenar, några svagt sluttande. Äldsta vården är rest över Karl-Arvid Franzén 1902-1984. Stenarna är av grå eller röd granit, flertalet har slipad eller polerad ytbehandlig. En gravvård är utformad som en uppslagen bok. I området är det endast en gravsten som försätts med titel och det är en enkel grå rektangulär granitvård över sjökapten Lennart Kronmyr 1927-2006. Kvarter F Allmän karaktär Området som ligger utanför den ursprungliga kyrkogårdsmuren i norr är frånsett två barngravar i väster bara belagt med gravar i sin västra del. Området präglas av en mycket homogen karaktär med huvudsakligen låga gravvårdar från 1990-2006. Gravvårdstyper Äldsta grav i kvarteret över Karin Råhlin 1914-1990. Gravvårdarna utgörs huvudsakligen av polerade stenar där röd granit är det övervägande materialet. Merparten av stenarna är rektangulära till formen med inslag av en mer oregelbundet formad ovankant. Några stenar har gestaltats mer fritt och bland dessa återfinns bland annat en sten formad som ett hjärta. |
