Stäng fönster Ljungby kn, ELINGE 7:3 HAMNEDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården har inte hunnit bli fullbelagd, detta trots att ett antal gravstenar flyttades med från gamla kyrkogården redan vid invigningen 1892. Den har därför inte blivit utvidgad och inga gravar har behövt tas bort. Den har istället fått behålla sina äldre stenar och sin symmetriska ursprungsform. De åtta kvarteren är ungefär jämnstora, men har bara delvis försetts med rygghäckar. Större delen är öppen och präglas av de högresta svarta diabasstenarna. Linjerna är raka och välordnade och ger ett prydligt intryck på besökaren. Hela kyrkogården är bevuxen med gräsmatta. Omgärdning Hela kyrkogården omgärdas av smala meterhöga stolpar i grovhuggen granit och gnejs, i röda och gråa nyanser. Dessa förbinds med en grov svartmålad järnkätting. Innanför omgärdningen finns längs den västra och den norra sidan en låg häck som från kyrkogården döljer den yttre omgärdningen. Trädkrans saknas. Ingångar Det finns tre ingångar till kyrkogården. En åt norr, en åt väster och en åt söder. Dessa är alla symmetriskt placerade mitt på kyrkogårdens sidor. Huvudingången ligger åt söder, med riktning ut mot infartsvägen till samhället. Denna, liksom västentrén, har dubbelgrindar i svartmålat gjutjärn utförda i nygotisk stil med spetsbågar och fyrpassmönster. De runda grindstolparna är också av svartmålat järn, och kröns av svartmålade plåtlyktor med gulfärgat glas. Den norra öppningen saknar grind och leder till en redskapsbod utanför omgärdningen. Den västra ingången vetter mot den tidigare prästgården, som numera fungerar som privatbostad. Utanför grinden finns en klippt väg i ängsmarken som går via den gamla stenbron över Lagan fram till huset. Vegetation Hela kyrkogården är i stort sett helt gräsbevuxen. Trädkrans längs ytterkanterna saknas. Tidigare omgärdades kyrkogården av en tät granhäck som växte flera meter hög. Denna ansågs göra kyrkogården för mörk och togs därför ner under 1980-talet och ersattes med befintlig omgärdning av stenstolpar och kätting. Innanför den planterades en låg häck, men endast på den västra och norra sidan. Rygghäckar har från början inte funnits, men har tillkommit i kvarteren F, G och H under andra hälften av 1900-talet. I dessa modernare kvarter förekommer de konsekvent, liksom i den bakersta raden av kvarter D. De flesta av de åtta raderna består av oxbär, men här finns också måbär, brudspirea och tuja. Variationen i sorter ger ett mindre konsekvent intryck och dessutom är tuja-häcken i mycket dåligt skick. Den bör snarast grävas upp och ersättas av exempelvis oxbär, medan antalet gravvårdar invid den ännu är litet. Istället för trädkrans runt kyrkogården kantas dess grusgångar av äldre lövträd. Den södra gången har en allé av åtta hamlade lönnar, varav en är relativt nyplanterad. Vid den östra gången står fyra hamlade oxlar, samt ytterligare en i den södra förlängningen. Den norra allén är mer ojämn. Närmast kyrkan står tre hamlade oxlar, samt två åt väster längs grus- planens kant. Den yttre delen av allén består av fyra yngre oxlar som ännu inte hamlats. Den västra allén består av fyra hamlade oxlar närmast kyrkan och två yngre som ej hamlats ytterst. Vid kyrkans sydvästra hörn står ytterligare två hamlade oxlar. Det är värt att notera att så gott som alla oxlar är svårt svampangripna och flera träd redan döda. De som nyplanterats är mycket svagväxande och verkar ha uppenbara svårigheter att överleva. Förutom träd finns ett fåtal tujor kvar på spridda platser. De är relativt små, klippta i kubisk form. Vid ett par tre gravar har anhöriga planterat vårdträd, dock utan tillstånd från kyrkan. De är än så länge små, men kan i framtiden uppfattas som avvikande inslag i kyrkogårdsfloran. Här finns exempelvis en syren och en hängkaragan. Gångsystem Kyrkan omgärdas av en mindre grusplan, som förgrenar sig i fyra symmetriskt placerade gångar, en åt varje väderstreck. Tre av dem leder till öppningar i omgärdningen, medan den östra leder fram till en större familjegrav. De mindre gångar som avgränsar kvarteren finns inte längre. De har med tiden såtts igen för att minska behovet av underhållsarbete. På ett par ställen finns nära nog övervuxna gångstenar av Ölandskalksten där grusgångarna en gång varit. Runt kyrkans grusplan står sex stycken lyktstolpar i svartmålat gjutjärn i äldre modell, med tre plåtlyktor vardera med ofärgat glas. Framför kyrkans västliga entré står också två brunmålade parkbänkar. Minneslund/ Urnlund På Hamneda nya kyrkogård finns ingen minneslund eller urnlund. Gravvårdstyper Kyrkogården anlades samtidigt som kyrkan byggdes och invigdes år 1892. Men man kan även finna ett antal gravvårdar från årtiondena strax innan, vilka flyttades med från den gamla kyrkogården. Man närmar sig kyrkogården från dess södra sida, vilken saknar rygghäckar. Här finns ett stort antal högresta stenar i diabas från tiden kring förra sekelskiftet, vilket ger kyrkogården en tidstypisk karaktär och ett säreget utseende. De modernare låga rektangulära stenarna finns företrädelsevis på den norra sidan, som får betraktas lite som kyrkogårdens baksida. På kyrkogården finns ett flertal typer av gravvårdar representerade. Här finns även ett antal grusgravar bevarade, av vilka en är så sen som från 1950-talet. Stenarna i diabas dominerar kraftig. Här finns även många mindre hällar i samma material, från 1900-talets början till dess slut. Titlar är mycket vanligt förekommande på de äldsta stenarna för att sedan helt försvinna kring 1950- talet. I viss mån återkommer de sedan på gravvårdar från 1990-talet och framåt. Gårdsnamn är relativt sällsynta, liksom bibelcitat och psalmhänvisningar. Ortsnamn är däremot allmänt förekommande på gravvårdar av alla åldrar. Ett större monument, den så kallade blixtstenen, står vid kyrkogårdens västra grind. Den är ett minnesmärke över sex personer som omkom vid ett blixtnedslag då de arbetade ute på en åker år 1895. Stenen är högrest och utförd av grovt huggen granit. Byggnader Det finns inga byggnader förutom kyrkan på själva kyrkogården. Norr om omgärdningen står ett nyare redskapsskjul till vilket den norrgående gången leder. Detta har ett plåttäckt sadeltak och fasad klädd med gråmålad stående lockpanel. Beskrivning av enskilda kvarter Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A är öppet utan rygghäckar, med till största delen högresta stenar. Det ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn och saknar i princip lediga platser för nya gravvårdar. I kvarterets östra del, som gränsar mot kvarter B, står en hängalm. Gravvårdstyper Det finns gravvårdar från år 1876 till 2006 i kvarteret, men de äldre stenarna dominerar. De flesta är relativt högresta stenar i diabas. Fem av dessa har kvar sin grusplan och på ytterligare ett par kan man ana den forna steninramningen. Titlar är vanligt förekommande på gravstenarna. Några av dessa är: Handlande, Kyrkovärden, Mjölnaren, F. D. Kyrkovärden, Hemmansegare, Ångbåtsförare, Enkan. Likaså är ortsnamn mycket vanligt förekommande, exempelvis Hornsborg, Issjöa och Floboda.. En av de modernare gravstenarna är en skrovlig grå sten i fri form från 1996. Den har bredvid namnet en högrelief föreställande en Volvo. En av de äldre stenarna är dubbelsidig, med liten grusplan på var sida. Det är en relativt kraftig diabasvård med texten ”Johannes Eliasson i Horn Familjegrav” på ena sidan, och ”Wiktor Eliasson i Horn Familjegrav” på den andra. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B, som ligger öster om kvarter A, har liknande karaktär som A, men saknar grusgravar. De högresta stenarna dominerar, men här finns inslag av låga rektangulära stenar. Det finns ej heller så många vårdar av monumental karaktär som i kvarter A. Rygghäckar saknas vilket ger ett öppet kvarter. Gravvårdstyper Jämfört med kvarter A är antalet låga rektangulära gravstenar fler, även om de högresta stenarna i diabas dominerar. Den tidigaste av de daterade är från 1916 och den senaste från 2005. i kvarter F till H. När rygghäckar saknas blir detta än mer uppenbart. Återanvändning av äldre stenar rekommenderas för att bibehålla kvarterets homogenitet, liksom att eventuella nya stenar håller sig inom samma färgskala som de befintliga. Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C ligger öster om kvarter B på kyrkans södra sida. Det har också en gammaldags prägel, men med större inblandning av moderna gravstenar. Tonvikten ligger på 1920-talet och flertalet stenar är högresta av diabas. Blandningen är därför inte så omedelbart uppenbar vid första anblicken. Gravvårdar Det förekommer gravvårdar från 1890 till 2006 i kvarteret, men många är från 1920-talet. Ett stort antal är av typen högresta diabasstenar, men många hällar förekommer också. Den dominerande gravvården är en grusgrav omgärdad av pollare och kopparrör, anlagd 1934. Den utmärker sig genom sin storlek och sin jugendlika utformning. Några nyare stenar i fri form finns, varav en är en liggande natursten. Ortsnamn förekommer ofta, som exempelvis Håå, Henjarp och Björstorp. Titlar förekommer dock mer sällan. Några av dem är folkskollärare, f. d. kyrkovärd och konditor. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D är det östligaste kvarteret på kyrkans södra sida. Liksom de intilliggande saknar det rygghäckar, vilket gör det både öppet till karaktären och känsligt för inblandning av nyare former av gravvårdar. Gravvårdar Gravvårdarna sträcker sig från 1903 till 2007. Det är dock de från 1930-talet och ett par decennier framåt som dominerar. I detta kvarter finns inte lika många högresta gravstenar som i tidigare, men stilen är fortfarande relativt gammalmodig. De låga rektangulära stenarna dominerar i antal. Flera av dem är odaterade familjegravar. I det nordöstra hörnet står en inhägnad familjegrav från 1894. Gravstenen utgörs av en högrest diabassten i obeliskform, rest över P. M. O. Edelström och A. E. Edelström. Den relativt stora grusgraven omgärdas av en stenram och ett svartmålat smidesstaket. Gravstenen i bakkanten flankeras av två formklippta mindre tujor. I kvarteret finns en diabashäll från 2007, vilken väl ansluter sig till de äldre gravvårdarna. Ortsangivelser förekommer på de flesta gravstenar, medan titlar företrädelsevis finns på de äldre stenarna. Skomakare, hemmansägare, småskollärarinna och fjärdingsman är några exempel. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E är ligger i kyrkogårdens nordvästra hörn, och är det enda på norra sidan som saknar rygghäckar. Dess karaktär påminner om kvarter D men har en större spridning på gravvårdarnas ålder och är inte lika homogent. Här blandas nya gravstenar i fri form med gamla obelisker i diabas. Gravvårdar Tonvikten ligger i detta kvarter på 1970- till 2000-talet, med många låga rektangulära stenar. Det finns dock inblandning av äldre gravvårdar med ett tiotal högresta stenar. De flesta är oavsett ålder mörka, flertalet i diabas. Här finns också många låga och smala diabasstenar. Främst utmärker sig den så kallade Blixtstenen i kvarterets sydvästra hörn. Den är ett minnesmärke över sex av de män som i trakten dödades av blixten 1895. Stenen är monumental till storleken, en cirka tre meter hög grå sten med tre guldfärgade blixtar i lågrelief på den övre delen. Under den är en textplatta nerslipad, med förgylld text i lågrelief. I kvarterets norra kant finns ytterligare en utmärkande grav, en hög diabas-obelisk som inramas av granitpollare. Den har tidigare även varit inhägnad med en grov kätting vilken nu är borta. Runt obelisken finns i marken sammanlagt fem små hällar i diabas. Gravvården är före detta kyrkovärden K. G. Nyléns familjegrav. Den saknar datering men bör vara från 1900-talets början. Här finns flera moderna gravstenar i fri form, bland annat en liggande häll i oregelbunden form. En odaterad familjegrav är utformad som en liten nisch av huggna stenblock, med en smidd grind framför. I den förvaras fullt synligt två urnor. Med inblandningen av många nya stenar följer att antalet titlar är litet. Här återfinns dock grindvakt, toffelmakare, kommunalordförande och en före detta soldat. Ortsnamn är vanligt förekommande. Kvarter F - H Allmän karaktär Kvarteren F, G och H har en relativt likartad karaktär. De ligger på den östra delen av kyrkogårdens norra sida. De har alla regelbundna rygghäckar och ett dominerande inslag av modernare gravvårdar av låg och rektangulär typ, även om exempel på äldre stenar också finns. De håller sig alla – med ett undantag – under rygghäckarnas höjd, vilket bidrar till kvarterens homogena karaktär. Grusgravar saknas helt. I alla kvarteren finns gott om lediga platser, särskilt i F som är mycket glest belagt. Gravvårdar Det finns så tidiga gravvårdar som från 1900-talets första decennium i de tre kvarteren, men de är i minoritet. Det stora flertalet är låga rektangulära stenar från 1950-tal till 2000-tal. Många av dem är röda eller grå. Här finns också ett flertal moderna stenar i fri form samt flera naturstenar. En av dessa är den enda som är något högre än rygghäckarna. Det är en naturstensliknande, nära nog monumental sten, tillhörande lantmästare Fredrik Ekströmer, rest 1992. Vid denna finns också ett vårdträd, en liten hängkaragan. En häll i röd granit är utformad som en öppen bok, från år 2002. En stående natursten från 1999 är relativt flat och har textplattor och krucifix av kopparplåt fastsatta på framsidan. En liten odaterad häll har ytskikt av sjösten och namnskylt i kopparplåt. Ortsnamn anges ofta på gravvårdarna. Titlar förekommer nästan endast på de tidigaste, de från 1950- talet. Några exempel är: Missionärerna, kantorn, omnibusägaren. |
