Stäng fönster Växjö kn, BRUDSLÖJAN 1 ÖJABY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Öjaby kyrkogård är en relativt stor kyrkogård. Under andra hälften av 1900-talet har flera utvidgningar av kyrkogården skett, vilket har gjort att den tidigare lilla kvadratiska kyrkogården med endast fyra kvarter runt kyrkan fått en totalt annorlunda karaktär. De olika utvidgningarna är lätta att se då delar av de tidigare murarna som avgränsade kyrkogården finns kvar. Äldre gravvårdar finns i kvarteren närmast kyrkan. Inom denna del av kyrkogården finns också klockstapeln som står på en upphöjning. Kyrkogården har utvidgats söderut och österut där den når ända fram till Helgasjön. Senaste utvidgningen var 1985, då kyrkogården utvidgades ett stort stycke söderut. Endast en del av den nya kyrkogårdsdelen är utnyttjad. Förutom vanliga gravkvarter finns här även en minneslund och grönområden. Bårhuset är en ombyggd potatiskällare som tidigare tillhörde gården som ligger väster om kyrkogården. Inom gravkvarteren F – K finns endast lägre gravstenar. Gravkvarteren M och N är urngravkvarter. Inom det yngre gravkvarteret O är gravstenarna av lite mer högrest karaktär. En bäck rinner igenom den södra delen av kyrkogården i öst-västlig riktning och passerar bland annat minneslunden. Tre träbroar vid gångarna leder över bäcken. Via ett cirkulationssystem pumpas vatten från Helgasjön upp i bäcken. Omgärdningar Öjaby kyrkogård har flera typer av omgärdningar. En stenmur avgränsar kyrkogården i norr och väster. Den har utformats olika på den ursprungliga kyrkogården och på utvidgningarna. Längst i norr är omgärdningen en murad stenmur av natursten, ungefär 0,8-0,9 meter hög. Öster om den norra grinden är muren murad av kluven och huggen sten i mer kantiga block. I väster är muren kallmurad med rektangulära stenblock. Söder om det sydligaste av de västra grindarna är muren murad av grovhuggna kvaderstenar. Höjden är ca 1,10 meter. Stenarna till denna murdel kommer från ett orangeri på Teleborgs slott. Orangeriet revs i början av 1980-talet. En vall finns på insidan av alla murarna. Det finns fortfarande kvar delar av murarna som avgränsade kyrkogården innan de olika utvidgningarna. Mellan kvarter C och F finns en kallmur av natursten. En vall finns på norrsidan av muren in mot kvarter C. En likadan mur finns söder om bårhuset, direkt söder om den sydligaste grinden på västsidan.I söder avgränsas kyrkogården av ett lågt trästaket. I öster ligger Helgasjön. Ingångar Runt kyrkogården finns fyra grindar, en i norr, två i väster och en i söder. Grinden i norr är en dubbel järnsmidesgrind i strikt utformning, som är ungefär en meter hög. Även grindstolparna är tillverkade av järnsmide. Den norra av de västra grindarna är en konstfull dubbel järnsmidesgrind. Höjden på det högsta stället är omkring 1,7 meter. Grinstolparna är fyrkantiga och av släthuggen granit. En armatur som är tillverkad av gjutjärn, järnsmide och koppar är placerad överst på varje grindstolpe vid denna grind. Längre söderut på västsidan finns ytterligare en grind. Denna dubbelgrind är något anspråkslösare, men ändå konstnärlig. Höjden är ca 1,4 meter och grinden har fyrkantiga grindstolpar med avfasat krön är av prickhuggen granit.I söder nära sjön finns en liten enkel trägrind i trästaketet. Vegetation Då kyrkogården utvidgats i flera omgångar är trädkransen inte enhetlig. Längs vissa sträckor saknas den helt. I norr vid kvarter A och B består trädkransen av pyramidekar som är planterade innanför muren. Längs den norra delen av västsidan växer askar utanför muren. Endast den sydligaste har sin växtplats innanför muren. Längs med insidan av vallen vid södra delen av västmuren växer björkar, mestadels hängbjörkar och några askar i trädkransen. Vid trästaketet i söder består trädkransen av björkar och hängbjörkar. Trädkransen har sällskap av en ogenomtränglig friväxande häck av bland annat syren, schersmin, måbär, ek hägg och kornell. Norr om ekonomibyggnaden i norr finns även en form av trädkrans av rönnar och häck av spirea. Längs strandkanten finns ingen trädkrans, men där växer alar och björkar. Vid parkeringen växer rönnar och avenbokhäckar. Rönnar förekommer även vid församlingshemmet och prästbostaden. På ett flertal ställen på kyrkogården finns små stationer med vattenkranar och soptunnor. Runt dessa finns drygt meterhöga måbärshäckar (ribes). Vegetationen inom kvarteren beskrivs i kvartersbeskrivningen. Gångsystem Övervägande delen av gångarna inom kyrkogården är grusade. Vissa ytor och gångar är belagda med smågatsten. Gången mellan kvarter A och B är sådan. Inom minneslunden är både gången och den centralt placerade cirkulära ytan belagda med smågatsten, liksom en yta kring nordligaste västgrinden. Över bäcken finns tre träbroar i anslutning till gångstigarna. Gången fram till klockstapeln, liksom trappan upp till den är anlagd av ölandskalksten. Detsamma gäller brunnen och ytan däromkring i kvarter D. Utplacerade vid kvarteren finns belysningsstolpar i galvaniserat järn med armaturkupor i vitt glas. Längs grusgången mot sjön vid urnkvarteret är bänkar utplacerade. Gravvårdstyper Den ”ursprungliga” kyrkogården, så som den såg ut före 1949, innefattar kvarteren A-D. Inom dessa kvarter finns en stor blandning av gravvårdsyper. Kvarteren domineras av gravvårdar från tiden fram till 1940-talet. Men begravningar har även skett efter denna tid. Högresta gravstenar främst i diabas är vanligt förekommande i dessa kvarter, vissa av dessa i form av kors. Låga rektangulära, vanligtvis i diabas är även allmänt förekommande i kvarter A-D, liksom små hällar. Enstaka större hällar och låga breda familjegravvårdar förekommer också. I kvarter C finns två gravstenar med thorvaldsenmedaljonger och i kvarter C finns de enda gjutjärnsvårdarna, ett kors och en stor häll. Då kyrkogården har blivit utbyggd i flera etapper har den gravstenstrenden som varit aktuell tiden efter utbyggnaden präglat kvarteren i dessa områden. Kvarteren F-K domineras helt av låga rektangulära gravstenar. Inom kvarter O som invigdes 1985 har gravvårdarna blivit mer högresta och smalare med en höjd på 70, 90 och 110 centimeter och står tätare. Detta beroende på att man begraver den ena kistan över den andra istället för bredvid varandra. Detta sparar plats på kyrkogården. Kvarteren M och N är urngravkvarter och här finns endast liggande stenar, antingen naturstenar eller små hällar. Minneslund Minneslunden är anlagd i kyrkogårdens sydöstra del och invigdes år 1985. Centralt i minneslunden finns en fontän med en omgivande liten rund damm. Bäcken som rinner genom kyrkogården ligger i anslutning till dammen, så att vattnet i dammen kan rinna ned i bäcken. Det finns tre träbroar över bäcken i anslutning till gångstigarna. Dammen är belägen i nordöstra delen av en cirkulär yta belagd med smågatsten. Väster om ytan finns en häck av askar. På den stenlagda ytan framför häcken finns två bruna träbänkar placerade. Utsikten därifrån över sjön är storslagen. Två gångar, även de belagda med smågatsten, ansluter till den cirkulära ytan från grusgångarna runt minneslunden. Askan från de avlidna begravs inom gräsytan öster om minneslunden. Byggnader Flera byggnader med anknytning till kyrkans och kyrkogårdens verksamhet finns i närheten. Prästbostaden byggdes 1865 efter ritningar av snickaren Anders Johansson på Norratorp. Huset är i två plan och har gulmålad locklistpanel, vita knutar och tegeltak. Strax norr om ligger garaget som är målat i samma gula nyans. Byggnaden är panelklädd och har ett platt tak. Tidigare har byggnaden tjänat som sockenstuga och skola. 1953 byggdes huset om och sedan 1955 har det fungerat som prästbostad. Norr om kyrkogården ligger församlingshemmet, en suterrängbyggnad i tegel som är putsad i ljusgrått. Fastigheten har plåttak med hög takvinkel, långsmala fönster och en sockeln av vitmålad betong. Församlingshemmet byggdes i slutet av 1960-talet, efter det att kommunfullmäktige fått köpa in ett 4.500 stort område norr om kyrkan. Öster om församlingshemmet finns en ekonomibyggnad för arbetsfordon och redskap. Byggnaden har ljusgrå träpanel, svart plåttak och garageportar i aluminium. Klockstapeln som uppfördes 1681 och byggdes om 1842 står på en mindre kulle. Klockstapeln är av klock-bocktyp. Klockbocken består av tre vertikalställda, grov hjärtstolpar i rad, mellan vilka de två klockorna hänger. Stolparna är försträvade mellan åtta snedställda bjälkar. Huven har pyradmidformat tak med en spira som överst är kopparklädd och pryds av en flöjel med årtalet 1681. Hela klockstapeln är spånklädd och rödtjärad. En trappa i ölandskalksten leder uppför kullen på norra sidan till klockstapeln. På östra sidan av trappan finns ett trappräcke av svart järnsmide. Bårhuset är beläget söder om klockstapeln och har ett särpräglat utseende. Tidigare har byggnaden nyttjats som potatiskällare och tillhört Klockaregården, som ligger väster om kyrkogården. Potatiskällaren erhölls då ett markområde inköptes från nämnda gård, då kyrkogården skulle utvidgas 1949. Därefter byggdes jordkällaren om till bårhus. Ingången är murad av kluven sten i en hög fyrkantig utformning och i den en dubbel dörr i trä med rundbågad överkant. Framsidan på ömse sidor om ingången är uppbyggd av kallmurade naturstenar. Bårhuset är täckt av jord och gräsbevuxet. Ovanpå växer fyra askar och en björk. Bredvid ingången står ett äppleträd. En gång i ölandskalksten leder fram till bårhuset. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A – D Allmän karaktär Närmast kyrkan finns de äldsta kvarteren. Under sista halvan av 1800-talet utvidgades kyrkogården två gånger norrut. Den ursprungliga kyrkogården har i huvudsak legat söder om kyrkan, troligen motsvarande kvarter C och D. Den procentuellt större andelen av yrkestitlar på gravvårdarna i kvarter D och i viss mån även kvarter C, jämfört med kvarter A och B tyder på att det var det var högre status att vara begravd på södra sidan om kyrkan. Inom kvarteren står gravstenarna tätt, utom i kvarter B som är ganska glest och har stora luckor mellan gravvårdarna. Det är ganska lite växtlighet i kvarteren. En häckomgärdning finns i kvarter C och en stor rosenbuske i kvarter B. Kvarteren är helt gräsbevuxna, även inom de fyra stora stenramarna som finns, två var i kvarter A och C. I södra delen av kvarter D finns en brunn som invigdes 1962. Den är åttkantig och uppbyggd av ölandskalksten. Insidan är klädd av ljusblå och mörkblå mosaik. En ställning i järnsmide är placerad över brunnen, troligen tänkt att hålla en spann att ta upp vattnet med. Gravvårdstyper De fyra kvarteren uppvisar en blandning av olika gravvårdstyper som varit de rådande under tiden från 1850-talet och framåt. Kvarter A kännetecknas av att i princip alla gravvårdar är av svart diabas, medan de andra kvarteren har mer blandad uppsättning av stensorter. De stenarter som används är främst diabas och grå granit, men även röd granit och marmor förekommer. Högresta gravstenar i diabas förekommer rikligt. Några av dessa har återanvänts. Under 1920- och 1930-talen är det vanligt att dessa blir lägre (under 1 meter) men med samma utformning. Från 1930 - 1940-talen blir låga rektangulära gravstenar vanligare. Från början är utformningen av dessa mer kvadratisk för att sedan bli lägre och rektangulär. Små hällar i diabas och grå granit är också vanligt förekommande. Enstaka låga breda gravstenar i diabas och grå granit finns också liksom några stora hällar i samma material. Den äldsta gravvården i kvarter A är en högrest gravsten i diabas från 1886. I kvarter B finns en gjutjärnshäll från 1795 som ligger vid kyrkans norrvägg och i C en högrest gravsten i diabas från 1883. Den äldsta vården i kvarter D är en högrest gravsten i röd granit från 1858. I kvarter A finns två gravar med omkringliggande stenram. Likaså finns i kvarter C, där det dessutom finns två mindre stenramar och en halv häckomgärdning som inramar tre gravstenar på baksidan och sidorna. I kvarter A finns resterna efter en gravkulle täckt med vintergröna. Ett antal gravvårdar värda att nämna finns i kvarteren. En äldre gjutjärnshäll från 1795 ligger vid kyrkans norrvägg. Gravhällen är till minnet av Jägmästarinnan Iohana Christina Bergman född Wimmermark, som var mor till sjutton barn och dog vid en ålder av 31 år. I kvarter B finns ett gjutjärnskors från 1894. Där finns även ett litet vitt marmorkors, som är rest över en barngrav. Fyra barngravar ligger i linje. På flera av dessa gravvårdar saknas efternamn. Längst västerut står en högrest ålderdomlig gravsten i ljusröd sandsten, men tyvärr gick inte årtal att läsa ut under rådande ljusbetingelser vid inventeringstillfället. Två stora kors i diabas från 1897 och 1941 finns också i kvarter B. Eventuellt har allmänna linjen funnits i kvarteret. Två gravvårdar med thorvadlsenmedaljonger finns i kvarter D. Den ene är en gravsten i grå granit med medaljongen med namnet ”Dagen”. Formen på gravstenen är densamma som den ålderdomliga i ljusröd granit i kvarter B, men mindre. En nyuppsatt eller återanvänd gravsten med thorvaldsenmedaljong är en högrest gravsten i svart diabas från 2005 med grovhuggna kanter och blankpolerad framsida. En gravsten är i form av en vapensköld i svart diabas från 1920. En annan gravsten som utmärker sig är en stor kvadratisk gravsten i ljusröd diabas. I kvarteret finns två höga stenkors, det ena i diabas (1896) och det andra i grå granit (oläsligt årtal). Ett litet marmorkors markerar en barngrav. Yrkestitlar är vanligt förekommande i kvarter C och D. Mindre vanligt i A och B. Några exempel bland alla är Klockaren, nämndemannen, skräddaremästaren, hemmansägaren, rusthållaren och lärarinnan. En mer extraordinär titel är jägmästaren o riddaren. Ortsnamn är vanligt förekommande. I vissa fall kan man se att människor från samma gård har begravts i samma rad. Bland annat nämns Klockaregården, Helgö, Tunatorp, Tixatorp och Helgevärma. Likaså förekommer även psalm- och bibelhänvisningar ofta. Några exempel är psalmerna 257, 453, 461, 477 och 489. Ibland hänvisas till verser i bibeln som Joh ev 14:6, Matt 5:7, Uppb:b 14:13 och Jobs 19. 25-26. Även små deviser som ”Älskad – Saknad” och ”Segerkronan är vunnen” förekommer. Kvarter F och G Allmän karaktär Kvarteren F och G tillkom efter utvidgningen 1949. Det finns endast en rad gravstenar i kvarter F och dessa är riktade österut. Bakom gravvårdarna finns en hög rygghäck av ???. I söder finns en högväxt thuja. I södra kanten av kvarter G står en rad björkar. Kvarter G är betydligt större. Längst i väster växer en ca 1,3 meter hög avenbokhäck i nord-sydlig riktning. Ett antal ca 0,8 meter höga rygghäckar av måbär har även de nord-sydlig utsträckning. Gravstenar står på båda sidorna om häckarna och riktade åt öster respektive åt väster och står i prydliga rader. Övervägande delen av gravstenar är från 1950- och 1960-talen. Först nu på 2000-talet har nya begravningar gjorts i gamla gravar där gravrätten gått ut. Gravvårdstyper Flertalet gravvårdar är låga, främst i rektangulärt format, men ett stort antal är mer kvadratiskt format och även som rektanglära på höjden. Stensorter som använts är diabas och grå granit. Några är i röd granit. Några enstaka små hällar i diabas respektive röd granit förekommer också. Ett litet marmorkors prydde en barngrav. Den äldsta graven är från 1949. Yrkestitlar finns på flera gravstenar. Exempel är handelsföreståndaren, fabrikören, trotjänarinnan, köpman och lantbrukaren. Ortsnamn är inte så vanligt förekommande. Orter som nämns är bland annat Skogsnäs, Lönås, Helgö och Tunatorp. Psalm- och bibelhänvisningar finns på några gravstenar. Psalmer som exempelvis 66, 455 och 584. En bibelhänvisning som nämns är Tit 2:13. Exempel på en vers är: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, om han än dör”. En annan är ”En tillflykt är han, urtidens Gud och härnere båda hans eviga armar. Kvarter H – K Allmän karaktär Kvarteren H – K tillkom efter utvidgningen 1962. Kvarteren är mycket enhetliga när det gäller gravvårdstyper. Kvarter J påbörjades först, redan 1962, sedan följde de andra efter. I kvarter K var de flesta gravårdarna från 1980-talet, medan i de andra dominerade gravvårdar från 1960 – 1970-tal. Enstaka från 2000-talet finns även. Alla gravvårdar är riktade österut. En allé med hängbjörkar kantar gången mellan kvarter I och J. I söder i kvarter K finns kornellbuskar. Gravvårdstyper De låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön dominerar. Någon har mer rektangulär form på höjden. Nyare gravstenar i fri form finns det enstaka av. Gravstenarna är oftast i grå granit, men röd och labrador granit förekommer också. Många har upphöjd blankpolerad text, medan andra är tvärt om. Små hällar i grå granit och små liggande naturstenar förekommer också. I kvarter K finns ett annorlunda brett kors i ljusröd granit. Ett litet vitt marmorkors står bredvid. Yrkestitlar nämns ytterst sällan på gravvårdarna. Exempel på titlar som förekommer är frisörmästaren, trafikmästaren och vägmästaren. Likaså omnämns endast få orter på gravstenarna, exempelvis Hågeryd och Siversta. Psalm 355 omtalades på en gravsten och dessutom ”Älskad – Saknad” och ”Vila i frid” på en annan. Kvarter M och N Allmän karaktär Kvarteren M och N är urngravkvarter. 1962 tillkom kvarter N, den första urnnedsättningen skedde 1966. Kvarteret M tillhör utvidgningen från 1985, men kvarteret skapades inte förrän 2003, då den första urnnedsättningen inträffade. I kvarter N ligger gravvårdarna och gravarna i rader från söder till norr i den svaga sluttningen mot sjön. En rad med ekar finns längs gången i väster och sju askar växer längst söderut i kvarteret. Rhodendronbuskar förekommer i ytterkanterna. Man har planerat att urngravarna i kvarter M ska urngravar med gravvårdar placeras gruppvis i cirkelformationer runt träden. Än så länge har en cirkel fullbordats och en påbörjats, båda närmast Helgasjön. Tänkt är att det totalt ska bli nio stycken rundlar i kvarteret. Ganska mycket växtlighet finns. Det är björkar och små rhodendendronbuskar, samt buskage med schersmin och syren. I nordvästra hörnet finns en ensam stående gravsten. Gravvårdstyper Enbart liggande naturstenar och små hällar förekommer i kvarter N. Hällarna har olika former, till exempel fyrkantiga, ovala och hjärtformade. Stensorter som använts är röd och grå granit samt labradorgranit. Ibland är gravstenarna prydda med små lösa hjärtan i sten eller glas. På dessa små gravvårdar finns ofta inte mer upplysning om den begravde än namn, födelse- och dödsår, men på tre vårdar finns yrkestitlar med. Det är byggmästare, bildhuggare och borgmästare. Någon upplysning om ortstillhörighet ges ej på någon gravvård. Samma typ av gravvårdar förekommer i kvarter M. Flera av gravarna är så nya att någon gravsten inte kommit på plats. I kvarterets nordöstra hörn finns en ensam stående gravsten i röd granit från 2004. Kvarter O – Q Allmän karaktär Dessa kvarter tillhör utvidgningen från 1985. Kvarter O är helt fullbelagt, och man har precis påbörjat kvarter P. I sistnämnda kvarteret har hittills endast en begravning skett och ingen gravsten har kommit på plats. Kvarter Q är inte påbörjat och det dröjer ett antal år innan ytan kommer att användas till begravningar. Alla gravstenar i kvarter O är riktade österut. Kvarteret ger ett enhetligt utseende, med gravvårdar i prydliga rader i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna står tätare här än i de andra moderna kvarteren. Detta beror på att den ena kistan placeras över den andra, istället för bredvid varandra som i de övriga kvarteren. Den första kistan grävs ned på 2 meters djup och den andra på 1,5 meter djup. Den äldsta gravvården är från 1987. I kvarter O finns en avenbokshäck i väster, några björkar, schersminbuskage och friväxande rosenbuskhäckar. Samma typ av växtlighet finns i kvarter P och björkar och schersminbuskar i kvarter Q. Runt avfalls- och vattenstationerna finns måbärshäckar. En bäck rinner mellan kvarter O och P. Det finns tre träbroar över den i anslutning till gångstigarna. Gravvårdstyper Gravstenarna inom kvarter O domineras av en högrest modern typ. De har formen som en rektangel stående på högkant. Utformningen av krönet på gravstenen kan variera och vissa av de högresta har mer fri formgivning. Standardhöjden är 70, 90 och 110 centimeter. Det stora flertalet har åtminstone blankpolerade framsidor, somliga är helt blankpolerade. Ett stort antal har grovhuggna kanter och släta framsidor. Stensorter som mestadels använts är grå och röd granit. Diabas och en variant på röd granit som kallas hallandia (röd- och gråstrimmig) förekommer också. Andra gravstenstyper som figurerar är små hällar i de tidigare nämnda stensorterna. Naturstenar, både liggande och stående finns också. Ovanligare varianter av gravvårdar är ett stenkors i rödgrå granit och ett enkelt vitt träkors. Yrkestitel är ovanligt på gravstenarna. De som finns är åkeriägare, målaremästare, lantbrukare och maskinist. Likaledes nämns ortsnamn ytterst sällan på gravstenarna. De få som nämns är Öjaby, Ryagården och Lönås. Då yrkestitel och platstillhörighet mer och mer tappat sin betydelse, har symboler på gravstenarna ökat i popularitet. Förutom vanliga som fåglar, soluppgång och blommor, syns även exempelvis en gitarr på en gravsten. |
