Stäng fönster Skurup kn, SOLBERGA 22:1 SOLBERGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Kyrkbyn Solberga ligger en dryg halvmil öster om Skurup i ett öppet och kuperat odlingslandskap med markerade dalgångar och höjdryggar. Gravhögar i området visar på en omfattande aktivitet i bygden under bronsåldern och inom socknen finns en runsten bevarad på närbelägna Torsjö gård, som har medeltida anor som sätesgård och som troligen utgjorde patronatskyrka till Solberga kyrka vid uppförandet på 1100- eller 1200-talet. Sockennamnet, som är belagt i skrift 1447 som Solberig, antyder att platsen kan ha fungerat som kultplats under hednisk tid. Den geometriska avmätningskartan från 1764 visar att kyrkbyn hade ett drygt tiotal gårdar, med kyrkan placerad i byns södra del. Av dessa återstår efter enskiftet 1808 endast en knapp handfull, varav flera av fyrlängad typ med delvis bevarad äldre bebyggelse. I byn finns även två före detta skolbyggnader. Kyrkan och kyrkogården ligger inom registrerat fornlämningsområde Solberga 36:1 som avser bytomten enligt lantmäterikartan från 1765 och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogården Den nuvarande kyrkan är uppförd på platsen för den romanska kyrkan, och Solberga kyrkogård har således medeltida anor. Medeltida kyrkogårdar var vanligen små och omgav kyrkan i dess direkta närhet. Den geometriska avmätningskartan från 1764 uppvisar en mindre femsidig kyrkogård, vars utbredningen sannolikt stämmer med den medeltida. Vare sig 1808 års enskifte eller den nyuppförda kyrkan 1866 tycks ha föranlett några förändringar i kyrkogårdens omfattning. Den enda kända utvidgningen dröjer istället till 1894, då ett rektangulärt markstycke utmed västra sidan inkorporeras efter handlingar upprättade 1892 av kommissionslantmätare Gustaf Gutherström. Kyrkogården har sedan dess genomgått få förändringar. 1956 rivs bogårdsmuren på östra sidan och en ny mur i gjuten betong uppförs, vilken putsas och avtäcks med komstadskalksten, till största del återanvänd från den tidigare muren. 1968 tillkommer belysning i form av stolparmaturer och året därpå uppförs en hög mur i betong i kyrkogårdens sydvästra hörn mot vilken äldre gravstenar placeras. På senare år har en askgravlund ritad av Gunnel Rydberg inrättats i anslutning till denna plats. I början av 1970-talet byts smidesgrindarna till kyrkogården ut och 1994 ersätts stolparmaturerna av nya. Solberga kyrkogård omges idag av vitmålade murar avtäckta med kalksten i samtliga väderstreck utom väster. I norr och söder är gråstensmurarna spritputsade medan betongmuren i öster är slätputsad. Ingångar finns i samtliga väderstreck i form av smidesgrindar som hänger i granitstolpar som kröns med klöverbladskors i smide. Grindarna är enkla i söder och öster och dubbla i norr, som utgör huvudingång, samt i väster, där grinden är placerad i gränsen för kyrkogården innan 1894 års utvidgning. Denna gräns markeras av en trädrad av äldre högväxta lindar. Innanför murarna i norr och öster växer en buxbomshäck och i norra hörnet återfinns tre höga pelarekar. Vegetationen utgörs i övrigt främst av städsegröna växter som tuja, en, sockertoppsgran och murgröna, med inslag av traditionella kyrkogårdsväxter som rosor, trädgårdshortensia och kärleksört. Gravkvarteren är till största del grusade och inramas av lågt klippta buxbomshäckar eller i enstaka fall av stenramar. Gräsade ytor med fritt stående gravstenar förekommer i begränsad utsträckning. Gravvårdarna domineras av en blandning av högresa gravstenar i eklektiskt formspråk från decennierna kring sekelskiftet 1900 samt lägre hållna stenar vanliga för tiden från 1930-talet och framåt. Söder om absiden återfinns ett antal äldre kalkstensvårdar från 1800-talet och väster om dessa står en säregen gravsten med inskriptioner och bemålning på båda sidor. Stenen är rest över Ola Larsson som i Solberga 1805 grundade den verksamhet som senare kom att utvecklas till M&E Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Kyrkans lillklocka är donerad till Larssons minne. Utvidgningen i väster upptas till största del av ett korsvirkeshus (se vidare nedan) samt en askgravlund gestaltad med en gräsad yta med oval gång av betongplattor. Här finns även ett lågt smidesräcke för blomvaser omgivet av mur- och vintergröna, sittbänk, ljuslykta samt mindre buskar och lövträd, bland annat en Katalpa. I söder avgränsas platsen av en hög betongmur med avtäckning av rött tegel mot vilken äldre gravhällar, möjligen de som tidigare utgjorde govltäckning i vapenhuset, är monterade. Även i väster finns äldre gravstenar, ståendes i gräset. Bakom muren återfinns avfalls- och serviceplats. Byggnader på kyrkogården Norr om askgravlunden ligger ett korsvirkeshus i rött tegel vars sadeltak är avtäckt med rött tvåkupigt tegel. Gavelpartier samt dörrar och portar är utförda med stående brunmålad panel. Vård- och underhållsplanen för kyrkogården anger vare sig tillkomsttid eller ursprunglig funktion, men i vård- och underhållsplanen för kyrkan nämns att bårhuset byggs om 1969. Troligen är det då funktionen ändras till nuvarande vaktmästeri med förråd och wc, som på senare år kompletterats med RWC. Källor och litteratur Solberga kyrka, Villie församling, Underhållsplan (2005-05-23), Ponnert arkitekter AB, Degeberga/Lund. Solberga kyrkogård, Vård- och underhållsplan (2017), Barup & Edströms arkitektkontor AB, Limhamn och Simrishamn. Börjesson, K., Solberga kyrka – invändig renovering, antikvarisk medverkan, Regionmuseet i Skåne, 2011. Skurups kommun. Bygga, bo & miljö. Översiktsplan: https://www.skurup.se/oversiktsplan, hämtad 2019-09-17. Länsstyrelsen Skåne. Samhällsplanering & kulturmiljö. Kulturmiljöprogram. Skurups kommun: https://www.lansstyrelsen.se/skane/besok-och-upptack/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktliga-kommunbeskrivningar/skurup.html, hämtad 2019-09-17. Lantmäteriet. Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/historiskakartor/show.html?showmap=true&archive=LMS&nbOfImages=5&sd_base=lms2&sd_ktun=4c4d535f4c3230362d31363a31, hämtad 2019-09-18. Riksantikvarieämbetet. Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html, hämtad 2019-09-18. Platsbesök 2019-09-11. |
