Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Borgholm kn, KÄLLA 2:1 KÄLLA GAMLA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Anläggningen består av en äldre Ödekyrka från 1100-talet men en tillhörande Ödekyrkogård.
Kyrkan ägs idag av Vitterhetsakademin som nyttjar den sommartid för konserter och bröllop.


Beskrivning av kyrkogården idag

Allmän karaktär
Källa gamla kyrka och kyrkogård ger besökaren en aning om hur det en gång har sett ut vid
flera av Ölands medeltida kyrkplatser. Kyrkogården är utlagd runt hela kyrkan men de största
ytorna finns söder, norr och öster om kyrkan. Formen på kyrkogården är oregelbunden vilket
förstärker den ålderdomliga känslan. Området höjer sig mot sydost. Idag finns flest
gravvårdar bevarade söder och sydost om kyrkan. På den norra sidan finns endast delar av
stenar synliga i marken. Några av dessa kan vara äldre gravanläggningar. Utgrävningar har
visat att åtminstone ett par av dessa stenar var delar av en hällkista. Hela området är
gräsbeväxt. Det är dock ingen gräsmatta utan snarare en hävdad äng. I öster finns ett område
som inte är lika väl hävdat. Här växer flera syrenbuskar. Här finns också flera mindre rösen
med stenar. Varifrån denna sten kommer är inte känt. Kanske är det rester av material från
arbeten på kyrkan eller kyrkogården.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en mur av kalksten och fältsten. Murens utformning varierar
något. Bitvis är den i form av en stenmur och bitvis i form av en skalmur.

Ingångar
I söder och väster: Stigluckor av kalksten med trappstegsformade krön. Den södra är byggd
1756 och den västra 1827. I båda stigluckorna ska ingå material från Borgholms slott.
Portarna i stigluckorna är av trä.
I norr: Öppning i muren. Idag står en kantställd kalkstensskiva i porthålet.
I nordost: Dubbelgrind upptagen 1967. Grindarna av svartmålad smidesram och Gunnebonät
mellan stolpar av granit.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården omgärdas idag av en splittrad trädkrans. Det finns också stubbar
efter flera stora träd som tagits ner. Idag finns några få äldre askar och en stor oxel samt flera
yngre askar. De flesta av askarna visar spår av asksjukan som framförallt härjade 2005-2006.
Övrigt: På kyrkogården växer flera grupper med syrener. Utmed kyrkogårdsmuren växer
bitvis bl a snöbär och slån.

Gångsystem
Från stigluckan i söder går en gång fram till kyrkans södra ingång. Den är glest belagd med
kalkstensplattor och emellan dessa växer gräs. Även från stigluckan i väster går en gång fram
till kyrkans ingång i söder men denna är insådd med gräs.

Gravvårdstyper
På Källa kyrkogård finns gravvårdar från medeltiden fram till mitten av 1800-talet. Den äldsta
vården är en gravhäll som man tror är från 1100-talet. Hällen har ett ringförsett stavkors och
från stammen av detta växer det ut blad. Denna typ av dekor har påträffats på gravhällar både
i östra och västra Sverige. Enligt Gunnar Håkansson anses denna typ av hällar vara
föregångare till de för Västergötland så karaktäristiska liljestenarna. Hällen är idag uppställd i
kyrkans vapenhus. Där står också Tyrgils gravhäll från 1300-talet. På hällen avbildas en man i
vid kåpa med ett kors på bröstet. Länge ansågs denna häll föreställa en av socknens präster
men idag tror man istället att mannen kan ha varit en pilgrim.

På kyrkogården finns idag över 100 gravhällar av kalksten. Ett mindre antal av dessa har en
enkel dekor men de flesta är bara försedda med de dödas initialer, bomärke och ibland också
årtal. Enligt årtalen är de flesta vårdarna från 1700-talet. Gravhällarna ligger på den sydöstra
delen av kyrkogården ganska tätt. Här kan man få en bild av hur de öländska kyrkogårdarna
såg ut fram till mitten av 1800-talet. Hällarna har inventerats och undersökts vid flera
tillfällen. En noggrann förteckning med avskrifter av inskriptioner finns i Gunnar Håkanssons
bok ”Öländska personminnen”.

De flesta hällar är vända mot öster. Det gäller även det fåtal stående gravvårdar som finns på
kyrkogården. Den äldsta av dessa är från 1696. Överst på stenen finns en kartusch och under
denna initialerna MAS/EMD/ Anno (1)696. Därunder finns ett bomärke i form av ett likarmat
kors. Längst ner på stenen finns texten PSALM. 6/MIN ÄHRA ÄR/GLADH OCH/ MITT
KÖT SKAL/ SÄKERT LIGGIA. Texten är återgiven i Håkanssons bok Öländska
personminnen. Den är idag svår att läsa eftersom denna sten, liksom så många andra på
kyrkogården, är kraftigt beväxta med mossa och/eller lavar. Ytterligare tre stående vårdar
finns. Alla är korsformade och av röd kalksten. Ett av dessa står sydost om kyrkan och är rest
över Undantagsmannen Nils Olsson i Qvarnstads hustru Brita Danieldotter som dog 1881. De
båda andra står i kyrkogårdens nordöstra hörn. Det ena korset är rest över Elin Persdotter som
var hustru till en ålderman vars namn vid inventeringstillfället inte gick att tyda. Hon dog
1871. På baksida finns en text som inte gick att uttyda. Detsamma gäller texten, såväl fram
som baksida, på det andra korset. Mot kyrkogårdsmuren, framför de båda korsen, ligger en
vård av modernare typ. Det är en minnessten av grå granit över prosten Christian Ringberg,
död 1846; och hans maka Christina född Middendorff, död 1868. På stenen finns texten
”Ringborgs minne har fortlevat ärat och aktat från generation till generation”.
Förutom dessa gravvårdar kan man öster och sydost om kyrkan se enstaka fundament efter
stående gravvårdar. På dessa stenar finns en djup skåra i mitten där tidigare skulle kunna ha
stått ett gjutjärnskors. Norr om kyrkan kan man se topparna på flera stenar sticka upp i
grässvålen. En av dessa anläggningar har grävts ut och det visade sig då att det man kunde se i
markytan var topparna på ändstenarna till en hällkista. Trots att Källa gamla kyrka och
kyrkogård har undersökts vid flera tillfällen finns här flera saker att utforska.

Minneslund
Någon minneslund finns inte på kyrkogården.

Byggnader
Vid parkeringen i söder finns en byggnad som rymmer toaletter för besökare. Byggnaden har
sadeltak belagt med papp och stående brun träpanel.

Övrigt
Vid kyrkogårdens ingång i söder står en informationstavla från Riksantikvarieämbetet som
berättar om platsens historia.