Stäng fönster Värnamo kn, VÄRNAMO 14:64 VÄRNAMO NORRA KYRKOGÅRD
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Värnamo Norra kyrkogård är Värnamo kommuns största kyrkogård och har utvidgats ett flertal gånger - varje gång med en egen tydlig samtidsprägel. Kyrkogården är därför varierad med flera sinsemellan olika delar som alla har sin egen karaktär. De äldsta delarna är typiska för äldre stadskyrkogårdar med rektangulära grusgravar i ett rutnätssystem, inhägnade med måbärshäckar, medan de yngre delarna är mer varierade uppbyggda av en struktur av grönska. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en mur, som i väster och söder består av fogade kalkstensblock med överliggare, och i norr är muren en gjuten betongmur. Det är osäkert hur den tidigaste muren såg ut, men 1940 ersattes den av en betongmur som revs 1982 och ersattes med nuvarande i kalksten. Ingångar Begravningsplatsen har flera ingångar, de flesta längs med Prostgårdsvägen. Huvudingång ligger på gamla delen och består av fyra grindstolpar av granit med tre grindpar - det i mitten en dubbelgrind. Grinden är smidd i jugendstil, troligen från 1905. Grinden i västra hörnet är gjord i senare tid som en kopia av denna grind. Norr om huvudingången vid Prostgårdsvägen finns ytterligare två ingångar - den ena är också en kopia och den andra är modern, både är infästade direkt mot kalkstensblocken i muren. Vid krematoriet finns en inkörsväg till området och likaså på östra sidan vid ekonomibyggnaderna. Gravvårdstyper Som på många stadskyrkogårdar finns det en stor variation bland gravvårdarna. De äldsta är från kort efter 1905 och kan skilja sig mycket åt från de modernaste. I kvarter A, den gamla delen, dominerar de högresta och påkostade köpegravsvårdarna, specielllt längs med kvarterens ytterkanter. . I kvarter B förekommer en del lösryckta tidiga vårdar från allmänna linjen, men i övrigt dominerar de moderna. Endast kvarter E är mycket enhetligt med ett standardiserat utseende på gravstenarna. I samtliga övriga kvarter är mångfalden stor och typisk för sin samtid. Vegetation Växtligheten är påtaglig och spelar en stor roll för hela begravningsplatsens yttryck. . Många områden är uppbyggda på en struktur som helt definieras av växtligheten med rumsavgränsande häckar och träd. . Gamla delen av kyrkogården avgränsas av de höga äldre träden som från början har bildat trädkrans och alléplantering längs med mittgångarna. Idag har flera träd ur trädkransen fallit i från, men en ny trädkrans har kompletterat den gamla, utanför muren mot väster i form av en allé med lönnar. Längs med gångar och i kvarter är på övriga kyrkogården har planteras björkar, lindar och oxel. Gångsystem Gångsystemet är traditionellt och följer de olika utvigningar på ett naturligt sätt. På gamla delen delar två korsande mittgångar kvarteren symmetriskt, och följer varje gravrad. Den norr-södergående axeln förstärks genom förlängning i norr genom de nya kvarteren och mynnar där i minneslunden. På den gamla delen av kyrkogården består samtliga gångar traditionsenligt av grus, lagt med ljust grå singel. Övriga gångar är asfalterade. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kyrkogården är uppdelad i flera delar, med utgångspunkt i den ursprungliga delen, här benämnd område A respektive B. Därefter har norra utvidgningen från 1940 kallats område C och den söra från 1957 område D. Utvidgningen från 1967 kallas för område E och F. Område A Allmän karaktär Område A är den största delen av den ursprungliga begravningsplatsen från 1905 och omfattar de kvarter där de påkostade köpegravarna lades. Området omfattar fyra kvarter samt de gravrader som ligger längs med ytterkanterna. . Samtliga gravar har grusbäddar och antingen omgärdande stenramar eller klippta häckar, av måbär. Alléträden är uppväxta och kompletteras inne i kvarteren av mindra sorgträd eller enar och andra prydnadsträd. Området är enhetligt och mycket välskött, strukturen med gångar är helt bevarad och ursprunglig. Gravvårdstyper Kvarteren innehåller gravvårdar från 1900-talets början då begravningsplatsen anlades, fram till idag. Samtliga har grusbäddar med antingen stenramar eller omgärdande häckar. . Gravvårdarna är huvudsakligen av sten, har högresta proportioner och är resta på sockel. Samtidigt finns det många yngre gravar med moderna gravstenar, men helhetsintrycket är ändå att de äldre dominerar. Titlar förekommer som väntat i stor utsträckning här vilka ger en bra bild av det äldre Värnamos bättre bemedlade folk och deras yrken - möbelhandlande, banvakt, professorn, byggmästare, boktryckare etc. Vid södra ytterkanten står en hög granitvård över Bruno Mathsson med porträttmedaljong i brons. Område B Allmän karaktär Området omfattar två kvarter, som på samma sätt som område A hör till den ursprungliga begravningsplatsen. Karaktären är dock helt annorlunda och kvarteren består av rygghäckar med huvudsakligen moderna gravvårdar. Ursprunget är att detta område var begravningsplatsens allmänna kvarter, dvs att här begravdes de som valde att inte betala för en egen gravplats efter allmänna linjen. Ett fåtal äldre gravvårdar minner fortfarande om detta. Området är öppet och enhetligt med rygghäckar av huvudsakligen tuja. Ett mindre område i väster närmast platsen för det gamla kapellet, särskiljer sig genom en egen rumslighet och häckar av idegran. Gravvårdstyper Gravvårdarna är resta från 1900-talets första år då begravningsplatsen anlades fram till idag, med tyngdpunkt på 1940-talet och senare. . De äldre är alla typiska för allmänna linjen - små vårdar resta över enbart en person i kronologisk ordning. . De moderna vårdarna från 1940-talet och framåt är också typiska för sin tid med låga och breda proportioner, och lågmäld framtoning. Område C Allmän karaktär Område C är området för begravningsplatsens första utvidgning, gjord 1940 norrut. Det är en långsmal utvidgning med enhetliga rygghäckar av tuja i nord-sydlig riktning. Gravvårdarna är riktade mot mittgången som är en förlängning av gamla begravningsplatsens ena mittgång. Här finns en plats med öppen gräsyta och en skulptur av Peter Mandl, ”Himlajord” från 1992. Gravvårdstyper Samtliga gravar är från 1940-talet eller senare. . Nästan samtliga följer gängse normer och har låga och breda proportioner med anspråkslös utformning. . De enda undantagen är några av de första stenarna som restes i området, närmast mittgången. . Titlar speglar Värnamo under 1900-talets första hälft: bland annat hittas en stationsföreståndare, metallgjutare, skogvaktare och gjutmästare. Område D Allmän karaktär Område D är den södra motsvarigheten till område C i norr, men anlagt senare, först 1957. Området skiljer sig från det norra genom en betydligt mer rumslig uppdelning med vinklade häckar av idegran och en luftig plantering av björkar. .Gångar i kvarteren är lagda med kalkstensplattor. Kvarteren är mycket enhetliga. Gravvårdstyper Gravvårdarna är enhetliga och tidstypiska för 1900-talets andra hälft, samtliga har en lågmäld framtoning med enkel rektangulär form, antingen med låga och breda proportioner eller motsvarande högrest. Titlar på stenarna är ovanligt vilket är typiskt för tiden det handlar om - från 1960-talet och framåt. Område E Allmän karaktär Område E motsvaras av två kvarter som anlades 1967 norr om begravningskapellet. Kvarteren är mycket enhetliga och består av öst-västliga rader med familjegravar utan rygghäckar. Kvarteren är omgärdade med häckar av avenbok. Gravvårdstyper Samtliga gravvårdar är av ljus sten, rektangulära med breda och låga proportioner i samma storlek, med jämna och raka konturer. Titlar är ovanligt och förekommer endast i något enstaka fall, vilket är typiskt för 1960- och 70-talets gravvårdar. Område F Allmän karaktär Område F är den senaste utvidgningen, och omfattar området i norr från begravningsplatsens östra gräns till Prostgårdsvägen i väster. Det är den största utvidgningen som gjorts och området är även större än den ursprungliga delen (A+B). Variationen inom området är stort, huvudstrukturen består av sexkantiga kvarter med gravrader placerade antingen långs med kanterna, eller i egna rader, med eller utan rygghäckar. Växtligheten är varierad och spelar en stor roll i strukturen. I området finns även en minneslund och en urngravlund. Gravvårdstyper Gravvårdarna är samtliga moderna och från tiden 1970 eller senare. På tidstypiskt sätt är de enkla och lågmälda men variationer förekommer - inte minst de muslimska och asiatiska gravvårdarna skiljer sig från de övriga. Titlar förekommer som väntat sparsamt. Minneslunden består av en liggande stenhäll med biblisk inskription och ett blomsterarrangemang runt denna. . Framför hällen ligger en damm med vattenspel och bakom hällen öppnar sig en större yta med gräs. Urngravlunden är utformad som ett stenröse med runda stenar, där namnplaketter sätts fast. |
