Stäng fönster Värnamo kn, KYRKAN 1 VÄRNAMO KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Värnamo Södra kyrkogård har en rektangulär plan och ligger omgiven av bostadshus, idrottshall, ett före detta tingshus samt en parkeringsplats. Begravningsplatsen är liten för att vara en stadskyrkogård. Den är uppdelad i två klart åtskilda delar och genomskärs av två mittplacerade lindalléer som korsar varandra i mitten av kyrkogården. Den östra delen förnyades på 1950-talet och har en idag alltigenom modern karaktär, väl planerad och enhetlig. Den västra delen är äldre och innehåller ett stort antal mycket påkostade gravvårdar, flera från 1800-talets andra hälft. Dessa äldre vårdar står idag huvudsakligen på gräsmatta, lösryckta från sitt sammanhang med grusgångar och grusbäddar. Endast ett fåtal av gravarna är i bruk. Omgärdning Begravningsplatsen är enhetligt omgärdad med kluven granit i kallmur. Muren är låg och har funktion av en stödmur med uppvallad gräsmatta på insidan. Längs muren är träd av olika slag planterade i en trädkrans på insidan. Trädkransen är inte enhetligt planterad, varken vad gäller ålder på träden eller art. Det förekommer björk, lind och lönn. Längs muren växer även en låg häck av spirea. Ingångar Begravningsplatsen har endast en ingång och den är i norr, mot tingshuset och kyrktorget. Entrén markeras av två grindstolpar i grå granit med pyramidal avslutning uppåt. Grinden är en smidd dubbelgrind med hjärtformade girlanger. Grinden är sekundärt upphängd, ursprungligen har den hängt längre ner, men troligen höjts i samband med att marknivån höjts. Vegetation Växtligheten på begravningsplatsen är värdefull för möjligheten att uppleva dess arkitektur. Planen är uppdelad av en lindallé i vardera riktning som möts i mitten av begravningsplatsen. Den västra delen är mer sparsamt planterad, i huvudsak är det ett par äldre sorgeträd som sätter sin prägel på denna del. Dessa minner om tiden då begravningsplatsen bestod av påkostade familjegravar med grusbäddar och inhägnader. Till detta tidiga 1900-tals ideal hörde även sorgeträden. Den östra och yngre delen har en mer medeveten gestaltning som bygger på växtligheten. Den östra delen, avsedd för urngravar, är indelad i tre rumsligt defi nierade delar som avgränsas av breda idegranshäckar. I häckarna som breder ut sig växer även öar av rhododendron. Gångsystem Gångsystemet är enkelt och traditionellt för en begravningsplats av den här typen. Det är uppbyggt på de två i mitten korsande lindalléerna samt en gång som går runt hela begravningsplatsen längs med muren. Samtliga gångar är traditonsenligt lagda med grus. I den moderna delen från 1950-talet ligger urngravarna i ett nät av kalkstengångar. Både gruset och kalkstengångarna är värdefulla för det kulturhistoriska värdet. Gravvårdstyper Gravvårdarna på Södra kyrkogården är av två typer - dels de äldre på västra delen och dels de moderna urngravvrådarna på den yngre östra delen. De äldre på västra delen är nästan samtliga högresta stenvårdar på sockeln. Flera är av polerad diabas vilket blev populärt som material på gravstenar i slutet av 1800-talet. Samtliga har förmodligen haft grusbäddar och antingen gravramar av sten eller inhägnader av något häckmaterial. De fl esta av dessa har försvunnit idag. Ett tiotal gravar har ännu grusbäddar och stenramar, några få har därtill staket av smide eller gjutjärn. Det fi nns även en handfull gjutjärnsvårdar, samtliga från 1800-talets slut. Anmärkningsvärd är en stor gravurna av gjutjärn som står inhägnad av gjutjärnsstaket i fonden av den östvästliga allén. Den moderna delen i öster präglas av enhetliga vårdar av två olika sorter. Dels liggande kvadratiska stenhällar och dels stående vårdar. De liggande hällarna ligger i ett kvadratiskt rutnätsmönster av kalkstensplattor, medan de stående i en rad bildar fond mot en rygghäck vid sidan. Även på denna moderna del förekommer ett antal äldre vårdar från 1800-talets slut, troligen sekundärt placerade. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kyrkogården är uppdelad i två delar, östra och västra delen. Den västra delen har ursprungligen varit uppdelad i fl era kvarter men idag beskrivs hela västra halvan som ett område, i denna rapport kallat område A. Den östra halvan är i sin tur indelad i tre delar som i denna rapport kallas för kvarter B - D. Område A Allmän karaktär Område A omfattar hela västra halvan av Södra Kyrkogården och är dess ”gamla del”. Gravarna har legat i rutnätsmönster med grusbäddar, stenramar, och grusgångar, men idag har gräset tagit över hela ytan och vårdarna reser sig till synes slumpvist utströdda över hela området. Området är väl avgränsat av den nordsydliga grusgången och stenmuren runt omkring de andra sidorna. Området är inte ålderdomlig i sig i sin struktur eller, men gravvårdarna är det och det vilar idag lite av övergivenhet över området eftersom det är tydligt att det inte är många gravar som fortfarande besöks av några efterlevande. Gravvårdstyper Området innehåller en mångfald gravvårdar av olika utformning från 1800-talets senare hälft och framåt. Kring denna tid fanns ett stort antal olika former att välja mellan, och idag är det oftast de mest påkostade vårdarna som står kvar. Det mest framträdande och gemensamma draget är deras resliga proportioner. De fl esta är höga och smala, och satta på sockel. Till dessa har hört gruslagda bäddar som inramats av stenramar eller häckinfattningar. De senare är borta nu i de fl esta fall. Återstående grusbäddar och ramar är mest pedagogiskt värdefulla för att de vittnar om hur det såg ut tidigare även på övriga gravar. Bland utmärkande vårdar märks den centralt placerade prakturnan resta över makarna Pripp, rest 1894, samt ett antal gjutjärnsvårdar, en av dessa är märkt med gjuteristämpel på Häryds bruk i Gnosjö. Även Rydbäcks familjegrav är imponerande i sin helhet liksom den angränsande graven över makarna Kruckenberg. Den äldsta bevarade gravvården är daterad 1866 och torde sålunda ha varit en av de första gravarna på kyrkogården. Ett stort antal titlar finns bland de bevarade vårdarna vilka speglar det övre sociala skiktet i Värnamo vid denna tid - prosten, häradsdomaren, regementsläkaren, men även hantverkare som tex kakelugnsmakaren, skräddarmästare och bokbindaremästaren. Kvarter B Allmän karaktär Kvarteret omfattar den norra delen av den östra, moderna halvan av begravningsplatsen. Det ingår i Hilding Claessons plan för kyrkogården med en tydlig struktur och rumsbildningar definierade av idegranshäckar. Längs med kanterna finns en rad med resta stenvårdar och framför dessa ligger kvadratiska hällar i ett rutnätssystem med kalkstensgångar. Kvarteret är öppet, men inramat med björkar och måbärshäckar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är enhetliga och utgörs av två typer. Dels en stående variant utmed häckarna på sidorna och dels en liggande kvadratisk häll bland kalkstensgångarna framför de stående. Vårdarna är huvudsakligen av sten, några undantag av trä finns, och samtliga från 1950-talets början eller senare. Som brukligt är från denna tid förekommer bara ett fåtal titlar på vårdarna - av de som finns förekommer postmästaren, tandläkaren, godsägaren etc. Kvarter C Allmän karaktär Kvarteret är det mellersta i den moderna östra delen och har en helt annan karaktär än kvarter B. Uppdelat i fyra mindre delar fl ankerar de mittgången från östra sidan till den västra. Mittgången är planterade med en regelbunden lindallé med en äldre gjutjärnsvård i respektive ända. Ytan domineras av gräs, gravvårdarna är stående i dubbla rader med framsidan vänd mot mittgången. Gravvårdstyper Gravarna är huvudsakligen moderna, från 1980-talet eller senare. Dessa är stående och har en typisk variation för sin tid - olika konturer, ytbehandlingar, stensorter och symboler. Undantagen är ett par äldre vårdar från 1800-talets slut. Ett gjutjärnskors från 1869, två stenvårdar från 1880-talet samt den stora stående gjutjärnshällen över major Axelsson från 1881 är kvarvarande rester från den gamla kyrkogården. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D är det södra av de tre kvarteren på den moderna halvan av begravningsplatsen. Kvarteret är ännu inte taget i bruk och innehåller därför inga gravar som används idag. Endast en gravvård står kvar från de gravar som fanns här innan ändringen på 1950-talet. Den graven är en odaterad stenvård, troligen från 1800-talets slut över familjen Jens Ch Anderssen. Kyrkotomten Allmän karaktär Kyrkotomten omger kyrkan och ligger utanför begravningsplatsen, ca 200 meter norrut. Tomten har fungerat som kyrkogård från det att den första kyrkan byggdes på platsen, troligen på 1300-talet. Kyrkogården togs först ur bruk när nya södra kyrkogården invigdes på 1860-talet. Tomten sluttar lätt neråt från kyrkan, är huvudsakligen täckt med smågatsten och gräsytor, planterad med stora träd som troligen är samtida med den nuvarande kyrkan. Gravvårdar Det fi nns ett fåtal gravvrådar kvar på plats, samtliga norr om kyrkan och samtliga från tiden före 1860. Två liggande gjutjärnshällar ligger i gräset nära ingången i väster - en från 1803 och en annan närliggande från 1821 (Hammarberg). Båda är relativt stora. En liggande häll av sten med gjutjärnsringar vilar över en dotter Löfgren som inte blev ett år innan hon dog 1806. En stor sten är rest över paret Schele som dog 1856 respektive 1850, en annan är rest över fru Lemchen, död 1856 och en annan med gjutjärnsstaket är ungefär samtida - inskriptionen på framsidan går ej att läsa. ÄVen ett gjutjärnskors finns. |
