Stäng fönster Tingsryd kn, ÄLMEBODA 2:30 ÄLMEBODA GAMLA BEGRAVNINGSPLATS
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Älmeboda gamla kyrkogård med tillhörande kyrkoruin ligger i nära anslutning till väg 122 mellan Linneryd och Rävemåla. Kyrkogården, vilken är rektangulär till formen och kringgärdad av en naturstenmur, ligger inbäddad i lummig grönska, omsluten av ängsmark och lövskog. Kyrkogården brukas fortfarande för begravningar varför en stor del av ytan kring kyrkoruinen är utjämnad och bevuxen med gräs vilket hålls efter med gräsklippare. Kyrkogårdens södra del har lämnats mer orörd varför denna del är tydligt kuperad med en varierad ängsväxtlighet. Området rymmer fortfarande något enstaka äldre gravminne i form av en rest natursten. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kraftig, vällagd naturstenmur av markfunnen och delvis tuktad sten. Muren följer variationerna i terrängen varför den böljar fram genom landskapet. På några ställen uppvisar muren en del skador vilka troligtvis uppkommit genom att rötter från angränsande träd trängt in i muren. Murens insida är lagd med en svag lutning vilket ger muren en mycket kraftig bas. I kyrkogårdens nordvästra hörn vidgar sig muren och antar här snarare formen av ett kraftfullt röse. I det sydvästra hörnet har man i anslutning till muren tillskapat en avskrädesplats för växtmaterial och överbliven jord. Tyvärr har här även kastats en hel del platsmaterial vilket ger ett väldigt skräpigt intryck. Då massorna i dagsläget ligger inpå samt döljer kyrkogårdsmuren rekommenderas att här genomförs en upprensning. Ingångar Kyrkogårdens huvudingång, med dubbla smidesgrindar i sirligt utförande, är placerad mitt i den östra muren och flankeras av två huggna stenstolpar. Några tecken på att det funnits andra öppningar i muren går inte att skönja. Några uppgifter om detta har heller ej påträffats i de arkivaliska källorna. Vegetation Innanför muren omgärdas kyrkogården av en bitvis uppbruten men ändock tydligt skönjbar trädkrans främst bestående av ask och lönn samt med inslag av rönn och syrén. Inne på kyrkogården innanför den gamla kyrkans kvarvarande murar växer även en stor solitär björk. Två tredjedelar av kyrkogårdens yta är utjämnad och gräsbevuxen medan en tredjedel i anslutning till den södra muren tillåts växa mer fritt varvid denna del bevarat sin ängskaraktär med en rik ängsflora med bland annat blåklocka, rödklöver, prästkrage m.m. Gångsystem Hela kyrkogården är idag gräsbevuxen och något anlagt gångsystem finns ej. Gravvårdstyper Gravvårdarna på Älmeboda kyrkogård är av varierad karaktär och rymmer allt från enkla resta naturstenar utan inskription till gjutjärnskors, gravar omgärdade med gjutjärnsstaket, diabasstenar med antikinspirerade drag, träkors till liggande hällar samt modernare stenar utformade i ett friare formspråk. Det stora flertalet av kyrkogårdens gravar ligger samlade på kyrkogårdens östra del, med några få undantag placerade söder och norr om kyrkoruinen. De äldsta gravminnena utgörs sannolikt av de odaterade naturstenar vilka står resta såväl öster som söder om kyrkan. En sten som inte står på kyrkogården men som ändå är värd att nämna i sammanhanget är ”peststenen” som är placerad på en kulle alldeles öster om kyrkogården. Det var den dåvarande kyrkoherden Megalinus som lät ombesörja inhuggningen av texten på denna sten år 1711. Detta skedde till minnet av de flertal människor, närmare 400, som föll offer för pestens härjningar under detta år. Byggnader Inne på kyrkogården, förskjuten mot västra muren, står ruinen av Älmeboda gamla kyrka. De gamla murarna är bevarade till 3 – 4 meters höjd. I norr ligger sakristian kvar som en intakt byggnadskropp vilken genom åren genomgått ett flertal renoveringsarbeten varvid den fått ett spåntäckt tak samt erhållit en ny vitskimrande kalkputs. På kullen, alldeles öster om kyrkogården, reser sig en klockstapel av klockbockstyp. Stapelns mjukt rundande huv, dess höjdsträvande spira samt stödbenen är klädda med tjärade spån. Stapeln restes på platsen år 1937. Gravkvarter på kyrkog årdens östra del Allmän karaktär Området direkt öster om kyrkoruinen utgör kyrkogårdens enda regelrätta kvarter. Hela området är idag utjämnat och bevuxet med gräs med gravstenar orienterade i enkla nord – sydliga rader. Några anlagda gångar mellan gravraderna förekommer inte. Gravvårdstyper Kvarterets gravvårdar är av varierande typ där cirka tio gravvårdar härstammar från tiden före sekelskiftet 1900. Bland dessa finner man bland annat några gjutjärnskors, ett par smala högresta vårdar i diabas och granit samt ett par gravar kringgärdade med gjutjärnsstaket. Bland de yngre vårdarna finner man ett stort antal låga rektangulära stenar i grå och röd granit samt diabas, ett träkors samt några vårdar av yngre datum i friare form. I kvarteret påträffas även en del vårdar med antika stildrag. Bland kvarterets gravvårdar förekommer ett fåtal titlar och psalmhänvisningar medan ortsnamn förekommer mer allmänt. Exempel på ortsnamn utgör Gransås, Lönnemåla, Makrismåla, Älmeboda, Gammalsmåla samt Arpemåla. Bland titlar kan nämnas smedmästare, sjuksköterska, flaggmaskinist samt hemmansägare. På några stenar förekommer även kortare texter såsom ”Vad graven gömmer ej hjärtat glömmer”, ”Älskad – Saknad” samt ”Störst är kärleken”. I kvarteret finns några gravar vilka utmärker sig lite extra. En av dessa är träkorset över makarna Fransson från 1970-talet. Vidare utmärker sig en sten med infälld marmorplatta och Thorvaldsenmedaljong, några gjutjärnskors från 1800-talets senare hälft, ett par resta stenar utan inskription, troligtvis av äldre dato, en högrest grå marmorvård över Magnus Håkansson med makan Cajsa från mitten av 1800- talet i kvarterets nordvästra hörn med påkostade listverk samt ett par nyare vårdar i fri form varibland kan nämnas den genombrutna grå granitvården över Per Olsson-Lundin. |
