Stäng fönster Kalmar kn, SÖDRA KYRKOGÅRDEN 1
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Södra kyrkogården är på flera sätt en för sin tid typisk stadskyrkogård. Den är placerad utanför stadens centrum och ligger inte i anslutning till en kyrka. Istället finns ett kapell mitt på kyrkogården. Kyrkogården hade från början en bestämd utformning som man följt ända fram till idag. Det är räta vinklar, raka gångar, noga avdelade gravkvarter och en tydlig uppdelning mellan köpta och allmänna gravplatser som bygger upp kyrkogårdens karaktär. En viss anpassning efter slottets vallgrav har man varit tvungen att göra vilket bryter av den strikta rätvinkliga formen. Gravkvarteren är av två typer. Utmed den äldsta kyrkogårdsdelens murar ligger rader av köpta gravplatser som är uppdelade i sju olika kvarter. Innanför dessa ligger på den gamla delen av kyrkogården samt på den del som tillkom 1889 större gravkvarter. I ytterkanten av dessa kvarter ligger köpta gravplatser som en ram runt kvarteren. Innanför dessa gravplatser har tidigare varit områden för linjegravsområden. Rester av linjegravar finns i varierande utsträckning kvar. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E. I de flesta kvarter har en omläggning av linjegravsområdena påbörjats från 1960-talet och framåt. I ett kvarter, kvarter Minneslunden, har linjegravsområdet gjorts om till just minneslund. Bland de köpta gravplatserna är majoriteten belagda med grus medan linjegravsområdena är insådda med gräs. Omgärdning Kyrkogården omgärdas i alla väderstreck utom i sydväst av en kallmurad gråstensmur. På insidan av muren är en gräsklädd jordvall. I muren finns delar av gravhällar som troligen kommer från Gamla kyrkogården. I sydväst utgörs omgärdningen av en hagtornshäck. Ingångar I norr: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar i nygotisk stil mellan kraftiga granitstolpar med pyramidformade krön. På båda sidor om grindstolparna finns också enkelgrindar i utförande lika dubbelgrindarna. I öster: Öppning i muren utan grind mot vaktmästeriet. I väster: Dubbla svartmålade gjutjärnsgrindar mellan granitstolpar med pyramidformade krön. På båda sidor om grindstolparna finns mindre enkelgrindar i utförande lika dubbelgrindarna. Det finns även en trappa över muren från Klostergatan Vegetation Trädkrans Hela kyrkogården omges av en trädkrans av lindar. Övrigt Kyrkogårdens gångar kantas av rader eller alléer av lindar. I de olika kvarteren används häckar av idegran, hagtorn eller rhododendron som gräns mellan de köpta gravplatserna och linjegravsområdena. Majoriteten av kyrkogårdens gravplatser omgärdas av låga måbär och hagtornshäckar. Det är också vanligt med tuja, buxbom, rhododendron, lagerhägg och rosor på enskilda gravplatser. I kvarter 8U finns planteringar med spirea och ölandstok Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Kyrkogården har ett rätvinkligt nät av gångar med ett tydligt centrum vid gravkapellet. Gångarna är breda med undantag av en gång som går runt hela kyrkogården utmed kyrkogårdsmuren. Gångarna är belagda med fint grus. Gravvårdstyper På kyrkogården finns gravvårdar från 1860-talet fram till idag. Även när det gäller vårdarna märks det att detta är en stadskyrkogård. Det finns många påkostade stora vårdar och gravplatser. Många av vårdarna har en form, en dekor eller ett material som gör att de skiljer ut sig. Här finns t.ex. den under 1800-talets andra hälft vanliga formen med spetsbågigt krön och dekor av pinjekottar. Många vårdar är inspirerade av två av de stilideal som var viktiga vid tiden kring sekelskiftet 1900. Den ena är nationalromantiken som när det gäller gravvårdar tog sig uttryck i vårdar med osymmetriska krön och skrovliga, oslipade ytor. De skulle föra tankarna till förhistoriska stenmonument. En viktig del av nationalromantiken var dyrkan av naturen. Bland gravvårdarna på Södra kyrkogården finns ett antal vårdar som är formade som trädstubbar av varierande höjd. De ska symbolisera det avbrutna livet. Den andra viktiga stilinfluensen var de klassicistiska idealen. Dessa vårdar har symmetriska krön och blankslipade ytor. De pryds av för klassicismen typiska dekorelement som draperingar, kransar eller girlanger av löv och urnor. En typ av vårdar som hör till de klassicistiskt inspirerade är den avbrutna pelaren som det finns ett par exemplar av på Södra kyrkogården. När det gäller gravvårdarnas dekor är den kristna symboliken också en viktig inspirationskälla med bl a kors, facklor och duvor. Flera vårdar har formen av ett kors t.ex. flertalet vårdar av gjutjärn. Ett fåtal av gjutjärnsvårdarna har nygotiska drag med spetsbågiga krön. Linjegravsområdenas vårdar följer de köpta gravvårdarnas stil och utformning men i mindre skala. Samtliga köpta gravplatser är omgärdade och nästan alla är belagda med grus. Den vanligaste formen av omgärdning är en låg hagtornshäck men här finns även häckar av andra sorter, smides- och gjutjärnsstaket, stenramar, murar, pollare och kättingar i olika utföranden samt järnräcken. Under 1930-40-talet införde flera kyrkogårdar restriktioner för hur höga gravvårdar fick vara. Det är inte känt om man hade sådana regler för Södra kyrkogården, men generellt sett börjadegravvårdarna att bli lägre. Under de ovan nämnda årtiondena uppstod en särskild form som en övergång mellan sekelskiftets höga gravvårdar och 1930-talets lägre vårdar. De nationalromantiska dragen försvann och influenserna blev tydligare klassicistiska. Dekoren blev renare och man fokuserade mera på ett symbolmotiv. Stilen och dekoren följer med in i 1930 med två skillnader. För det första blev vårdarna lägre och för det andra blev kolonner och pilastrar vanliga motiv. Krönen gjordes flackt trekantiga eller raka vilket ytterligare betonar de klassicistiska influenserna. Gravvårdarna blir under 1950-talet och årtiondena därefter allt mer rektangulära till formen. Dekoren förenklas och består ofta av ett enkelt kors. På 1970-talet blir talldungar och soluppgångar vanliga motiv. Omläggningen av linjegravsområdena på Södra kyrkogården är något senare vilket gör att den ovan beskrivna typen av vårdar förekommer sparsamt. De flesta vårdarna från 1960- och 70-talen finns i urngravsområdet 8U. Dessa värdar är mindre än kistgravplatsernas vårdar. Flera av dem är liggande. De senaste två årtiondena har gravvårdarna gått mot en friare utformning. Formerna har blivit rundare och inte enhetligt rektangulära. Även dekoren har blivit mer varierande och personligare. Från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet var det vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. Idag kan man visa sitt yrke eller intresse med en symbol på gravvården. Ett typiskt drag för stadskyrkogården är att man inte anger varifrån man kommer. På en landsortskyrkogård är detta mycket viktig men på Södra kyrkogården finns det angivet endast på ett fåtal vårdar. Gravvårdarna är främst av grå eller svart granit men även röd förekommer. Utöver graniten finns ett mindre antal vårdar av kalksten, sandsten, marmor, smide, gjutjärn och trä. Det finns också ett antal gravkullar överväxta med murgröna. Flera av gravplatserna är familjegravar som använts under lång tid vilket gör att det inom samma gravplats kan finns vårdar från olika tider. Minneslund I norra delen av kvarter 10 anlades 1976 en minneslund. Som gräns mellan lunden och de enskilda gravplatserna är en idegranshäck planterat. Minneslunden är utformad med rektangulära grå kalkstensplattor. Runt om stenläggningen är det planterat rhododendron. I ytans mitt finns en plats för blommor samt bänkar. Där står en bronsskulptur av Thomas Qvarsebo som föreställer en flöjtspelande flicka. Byggnader I skärningen mellan huvudgångarna ligger gravkapellet uppfört 1863. Det är en åttkantig byggnad av sten med slätputsade, gulmålade fasader. Taket är av svartmålad plåt. Gravkapellet ritades av Theodor Ankarsvärd. Ankarsvärd var framförallt verksam i Växjö och har ritat bland annat före detta Växjö rådhus. Övrigt Många av de gjutjärnsprodukter i form av staket, kors, pelare och kedjor som finns på kyrkogården vet man har tillverkats på Fredriksströms bruk i Trekanten. En del av utsmyckningarna kommer också från Oskarshamns mekaniska verkstad. Bland de äldre vårdarna av sten finns flera som tillverkats av Dahllöfs stenhuggeri. Företaget låg vid gamla lasarettet d v s i det närmaste granne med kyrkogården. Stenvårdar kommer också från Bröderna Flinks stenhuggeri i Västervik. Uppgiften är hämtad från Ulla Ekbergs inventeringsrapport. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-C, F-G och L-M Allmän karaktär De sju kvarteren utgör långsmala områden utmed kanterna kring den äldsta delen av kyrkogården. Utmed kyrkogårdsmuren i norr ligger kvarteren A och B, utmed muren i väster och gränsen mot området från 1889 ligger kvarteren C och L, i öster kvarteren F och G och i söder kvarter M. Kvarteren avgränsas på alla sidor av grusgångar. Majoriteten av gravvårdarna är vända mot en gång men det finns undantag t.ex. där gravplatsen går över hela kvarterets bredd. Kvarteren är i stort sett helt belagda med grus. Endast ett fåtal gravplatser är insådda med gräs. I kvarterens ytterkant är rader av lindar planterade. Gravvårdstyper I kvarteret finns flera olika typer av vårdar från 1861, vilken är den äldsta dateringen av två vårdar i kvarter C och L, fram till idag. Man kan inte i något av kvarteren se att en särskild tidsperiod dominerar utan kvarteren utmärks av sin blandning av olika typer av vårdar. De mest i ögonfallande vårdarna är dock de höga, påkostade vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900. Några av de äldre vårdarna är liggande och har formen av en kista. Materialet är främst grå och svart granit men det finns också vårdar av röd granit, gjutjärn, sandsten med eller utan detaljer av marmor, kalksten och smide. Samtliga gravplatser är omgärdade och den vanligaste typen av omgärdning är låg hagtorns- eller måbärshäck. Det finns också omgärdningar i form av gjutjärnsstaket, smidesstaket, stenramar, pollare och kätting i olika utföranden, rörformade räcken eller buxbomshäckar. Vid flera av gravplatserna är också buxbomshäckar planterade som avgränsningar av planteringsytor eller som dekoration. Det förekommer också växtlighet såsom rhododendron vid gravplatserna. Inom gravplatserna kan det finnas flera gravvårdar av olika ålder. Ofta visar det på familjegravplatser där olika generationer gravsatts men det finns också gravplatser som återanvänts. Man har då låtit den gamla vården stå kvar. Yrkestitlar anges på många av vårdarna i alla kvarteren. Flera personer har haft ledande befattningar. Här finns också många akademiker, militärer och näringsidkare av olika slag. Övrigt På Södra kyrkogården ligger flera för Kalmar betydelsefulla personer och familjer begravda. Många av dessa skulle vara värda att berätta mera om. Det är dock inte rapportens syfte. Därför har endast några få valts ut. I kvarter A ligger mannen som ritade Södra kyrkogården begravd. Förste lantmätare C J A Magnet dog 1867 och hustrun Emelie 1885. I västra delen av kvarter B ligger flera av systrarna Nisbeth begravda. Mest känd är Anna Fredegunda som startade Nisbethska skolan i Kalmar som senare blev flickläroverk. När Anna Fredegunda dog 1875 övertog hennes syster Georgina ansvaret. Hon drev även ett musikinstitut. Båda verksamheterna ledde hon fram till 1902. Hon dog 1912. Kalmars mest kände affärsman och företagsledare Johan Jeansson ligger begravd i kvarter L. Mest känd gjorde han sig som ägare av Ångkvarnen och som donator av medel för Stadsparkens anläggande. Han dog 1896 och hustrun Emelie Sofia 1928. Inom gravplatsen ligger också Emilia Sofias föräldrar Johann Heinrich och Vendela Christina Parrow begravda. Kvarter E, H och Minneslunden Allmän karaktär De tre kvarteren utgör en stor del av den äldsta kyrkogårdsdelens inre område. Nordost om kapellet ligger kvarter E och de båda andra ligger söder om. De är till ytan långsträckta rektanglar utom kvarter H som ligger i den del av kyrkogården där en del av slottets vallgrav bryter in på kyrkogården. Kvarteren har omgärdats av grusgångar och rader av lindar vilka skapar en tydlig gräns för kvarterens utsträckning. I kvarterens ytterkanter är gravplatser för familjegravar ordnade. I det närmaste samtliga av dessa platser är belagda med grus och omgärdade. Mellan de köpta gravplatserna och linjegravsområdena i kvarter H och Minneslunden finns häckar av hagtorn eller rhododendron. Områdena i kvarterens mitt är insådda med gräs. Här fanns tidigare linjegravsområden av vilka det idag i olika grad finns rester av. Bäst bevarat är linjegravsområdet i kvarter E. Här kan man urskilja en linje från 1908 till 1913. Det finns också ett äldre skikt med vårdar som skulle kunna tyda på att det föregåtts av en äldre linje. Fler av linjegravvårdarna har lagts ner för att markerar att gravplatsen inte är i bruk. I kvarter H finns ett mindre antal linjevårdar främst i kvarteret södra del kvar. Dessa vårdar är från 1907-1908. I kvarterets norra del har en omläggning påbörjats under 2000-talet. I kvarter Minneslunden finns endast två vårdar bevarade på linjegravsområdet. En stor del av ytan gjordes i mitten av 1970-talet om till minneslund. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården är från 1864 och finns i kvarter E. I alla tre kvarteren finns en blandning av vårdar från 1800-talets andra hälft fram till idag. Det är dock inte så många vårdar från perioden 1960-80-talen. Majoriteten av vårdarna utgörs av de påkostade familjegravvårdarna. Många av gravplatserna har använts under lång tid och ofta finns där flera vårdar från olika tider. I kvarteren finns också linjegravvårdar som till form och dekor är små kopior av familjegravvårdarna från samma tid. Svart och grå granit är det vanligaste materialet som vårdarna är gjorda av men det finns även vårdar av röd granit, gjutjärn, sandsten, kalksten och trä. Trävårdarna utgörs av två träkors, det ena brunmålat och det andra vitmålat, på linjegravsområdet i kvarter E. Framför det vita träkorset finns också en gravkulle överväxt med murgröna. Fler av linjegravplatserna, med eller utan gravvård, har en rektangulär planteringsyta omgärdad av buxbomshäck. I det närmaste samtliga av de köpta gravplatserna är omgärdade. Vanligast är en låg häck av hagtorneller måbär, men det finns också staket av smide eller gjutjärn, räcken, pollare och kätting i olika utföranden, häckar av buxbom eller idegran, stenramar, kantställda kalkstensskivor. En har en omgärdning av låg mur. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i synnerhet på vårdarna i kvarter Minneslunden. Titlarna är kopplade till akademiska yrken, militärer, handelsmän och hantverkare, affärsmän och sjöfart. Det förekommer även titlar på linjegravsområdenas vårdar. Den vanligaste titeln är sjökapten. Till de mera ovanliga titlarna hör stentryckare, sophiasyster, filosof och värnpliktsvägrare. Kvarter 8U Allmän karaktär Kvarter 8U har samma rektangulära form som kvarteren E, H och Minneslunden och precis som dessa kvarter anlades det med en tydlig skillnad mellan köpta och allmänna gravplatser. Linjegravsområdet i kvarter 8U började dock att läggas om 1958. Hela linjegravsområdet gjordes då till urnlund. Utmed linjegravsområdets östra sida anlades långsträckta rader i kvarterets längdriktning. Dessa följs av en gång belagd med kalkstensplattor. I vinkel med denna gång går dels ett par mindre gångar, dels rader med gravvårdar. Raderna med gravvårdar är avdelade i mindre områden som skiljs åt av planteringar av spirea och ölandstok. Gravvårdarna är ordnade så att alla vårdar i en rad är antingen liggande eller stående. Eftersom gravplatserna är anpassade för urnor är det relativt tätt mellan raderna. Hela urnlunden är insådd med gräs medan de köpta gravplatserna är belagda med grus. Gränsen mellan urnlunden och de köpta gravplatserna markeras av en hög idegranshäck som helt skyddar den inre delen av kvarteret från insyn. Gravvårdstyper Den nya urnlunden gör att kvarteret domineras gravvårdar från 1960-1990-talet. Bland de köpta gravplatsernas vårdar är den äldsta från 1866 medan urnlunden äldsta vård är från 1958. De köpta gravplatsernas vårdar utgörs, liksom i övriga områden med samma struktur, av en stor blandning av former och material. Det vanligaste materialet är granit. Bland de köpta gravvårdarna är de flesta av svart eller grå granit. Här finns vårdar av gjutjärn, smide, kalksten och sandsten samt gravkullar överväxta med murgröna. Samtliga av dessa gravplatser är omgärdade. Den vanligaste formen är en låg häck av hagtorn eller måbär, men här finns också stenramar, buxbomshäckar, pollare och kätting samt smide. På en gravplats har gruset ersatts av kalkstensplattor. Urnlundens gravvårdar är mindre och enklare både till utformning och dekor än gravvårdar på kistgravplatser från samma tid. Typisk är en liten rektangulär vård med ett kors eller blomsterslinga. Materialet är främst röd och grå granit. Majoriteten av vårdarna är stående men det finns också flera liggande vårdar. Att ange yrkestitlar på gravvårdarna är vanligt. Flest titlar finns på de köpta gravplatsernas vårdar men med tanke på från vilken tid urnlundens gravvårdar är finns här ovanligt många med titlar på. Kvarter N och O Allmän karaktär De båda kvarteren ligger i kyrkogårdens sydvästra del. Båda tillkom vid utvidgningen av kyrkogården 1889. Kvarteren består dels av rader av köpta gravplatser i områdets kanter mot söder, väster och norr, dels av var sin större yta utmed gången från kyrkogårdens västra ingång. Det är denna gång som delar utvidgningsområdet i två olika kvarter. De större ytorna omges i alla väderstreck av grusgångar som kantas av lindar. Dessa delar av kvarteren har samma struktur som kvarteren E, H, Minnelunden och 8U. Köpta gravplatser ligger i dess ytterkanter och i mitten har funnits linjegravsområden. Av dessa finns idag endast enstaka gravvårdar kvar. Flest linjevårdar finns i kvarter O. I de gamla linjegravsområdena har man istället påbörjat en omläggning. I kvarter N påbörjades denna 1975 och området är ordnat för kistgravplatser. Linjegravsområdet i kvarter O började läggas om 1995 och området planerades då för urnor. I stort sett samtliga köpta gravplatser är belagda med grus medan linjegravsområdena är insådda med gräs. Gravvårdstyper Kvarteren rymmer en blandning av olika typer av vårdar från slutet av 1880-talet fram till idag. Denna blandning ger kvarteren dess karaktär. De höga stående vårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900 är de som man främst lägger märke till. Linjegravsområdena i kvarterens mitt har lagts om och här dominerar idag i kvarter N vårdar från 1980- och 90-talen medan perioden 1990-2000 är den mest framträdande i kvarter O. Ett mindre antal linjegravvårdar finns kvar framförallt i kvarter O. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Det finns också vårdar av sandsten, kalksten, smide, trä, gjutjärn och marmor samt flera gravkullar överväxta med murgröna. Majoriteten av de köpta gravplatserna är omgärdade av låga häckar av hagtorn eller måbär, men det finns också stenramar, buxbomshäckar, pollare och kätting eller räcken. De flesta omgärdade gravplatser är belagda med grus men några är insådda med gräs. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt. Här finns flera exempel på titlar inom akademiska yrken, tjänstemän av olika slag, handelsmän och hantverksmästare. Stadens koppling till sjöfart är påtaglig. Bland de mer ovanliga titlarna finns expressföreståndare, regementsintendenten, Kongo-officeren, litografen samt Paulinerfadern. Mosaiska kyrkogården Allmän karaktär Mosaiska kyrkogården ligger i vinkeln mellan den äldre delen av kyrkogården och utvidgningen från 1889. Området är till ytan ungefär hälften så stort som kvarter O. Kyrkogården är insådd med gräs men en del gravplatser är belagda med grus. I norr och väster omgärdas kyrkogården av en hög, vitputsad mur medan Södra kyrkogårdens murar utgör gräns i söder och öster. En ingång finns i norr med höga, dubbla, svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Grindarna kröns av en förgylld Davidsstjärna. På var sida om dubbel grinden finns ytterligare en enkel grind i samma utförande och nästan lika höga. Från grinden går en grusbelagd gång söderut. Mitt på kyrkogården viker den av i en rät vinkel och går fram till kyrkogårdsmuren i öster. Tidigare gick gångar vidare mot söder och väster men dessa såddes i mitten på 1990-talet in med gräs. Gravvårdarna är placerade i rader utmed gången och kyrkogårdsmuren i söder. De är vända mot norr eller söder. Till skillnad från Södra kyrkogården finns på mosaiska kyrkogården ingen uppdelning i köpta och allmänna gravplatser. Här finns familjegravar med höga vårdar blandat med ensamgravar med gravvårdar som till sin utformning liknar linjegravsområdenas enkla vårdar. Enligt judisk tradition har man inga planteringar vid gravplatserna men några undantag finns vid gravvårdar av senare datum. Den judiska församlingen i Kalmar upphörde 1992 men kyrkogården har fortsatt att användas. Det är dock inte så ofta som gravsättningar görs. Kyrkogården har även använts av medlemmar från andra judiska församlingar i Oskarshamn, Växjö och Visby. Gravvårdstyper Gravvårdarna är på det stora hela identiska med kristna vårdar från samma tid. Inskriptionerna blir längre eftersom de ofta är på både svenska och hebreiska. Materialet är främst grå eller svart granit. Den främsta inspirationskällan förefaller vara de klassicistiska idealen med släta ytor och fyrsidiga eller raka krön. Vårdarna kan ha en enkel dekor med en Davidsstjärna men det finns också vårdar som saknar dekor. Några av gravplatserna är omgärdade av stenram, låga buxbomshäckar eller häck av avenbok. En del av dessa omgärdade gravplatser är belagda med grus. Vid en gravplats finns en gravkulle överväxt med murgröna. Vid flera gravplatser finns en mindre rektangulär stenram. Man har inte hittat någon förklaring till dessa ramar men till utseende påminner de om de stenramar som finns vid flera allmänna gravplatser t.ex. på Norra kyrkogården i Kalmar. En gravplats utmärker sig. Här står en större vård samt ett 20-tal små liggande vårdar. Den större vården är en minnesvård över några av de koncentrationslägerfångar som kom till Kalmar efter andra världskriget men som var så sjuka och medtagna att de inte överlevde. Platsen är belagd med grus och omgärdas av en buxbomshäck. På några av gravvårdarna inom gravplatsen ligger små stenar. Att lägga en sten från den dödes hem är en judisk tradition som visar att någon har besökt gravplatsen. Ett liknande minnesmärke över kristna koncentrationslägerfångar finns också på Norra kyrkogården i Kalmar. Yrkestitlar förekommer på några gravvårdar. Här finns tre som arbetat som religionslärare, två handlanden och en konstnär. Övrigt Bland de gravsatta på Mosaiska kyrkogården finns initiativtagaren till anläggandet Josef Simon Levin. Han och hans familj har en av kyrkogårdens större gravplatser i östra delen mot Södra kyrkogården. Simon Levin dog 1922. |
