Stäng fönster Lidingö kn, FARLEDEN 2 M.FL. LARSBERG
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| I den folder som utgavs av Byggmästare John Mattson Förvaltnings AB i samband med att Larsberg stod nybyggt 1969 presenteras det som ett område med stora möjligheter att bli ett verkligt attraktivt. Man påvisar närhet till City, den storslagna utsikt samt det korta avstånd till centrala Stockholms bästa fritidsområden som egenskaper bidragande till områdets fördel. I förmån för exploateringen av Larsberg nämner man den nya Lidingöbron samt Lidingös nya affärscentrum som båda planerades att byggas vid tiden. Ca 1248 lägenheter planerades stå färdiga 1969 och 3500 människor kunde då flytta in. I området ska finnas barnstuga, barnhage och lekskola. Man beskriver även hur det gröna sökt bevaras så långt möjligt, med parkvägar och lekplaner: Alltför ofta ser ett nytt bostadsområde ut som om det byggts på en brandgata inte ett träd, inte en buske har lämnats kvar. I Larsberg har vi emellertid nogsamt aktat allt grönt, som kunnat skonas. Följden har blivit att Larsbergarna redan från början har kunnat glädjas åt en grön utsikt från sina fönster. Huset vid Larsbergs Torg skulle inrättas med hotellägenheter med en avdelning för ungdomar och en för pensionärer. I byggnaden skulle även inrymmas en biblioteksfilial, en fritidsgård samt terapilokaler och fotvård för äldre. Larsberg skulle även förses med tre stora P-hus, för de boendes förfogande. KÄLLA: Folder som gavs ut av Byggmästare John Mattson Förvaltnings AB, i samband med nybyggnationen av Larsberg 1969. Larsbergs bebyggelse består av punkthus och lamellhus samt en centrumkärna. Punkthus: Under kriget började man genomföra exploateringar med punkthus i klungor, där terrängen gjorde det svårt att gå fram med lamellhuslängor eller där markvärdet var för högt för lågt byggande. Man började också kombinera punkthus med 3-vånings lamellhus för att få hissbetjänade lägenheter och gestaltningsaccenter i större bostadsområden. Punkthusen gav möjlighet till speciella kvaliteter: öppenhet och utblickar i stadsbilden, ljus från alla väderstreck och utsikt från många lägenheter. På 60-talet byggdes punkthusen 8-11 våningar höga. De låg i accentuerade grupper eller som solitärer vid små centrumanläggningar. Balkongerna var oftast delvis indragna från fasadlivet. Punkthusen och lamellhusen var den vanligaste kombinationen vid utbyggnaden av förortsområden. Klungor av punkthus markerade ofta den koncentration av bebyggelse kring en centrumanläggning som behövdes för att ge underlag för detaljhandel och kollektivtrafik. Bebyggelsen kring 60-70-tal präglades av storskaliga områden med enformig och monoton bebyggelse, som planerades efter ett rationellt byggande. Marken anpassades då vanligtvis också efter byggandet. Husen har ofta upprepande rätlinjig placering. Lamellhus: Lamellhusen under 1960- och större delen av 70-talet är anpassade efter andra produktionsmetoder än tidigare. De är byggda på plan eller plangjord mark. Av den ursprungliga vegetationen finns knappast någonting kvar, träd och buskar nyplanterades. Husen är parallellställda eller står i rät vinkel mot varandra kring öppna gårdar. Husen är inte sammanbyggda över hörn och gavlarna är näst intill fönsterlösa. Taken är plana eller svagt sluttande och saknar taksprång. Balkongerna är antingen utanpåliggande med sidostycken i betong eller indragna från fasadlivet. Fasadmaterialet är puts, tegel, betong eller vit kalksandsten. KÄLLA: Björk, Cecilia, Kallstenius, Per, Reppen, Laila, Så byggdes husen 1880-2000, Arkitektur, konstruktion och material i våra flerbostadshus under 120 år. Formas förlag 2003 |
