Stäng fönster Stockholm kn, MARIEHÄLLS GÅRD 5 MARIEHÄLLS GÅRD
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Namnet Mariehäll förekommer för första gången på en karta från 1782. Huvudbyggnaden vid Mariehälls gård uppfördes 1789-90. Byggherre var Christopher Eichorn, son till saffransfabrikören Melchior Eichorn som hade köpt egendomen på 1780-talet. Huset har kallats för en av Sveriges mest originella 1700-talsbyggnader; kanske mest för den särpräglade kolonnportiken, vilken med sin ovanliggande ”avhuggna” fronton saknar motsvarigheter i landet. Anläggningens bägge flyglar uppfördes sannolikt på 1780-talet, i en tidstypisk stil. De inrymde ursprungligen bostäder åt gårdsfolket, men även bagarstuga. Under 1800-talet hade anläggningen en rad olika privata ägare, fram till dess att den under och 1860- och 70-talen ägdes och beboddes av kabinettskammarherren Axel Ture Gabriel Oxenstierna. Huvudbyggnaden renoverades och nu tillkom inredning i tidens stil som väggpaneler, innerdörrar, inre trappa. På 1860-talet fick huset även en rikt dekorativ glasveranda i schweizerstil på östra gaveln. Nu fanns på gården ett antal ekonomibyggnader och uthus, liksom växthus, orangeri och ”voliere” (fågelhus) i den anlagda trädgården. 1892 överläts Mariehäll åt ”Föreningen för vård av fallandesjuka sinnesslöa barn”, och fungerade därefter i ett tiotal år som vårdhem. I början av 1900-talet indelades huvudbyggnaden i smålägenheter. Under 1900-talet försvann de flesta äldre invändiga byggnadsdetaljer, och i det yttre byttes successivt de flesta fönster och dörrar. På 1940-talet kläddes verandan in med panel och inreddes till bostad. Vid denna tid användes de bägge flyglarna som verkstadslokaler. På 1970- och 80-talen präglades både huvudbyggnad och flyglar av eftersatt underhåll. Renoveringsbehovet var stort. Huvudbyggnaden var angripen av hussvamp med skador på tak och takstolar, bjälklag, golv med mera. 1974 köptes gården av Stockholms stad, som genomdrev ett beslut om rivning. Beslutet väckte starka protester. Stadsmuseet avstyrkte rivningen och debattartiklar i frågan förekom i dagspressen. På 1980-talet beslutades att Mariehäll skulle räddas och anläggningen genomgick en omfattande renovering som inleddes 1988. Renoveringen innebar att de flesta inre och ytter delar byttes ut på huvudbyggnaden. Vissa bärande partier, portikens kolonner, enstaka fönster- och dörrfoder samt vissa delar av den fasta inredningen kunde dock bevaras. Husets äldre planlösning återställdes till stora delar. Verandan revs och ersattes med en ny utbyggnad åt öster. Renoveringen baserades på ett noggrant dokumentations- och uppmätningsarbete. Flygelbyggnaderna bedömdes vara i så dåligt skick att de måste rivas. Husen återuppfördes på samma plats, med helt moderna, prefabricerade delar i stomme osv. Till det yttre är husen snarlika kopior av anläggningens ursprungliga flyglar. Den östra flygeln vilar på husets gamla stengrund. Alla tre hus på Mariehälls gård fungerar idag som privatbostäder. Söder om Mariehälls gård låg tidigare tre butiks- och uthusbyggnader från 1900-talets början samt från 1920-talet. Den sista av dessa revs på 2000-talet för att ge plats åt den lilla park som idag finns vid Bällstavägen. Källor: Bromma Hembygdsförenings Årsskrift 1978 Byggnadsinventering, Mariehälls gård, Stockholms Stadsmuseum 1976 PM Dokumentation vid ombyggnadsarbetet 1988, Stockholms Stadsmuseum Stockholms Stadsmuseums Arkiv, Torp och Gårdar |
