Stäng fönster Falköping kn, STENSTORP 10:18 M.FL. STENSTORPS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - STENSTORP BEFOLKNINGSTAL - 1805: 338, 1900: 976, 1995: 2000 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Medeltidskyrkan, nu bevarad som ruin, har höjdläge på en ås nära Pösan i tätortens södra del. Den nuvarande kyrkan påbörjades 1816, c:a 300 m sydväst om den gamla kyrkplatsen. Kyrkan uppfördes av socknarna Stenstorp, Brunnhem och Södra Kyrketorp gemensamt. Stenstorp ingår i Falbygdens riksintresseområde. Socknen är belägen mellan Falköping och Skövde. RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (STENSTORPS KYRKORUIN). Ruinen framgrävdes och konserverades 1965. Kyrkan, som till sin kärna troligen uppfördes under 1200-talet, har anmärkningsvärt långsträckta proportioner. Mursträckningarna av kalksten består av långhus och något smalare, rakslutet kor. Ursprungliga långhusportaler såväl i söder som norr, med finhuggna omfattningar av sandsten. Sakristia på korets nordsida och vapenhus framför långhusets sydportal, möjligen tillbyggda under medeltiden (fanns vid tiden för avbildningen i Peringskiölds Monumenta). Upplag för valv, sannolikt senmedeltida. Vid utgrävningen påträffades också murar efter ett korparti av långhusets bredd; denna förändring torde ha skett under sent 1600- eller tidigt 1700-tal. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på annan plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande, murade kyrkan uppfördes 1816-17 med långhus, tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och västtorn. De av ÖIÄ fastställda ritningarna av Jacob Wilhelm Gerss från 1805 följdes i huvudsak, med undantag för östpartiet, som enligt Gerss förslag hade halvrunt utsprång för sakristia, och tornavslutningen, som kom att utformas något enklare. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den enkla, tidstypsiska exteriören är oförändrad, förutom omputsning och utbyte av takmaterial. Murarna är vitputsade och genombryts av stickbågiga muröppningar. Västtornet kröns av huv och lanternin, långhuset med ett flackt sadeltak, valmat över den tresidiga östmuren. Ingång i väster samt på långhusets sydsida. Kyrkorummet, som täcks av ett trätunnvalv med profilerad taklist, har alltjämt bevarat något av sin karaktär från tidigt 1800-tal, även om genomgripande förändringar skett. Snickerierna, däribland västläktare och bänkinredning, förnyades 1912, efter ritningar av byggmästare F. A. Wahlström och arkitekt Anders Roland. Ny altartavla av konstnär Gunnar E. Ström förvärvades 1924, dock med äldre, klassicistisk omfattning (den ursprungliga altarprydnaden, ett gyllene kors, står nu mot den södra långväggen). Vid restaureringen 1957-58, efter förslag av arkitekt Axel Forssén, tillkom en grund läktarunderbyggnad i väster. Predikstolen, från kyrkans byggnadstid, kompletterades då med ljudtak. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001. |
