Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Falköping kn, BORGUNDA 49:1 M.FL. BORGUNDA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - BORGUNDA

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 606, år 1900: 801, år 1995: 483

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan har ett dominerande läge sydost om Borgundaberget i radbyliknande bebyggelse som i söder avslutas i en platsby med det öppna området "Torget" i mitten. Byn visar delvis spår av den geometriska reglering som initierades under 1790-talet av Pehr Tham, godsherre på Stora Dala. En allé leder till klockaregården. Till kyrkomiljön hör även ett skolhus. Borgunda socken, som är belägen i Falbygden mellan Skövde och Falköping, ingår i större riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den första stenkyrkan uppfördes sannolikt under 1100- eller tidigt 1200-tal. Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod kyrkan till sin kärna av ett rektangulärt långhus och ett smalare absidkor. Att döma av denna teckning var långhuset förlängt i väster samt ägde ett västtorn av romansk karaktär. Vapenhus av okänd, men sannolikt medeltida datering framför långhusets sydportal. Kyrkan brann 1766 och raserades därefter. Ny kyrka uppfördes på samma plats. Från den romanska stenkyrkan återstår ett figurhugget sandstensblock, som troligen flankerat en portal (insatt i den nuvarande kyrkans murverk).

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1766-67 på initiativ av patronus Petter Tham, Stora Dala med Sven Westman i Skärv som byggmästare. Kyrkan uppfördes med rektangulärt långhus och halvrunt korparti i öster samt sakristia och vapenhus på långhusets nord- respektive sydsida. Efter förslag av arkitekt Ludvig Petersson omdanades 1890 sistnämnda byggnadskroppar till korsarmar genom att skiljemurarna till långhuset avlägsnades; sakristian inrymdes bakom altaret. Västtorn tillbyggdes vid samma tillfälle. Vid en genomgripande restaurering 1937, efter förslag av arkitekt Axel Forssén, inbyggdes sakristian i den norra korsarmen.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglas såväl till exteriör och interiör av förändringarna 1890 i historiserande stil, framförallt med nygotiska inslag. De rundvälvda fönsteröppningarna fick späda överstycken och de avtrappade, medeltidsinspirerade portalerna spetsiga gavlar. Västtornet kröntes av gavelrösten med blinderingar i samtliga väderstreck samt en högrest, kopparslagen spira. Huvudingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet täcks av ett tredingstak på konsoler. Den fasta inredningen är till stor del samtida med 1890-talets förändringar, däribland altaruppsatsen (en triptyp med arkitektonisk omfattning) och den öppna bänkinredningen. Vid restaureringen 1937 gjordes emellertid flera ingrepp i den homogena 1800-talsinteriören, däribland återuppsattes efter konservering en äldre predikstol av 1700-talstyp. I samband med att sakristian flyttades från utrymmet bakom altaret till den norra korsarmen igensattes en dörröppning i korutsprångets östmur.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.