Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Falköping kn, SEGERSTAD 33:1 SEGERSTADS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995 - SEGERSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 350, 1900: 589, 1995: 180

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrka och prästgårdar ligger med den väl sammanhållna byn på kalkstensplatåns sluttning. I byn finns även ett skolhus från 1879, sockenmagasin från 1860 samt äldre prästgårdsbyggnader. Längs fädrevet som leder upp till Brunnhemsbergets betesmarker har byns tåbebyggelse rekonstruerats. Segerstad är en av länets fornlämningstätaste socknar och ingår med sitt ålderdomliga odlingslandskap i Falbygdens riksintresseområde. Segerstads socken ligger nordost om Falköping.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta bestod den gamla, helt raserade stenkyrkan från 1100- eller 1200-talen av långhus och smalare, tämligen långsträckt absidkor. Medeltidskyrkan hade torn i väster och vapenhus i söder, likaså av sten. I beskrivning av Segerstads pastorat 1750 nämns att huvudkyrkan var välvd. Riven i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes, sannolikt på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan är uppförd med början från 1804. Dess byggnadshistoria är inte helt klarlagd. Enligt inventeringsprotokollet 1829 (ATA) fortsatte byggnationerna tills dess det låga tornet av sandsten blivit uppfört. Ovan altaret fanns då en läktare, som tjänade som predikstol. Med hänsyn till bristande tillgångar hade då sakristia ännu kunnat uppföras. Kyrkans nuvarande planform med halvrunt korutsprång i öster och vidbyggd sakristia i norr är sannolikt resultat av om- och tillbyggnader under senare delen av 1800-talet (kyrkan hade denna planform 1893, enligt teckning av Ernst Wennerblad).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Enkel exteriör i detaljfattig nyklassicism med putsade murytor och rundvälvda fönsteröppningar. Västtornet kröns av en flack huv och, till skillnad från de bevarade ritningarna, en lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning och mitt på långhusets sydsida. Sydportalen, som förminskats under sent 1800-tal, upptogs till ursprunglig storlek vid arkitekt Adolf Niklassons restaurering 1953- 54. Kyrkorummet täcks av ett sammanhängande spegelvalv på en kraftig, profilerad taklist. Interiören genomgick av allt att döma genomgripande förändringar under sent 1800-tal, men erhöll sin nuvarande prägel vid restaureringen 1953-54. Förändringarna i samband med Niklassons restaurering omfattade bl. a. invändig ommålning, ombyggnad av den öppna bänkinredningen och nyförvärv av altartavla, målad av konstnär Olle Hjortzberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2001.