Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Göteborg kn, SÄVE 15:1 SÄVE KYRKA (SANKT OLOFS KYRKA)

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995: SÄVE
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1417, år 1900: 1783, år 1995: 10961

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i östra utkanten av samhället som idag främst består av tätortsbebyggelse. Läget är flackt. Kyrkan omges av Kyrkbyns mark medan byn Säve ligger ca 700 m väster om kyrkan. Kyrkan är centralt placerad i socken som ligger mellan Nordre- och Göta älv. Prästgården, i privat ägo sedan 1975, återfinns i Kyrkbyn. Till kyrkomiljön hör ett kombinerat församlingshem och expedition, uppfört 1975. Landskapet består av stora öppna slättmarker i sprickdalarna med utpräglade slättmarker i den västra delen av socknen, från Nordre älv och söderut. Socknen har rika järnålderslämningar och bl.a. Djupedals tvillingfornborgar som bildar riksintresse med sitt topografiskt intressanta läge och välbevarade karaktär. Säve ligger på norra Hisingen, drygt 15 km norr om centrala Göteborg och är en av Bohusläns sydligaste socknar.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan utgörs av ett långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt ett lågt och relativt kraftigt västtorn med murad bottenvåning och med övervåning av trä. I långhusets västra parti återstår ännu betydande delar av en stenkyrka från äldre medeltid. Det äldsta koret var sannolikt smalare än långhuset (koret sägs i ett murmästarekontrakt från 1728 vara "mörkt, trångt, förfallet"). Avslutningen mot öster är okänd. Vid en ombyggnad 1729 förlängdes långhuset mot öster och korpartiet erhöll sin nuvarande form. Västtornets nedre del byggdes 1746 av gråsten och fyra år senare de övre våningarna av trä. Koret grundförstärktes och murades om 1902. Sakristian i norr tillbyggdes 1934 efter ritningar av arkitekt Axel Forssén (som sakristieutrymme användes tidigare vrån mellan altaruppsatsen och östra korväggen, vilket under gjudstjänsttiden avbalkades med ett rött förhänge).

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören präglas av förändringar sedan kyrkans äldsta tid, vilket resulterat i en långsträckt fasad, mot vilken det relativt kraftiga, satta tornet kontrasterar. Ingång i väster via tornets bottenvåning, som fungerar som vapenhus. Interiören domineras av barock. Kyrkorummets trävalv är enhetligt men slaget vid två tidpunkter. Långhusets tunnvalv är det äldsta, slaget 1696. Det målades 1704 av Christian von Schönfeldt. Korets hjälmvalv slogs 1729 och målades 1737 av Johan Ross. Altaruppsatsen från 1670-talet i praktfull barock är ett mästerverk av Hans Swant. Även predikstolen med sitt ljudtak är i barock. Dess målning från 1704 utfördes av Christian von Schönfeldt. Samma år målade denne åtta spegelfält som monterats på läktaren från 1853 i väster sedan en äldre läktare rivits. Övriga målningar på denna läktare härrör från dess byggnadsår och är målade av Johan Ross. Bänkinredningen är från 1902 och ritad av Erik Lallerstedt. Den ombyggdes vid restaureringen 1934. De två glasmålningarna i koret är komponerade av Reinhold Callmander.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.


Säve kyrka ligger i Kvillebäckens dalgång inte långt från Nordre älv och är ett landmärke från söder och väster. Fornlämningsbilden vid Nordre älv tyder på en omfattande befolkning i området under yngre järnålder (500-1050 e kr). Inom ett större område kring Säve är förekomsten av gravfält från denna tid en av de tätaste i landet. Arkeologiska undersökningar av ett område omedelbart norr om Kvillens utlopp i Nordre älv visar att man där troligen ägnat sig åt handel och reparation av båtar. Älven utanför spärrades av genom en pålspärr på 1000-talet e.Kr. Omedelbart norr om kyrkogården låg Säve Kyrkebys bebyggelse samlad runt en bergsknalle. Vid lagaskiftet flyttades flera gårdar ut och idag är bybildningen inte lika tydlig.
Säve kyrka nämns första gången i biskop Eysteins jordebok från 1388, där anges att kyrkan var helgad åt S:t Olof. I Säve, Bönered, socknen finns också en källa helgad åt S:t Olof. Under medeltiden var Säve ett självständigt pastorat, men efter reformationen utgjorde hela norska Hisingen ett prästgäll. Säve församling omfattade fram till 1600-talet även det område som nu utgörs av Rödbo socken. Säve var norskt fram till 1658 och utsattes flera gånger för krigshandlingar. Torslanda, Säve och Björlanda förenades till ett pastorat 1928. Säve församling uppgick 1967 i Göteborgs kyrkliga samfällighet.