Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Kungälv kn, TORSBY 13:1 TORSBY KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
FÖRSAMLING 1995: TORSBY
BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1822, år 1900: 2055, år 1995: 2611

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger enskilt tillsammans med prästgård och församlingshem på Klockarekullen. Prästgården, ca 75 m nordväst om kyrkan, är delvis från 1700-talet och församlingshemmet, som ligger något närmare, byggdes 1955. Kyrkan är belägen strax sydväst om tätorten Kärna. Läget ansluter till den öppna odlingsmarken i dalgången som leder ned mot Harestad i sydost. Kyrkan ligger på Torsby prästgårds ägor och gränsar till Torsbys ägor där bl.a. Tignehögen ligger. Torsby ligger ca 10 km väster om Kungälv.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti, sakristia i norr samt västtorn, med utbyggt, segmentformat trapplopp i norr.

I: Den medeltida kyrkans plan är känd genom en tillförlitlig dokumentation från 1820-talet. Kyrkan, som till sin kärna torde ha härrört från äldre medeltid, bestod då av långhus och ett smalare, anmärkningsvärt långsträckt, rakslutet kor. Troligen samtida med det ursprungliga långhuset är det ännu kvarstående västtornet. Ett vapenhus av sten fanns på 1820-talet i väster. Kyrkan hade ett välvt innertak av trä, prytt med målningar i två etapper. År 1735 slöts ett konstrakt med målaren Lars Säfdahl, som åtog sig att "under Chorwalfvet måhla then heliga Trefaldighet". I långhusets plafond fanns en Yttersta domen, utförda 1748, troligen av samma mästare. Förutom långhusets västgavel och tornet revs kyrkan i samband med att ny uppfördes 1851.

II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1851, intill medeltidskyrkans kvarstående torn och med återbruk av den gamla kyrkans västgavel. Ritningar utfördes av kommissionslantmätaren Bernt Hansson och de bearbetades av arkitekten Carl Gustaf Blom Carlsson.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är ett belysande exempel på sen nyklassicism, med tornet som ett äldre inslag. Numera har det medeltida tornet blott två våningar förutom bottenplanet men har ursprungligen haft ytterligare en. Den revs 1705 varvid klockvåningen byggdes av trä med topptak. Kyrkans långhus täcks med ett sadeltak, valmat över koret. Fönstren är höga och har rundbågig form. En likaledes hög, rundbågig portal byggdes i södra långmurens mittparti. Enklare ingångar för allmänheten finns i långhusets västgavel på ömse sidor om tornet och leder in i vapenhuset. Interiören visar nyklassiska drag trots vissa senare ändringar. Kyrkorummet täcks av ett tunnvalv. Kor och långhus förbinds genom en vid båge med textband. År 1901 ommålades hela interiören inklusive inredningen. Arbetet utfördes av Martin Bernhard och Tomas Wallström, far och son. De fördelade uppgifterna på så vis, att fadern ansvarade och "stod för arbetet i det hela" och utförde arbetet med träsniderier medan sonen dekorerade taket med schablonmålningar och utförde övrig målning och förgyllning. Målningarna avlägsnades vid en restaurering 1949 efter förslag av arkitekt Gustaf Ljungman. Altaruppsatsen härrör från byggnadstiden och är ritad av Blom Carlsson. Den utgörs av ett förgyllt kors med svepduk inom rundbåge med räfflade pilastrar. Korset avtecknar sig mot en bild av den heliga staden. Predikstolen i barock med ljudtak är snidad på 1692 av Nils Läns. Den härrör från gamla kyrkan liksom ett antal träskulpturer (se nedan). Läktaren i väster är samtida med den nuvarande kyrkan. Dess underbyggnader tillkom 1991.

Dopfunt med skål av glimmergnejs och med avtappningshål. 1100- tal. Modern fot av trä och Kristusskulptur från gamla kyrkans triumfkrucifix. 1200-talets senare hälft. Korset 1800-tal. Skulpturer från försvunnen altarprydnad: Kristus, Johannes Döparen, Moses och Aron. Troligen utförda av lokal träsnidare 1735-36.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.