Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Borgholm kn, PERSNÄS KYRKA 1:1 PERSNÄS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogårdens historik
Redan den medeltida kyrkan som anlades under 1100-talets första hälft bör ha haft en
kyrkogård. På den första bevarade avbildningen, av Rhezelius från 1634, syns kyrkan,
kyrkogården och klockstapeln från söder. Kyrkogården utgjordes av en rektangulär yta som
främst var utlagd söder om kyrkan. Platsen omgärdades av någon form av mur. Klockstapeln
var placerad i sydvästra hörnet av kyrkogården. Ingångar med portar av trä fanns i den östra
och västra muren. Inne i och i anslutning till kyrkan fanns flera ålderdomliga gravvårdar från
1300-talet och framåt. En hel del av dessa användes som byggnadsmaterial när kyrkan
byggdes om. Flera gravvårdar ligger t.ex. än idag i kyrkans golv. Det finns också gravvårdar
som används som trappstenar vid kyrkans ingångar. En del vårdar såldes och kan idag
återfinnas som trappstenar på gårdarna i socknen.

De första bevarade skriftliga notiser som berör kyrkogården finns från 1600-talet. Den
klockstapel som syns på Rhezelius bild hade uppförts 1626. Den ersattes redan 1659 med en
ny klockstapel på en ny plats. Det förefaller som att den uppfördes längre norrut, utanför
kyrkogården. När klockorna flyttats till västtornet togs klockstapeln ner 1785.
Kyrkogårdsmuren hade som uppgift att hålla ute kreaturen från området. Ansvaret för reparationer av kyrkogårdsmuren var i äldre tider fördelat mellan gårdarna. På 1770-talet
genomfördes flera reparationer av muren, framförallt i öster. Hela muren ska 1804 ha varit
659 alnar lång vilket är ca 390 m. År 1760 beslutade man att försöka plantera en trädkrans
runt kyrkogården. Det verkar dock inte ha gått så bra. På en avbildning av kyrkan och
kyrkogården av Löfgren 1817 syns endast några träd vid den östra muren.
Ingångar till kyrkogården fanns i väster och norr. År 1634 var de försedda med träportar
under ett skyddstak. Vid den här tiden fanns också en klivstätta i öster. Träportarna i norr och
väster ersattes 1802 med murade stigluckor. De gjordes av mäster Lindman i Vi. Båda är
försedda med järngrindar. I anslutning till stigluckorna finns spår av de äldre träluckorna kvar
i form av kvadratiska fördjupningar i kyrkogårdsmuren nedanför portvalvens anfang.
Klivstättan i öster ska ha gjorts om till ingång men när det gjordes är inte känt. Ambitionen
var att även i öster uppföra en murad stiglucka men ännu 1817 fanns ett luckskjul av trä.

Arbetet med ombyggnaden av kyrkan på 1850-talet påverkade naturligtvis också
kyrkogården. Många äldre gravvårdar användes vid ombyggnaden av kyrkan, främst som
golvmaterial. Uppgifter om att kyrkogården vid den här tiden ska ha utvidgats saknas dock. I
början av 1940-talet fick man tillstånd att lägg om kyrkogårdsmuren. Manne Hofrén som då
besökte kyrkogården ansåg att den troligen hade utvidgats år söder. Några konkreta bevis
annat än murens utseende förefaller han inte ha för sitt antagande. Jämför man dagens
kyrkogård med Rhezelius avbildning från 1634 så talar den för att utvidgningen har gjorts.
1850-talet är då en tänkbar tidpunkt dels p.g.a. arbetena med kyrkan, dels för att socknen vid
den här tiden upplevde en kraftig befolkningsökning. Hofrén ansåg att kyrkogårdsmuren var
mest ursprunglig i väster. Om man var tvungen att lägga om denna del skulle det ske genom
försiktig, kontrollerad konservering. I början av 1940-talet rådde fortfarande stor arbetslöshet
och restaureringen av kyrkogårdsmuren startades som ett arbetslöshetsprojekt.

I Kalmar läns museums samlingar finns flera fotografier över kyrkan och kyrkogården i
Persnäs. Tre av dessa är tagna av Manne Hofrén 1930 medan två är odaterade. De odaterade
förefaller dock att vara äldre. Den ena bilden (bild 1) visar kyrkan och en del av kyrkogården
från sydväst och den andra (bild 2) från söder. På båda bilderna kan man se flera höga
gravvårdar som står tämligen glest utspridda. Marken ger intrycket av en vildvuxen äng men
här och var kan man ana gravkullar som antingen är överväxta med gräs eller murgröna.
Sydväst om kyrkans södra ingång finns en gravplats som omgärdas av ett staket av smide eller
möjligen gjutjärn. På bild nr 2 syns också två mindre träd sydväst om kyrkan. Möjligen finns
ett av dessa som en liten planta på bild nr 1. På en av bilderna från 1930-talet är de dock
försvunna. På bild nr 2 går en gång söderut från kyrkans södra ingång. Den är belagd med vad
som förefaller vara kalkstenskross. Denna gång syns inte på bilden från 1930-talet. På bilden
från 1930-talet kan man se att kyrkogården ännu hade en ängskaraktär. Man kan skymta några
gravstaket av smide eller gjutjärn men i övrigt verkar gravplatsomgärdningar inte ha varit så
vanligt. Däremot var gravkullar med murgröna vanliga.

På initiativ av Ivar Hylander genomfördes 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift.
I svaren från Persnäs församling finns intressanta upplysningar att hämta. Inne i kyrkan och
på kyrkogården sägs att det finns flera gamla gravhällar. Kyrkogården omges av en hör
kalkstensmur. In till kyrkogården leder tre ingångar med stigluckor och en vacker portal. Vad
som avses med portal framgår inte men kanske är det ingången i öster som saknar stiglucka
som menas. Enligt svaren ska kyrkogården inte ha utvidgats. Detta kan ju som tidigare visats
ifrågasättas. Platsen saknar trädplanteringar och inga häckar omnämns. Man har inte delat in
kyrkogården i köpta och allmänna gravplatser. Varje bysamfällighet hade tidigare sin
gravplats men det förekommer inte längre. Om man ännu kan se spår av denna indelning sägs dock inte. Flera gravplatser utmärks fortfarande av gravkullar som antingen är runda eller
avlånga. Det finns också utjämnade gravplatser belagda med gräs, singel eller stenplattor. När
undersökningen gjordes var den högsta tillåtna höjden på gravvårdarna 125 cm. Flera gamla
hällar fanns som tidigare nämnts men det förekom även moderna hällar. Det hade alltid varit
vanligt att ange persondata på gravvården men under de senaste åren hade det blivit vanligt att
bara skriva att gravplatsen var familjegrav.

En gravvård över Elov Åseson från 1344 återfanns 1959 som en av kyrkans grundstenar.
Gravvården kunde inte grävas fram. För att skydda den från trampskador breddades
gräsmattan.

I liv med den västra kyrkogårdsmuren ligger en byggnad som fram till 1960-talet användes
som förråd och provisoriskt bårhus. När byggnaden uppfördes är inte känt. Byggnaden är
uppförd i gråsten, putsad och avfärgad i vitt. Taket är belagt med tegel. År 1966 inreddes
byggnaden till bisättningskällare och förråd. En renovering av stigluckorna genomfördes 1992
då framförallt den norra fick ny puts.


ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Bogårdinventeringen, Linköpings stift
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Persnäs, Uppsala 1970
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Persnäs Hembygdsförening, Persnäs socken i Stenriket, Borgholm 1997
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Lennart Sörman.