Stäng fönster Tibro kn, TIBRO PRÄSTBOL 1:4 KYRKEFALLA KYRKA (TIBRO KYRKA)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - TIBRO BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1729, 1900: 3016, 1995: 9623 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Kyrkefalla socken blev Tibro köping 1946. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkefalla eller Tibro kyrka ligger i utkanten av Tibro samhälle. Läget är relativt fritt vid åsystemen öster om Tidan på gränsen mellan odlingsbygd och skog. Nära kyrkan ligger prästgård, skolbyggnad och hembygdsmuseum. En ny kyrkogård är anlagd på "Prästbolets" mark. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Kyrkefalla kyrka var enligt avbildning i Peringskiölds Monumenta uppförd av sten och bestod av ett långhus och ett smalare, rakslutet kor, troligen från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Vid tiden för avbildningen fanns även en murad tillbyggnad på korets sydsida - troligen en sakristia eller ett gravkor - samt ett timrat vapenhus i söder. Såvitt känt finns inga partier av medeltidskyrkans murar kvar. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan, både kallad Kyrkefalla och Tibro kyrka, uppfördes 1837-38 med rektangulärt långhus och sakristia i norr (troligen i sen tid utvidgad efter ritningar av arkitekt Anders Ekman). EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör präglas framförallt av förändringar företagna 1887. Västtornet fick då i stort sett nyuppföras samt murarna livades med hörnpilastrar, portal- och fönsteromfattningar i tidstypisk stil. Framför sydportalen tillbyggdes ett vindfång. Ingång i söder och i väster via tornets bottenvåning. Även interiören präglas av sent 1800-tal, däribland det flacka brädvalvet med ribbor. Under 1900-talet har också flera genomgripande restaureringar ägt rum. Altaruppsatsen, med återanvända skulturer från en altaruppsats från 1600-talet, fick sin nuvarande utformning 1927. Senkarolinsk predikstol, dekorerad med kraftiga voluter. Läktarunderbyggnad från 1973. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
