Stäng fönster Uppsala kn, BÄLINGE 2:1 BÄLINGE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Bälinge kyrka ligger i en jordbruksbygd en dryg mil nordväst om Uppsala. Den är en av Upplands största och rikast utsmyckade kyrkor. Sedan 1200-talets slut och några var Bälinge församling prebende för ärkediakonen vid Uppsala domkyrka, och 1575-1922 för ärkebiskopen. Kyrkan har dessutom gynnats av donationer från stora gårdar, främst Kiplingeberg. Kyrkan består av ett rymligt rektangulärt enskeppigt långhus med två kvadratiska korsarmar, västtorn samt en stor sakristia i koret vinkel mot norra korsarmen. Tornet har en huv med lanternin. Ingången återfinns i tornets västmur. Murarna består av gråsten, putsad både utvändigt och invändigt. Tegel är använt i valv samt i omfattningar kring dörrar och fönsteröppningar. Det valmade taket är klätt med skiffer och tornöverbyggnaden med koppar. Betydande delar av Bälinge kyrka byggdes under medeltiden men exteriören präglas framför allt av omgestaltningen under 1700-talets senare hälft. Invändiga medeltida inslag finns bevarade i form av korvalvet och dess målningar samt två altarskåp. Även barocken gör sig påmind, här både genom predikstolen och den pampiga orgelfasaden, som ursprungligen haft sin plats i Storkyrkan, Stockholm. De äldsta murpartierna härrör troligen från 1200-talets slut. Då byggdes tornet, långhuset av vilket huvuddelarna kvarstår, samt ett numera rivet kor. Möjligen under 1300-talet revs detta kor, kyrkan förlängdes mot öster och det nuvarande koret byggdes. Under 1400-talet välvdes kyrkan och kalkmålningarna tillkom i två omgångar. De senaste utfördes under seklets tredje fjärdedel och tillhör Albertus Pictors skola. Nord- och sydportaler byggdes före 1350, exakt datering osäker. Sakristieportalen från koret är ännu bevarad. Möjligen har korsarmar byggts redan under medeltiden. 1784-88 genomgick kyrkan en grundlig renovering och ombyggnad. Vapenhus, sakristia och de eventuella korsarmarna revs. Korsmittens valv nybyggdes. Större, tunnvälvda korsarmar och en ny sakristia uppfördes. Nya fönster togs upp. De medeltida långhusvalven ersattes av stora tunnvalv. Innermurarna delades in med arkadbågar. Kalkmålningarna överputsades. Vid en renovering 1938 återställdes en del av den medeltida karaktären, främst genom att kalkmålningarna i koret framtogs. Nya bänkar insattes. 1941 härjades kyrkan av eld, varvid yttertaket och tornets övre del brann ner och måste ersättas. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999-1999 |
