Stäng fönster Nyköping kn, HUSBYGÅRD 5:1 HUSBY-OPPUNDA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - VRENA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 943, år 1900: 1101, år 1995: 296 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger på den centrala sörmländska sjöplatån. Kyrkan ligger väl synligt på krönet av en ås omgiven av odlingsmark som sluttar ned mot Husbyån. Väster om kyrkan ligger Husby gamla tomt, avhyst på 1600-talet, och i öster förbinder en allé kyrkan och Husbygård. Intill kyrkan ligger en äldre och en nyare skolbyggnad samt kyrkstallar. Området är av riksintresse för kulturminnesvården. Vid Vevelsta, ej långt ifrån kyrkplatsen, har ett kalkstensfragment av en tidig gravvård av så kallad Eskilstunatyp påträffats. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr och gravkor i söder. Ingång i västgaveln. Kärnan i den befintliga byggnaden utgörs av en troligen under sent 1200- eller tidigt 1300-tal uppförd salkyrka. Sakristian är sekundär, men kan möjligen ha tillbyggts kort tid därefter. Ett vapenhus framför den ursprungliga långhusportalen i söder tillfogades under 1400-talet. Kyrkan välvdes sannolikt under senmedeltiden. Troligen efter ritningar av arkitekt Nicodemus Tessin d ä lät ätten Rosenhane 1665 uppföra gravkoret i söder. I ytterligare en byggnadsetapp 1724 utvidgades gravkoret österut. Vid en ombyggnad 1796-98 förlängdes långhuset i väster och korpartiet fick sin nuvarande, tresidiga avslutning. I samband med dessa förändringar raserades både vapenhus och valv. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans interiör präglas till stor del av den stora ombyggnaden 1797, då bland annat det höga tunnvalvet i gips tillkom. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg 1799. Ett flertal gravminnen finns i begravningskoren från 1600- och 1700-tal. Den medeltida dopfuntens cuppa och fot hör inte ihop. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. |
