Stäng fönster Karlskrona kn, BONDE 11 TREFALDIGHETSKYRKAN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Trefaldighetskyrkan, eller Tyska kyrkan, är belägen vid Stortorget i Karlskrona. Tyska församlingen bildades 1689 efter tillstånd av Kungl. Maj:t. 1846 överfördes församlingen till Karlskrona stadsförsamling. Den murade kyrkan har en oktogonal plan med fyra framspringande korsarmar (den norra i form av en öppen portik i antikiserande stil med joniska kolonner) och täcks av ett kupoltak med mycket låg lanternin. Fasaderna indelas av joniska pilastrar som uppbär ett profilerat entablement. Korsarmsgavlarna kröns av klassiska gavelfrontoner. 1697 påbörjades uppförandet av kyrkan efter Nicodemus Tessin d.y:s ritningar, och den betecknas som en av hans märkligaste kyrkor i karolinsk barock. Efter vissa avbrott i byggnadsarbetet invigdes kyrkan 1709 i ofärdigt skick. Efter en förödande brand 1790 kvarstod endast yttermurarna, och 1792 påbörjades återuppbyggnadsarbetet enligt arkitekt Olof Tempelmans ritningar. Tempelmans avsikt var att återställa ursprungligt utseende, men med vissa modifieringar i en stramare, nyklassisk anda. Härmed ersattes Tessins högre kupoltak (med lukarner och lanternin) med nuvarande Pantheon inspirerade yttertak. Kyrkan återinvigdes 1802, men norra portiken uppfördes inte förrän 1862 efter ritningar av F. W. Byström. Det cirkelrunda kyrkorummets vitputsade väggar indelas, liksom exteriören, av joniska pilastrar. Kupoltaket av trä är dekorerat med målade kassetter. Svagt segmentformade trävalv täcker korsarmarna. För den fasta inredningen i nyklassicistisk stil, fullbordad 1814, svarar skulptören Johan Törnström. Orgelfasad och läktare fullbordades 1828 efter ritning av arkitekten C. G. Blom Carlsson 1825. Det nuvarande altarkorset, med svepeduk och törnekrona, utfördes ursprungligen för Fredrikskyrkan efter en ritning av J. A. Hawerman. Det enhetliga kyrkorummet hör till en av få bevarade kyrkointeriörer från tidigt 1800-tal. Kyrkan har genomgått två större restaureringar under 1900-talet, 1912 (arkitekt Gustaf Lindgren) och på 1950-talet (arkitekterna Erik Fant och Ärland Noréen), båda mycket pietetsfulla. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 |
