
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Krokom kn, RÖDÖGÅRDEN 1:8 RÖDÖNS KYRKA

Anlaggning - Historik

Historik
HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - FÖRSAMLING 1995 - RÖDÖN BEFOLKNINGSTAL - 1805: 792, 1900: 2137, 1995: 3820 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i den odlade bygden, högt ovanför Storsjön. I den väl samlade miljön ingår byggnader från olika perioder och med olika funktioner, som sockenstuga, kyrkhärbre och kyrkstallar. Kyrkomiljön utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan, som innefattar medeltida partier men i huvudsak härrör från 1806- 11, består av ett treskeppigt långhus med invändigt, smalare och rakslutet kor i öster, sakristia vid östgaveln och torn i väster. I: Rödöns medeltidskyrka var murad och hade salformad plan, vars ovanligt avlånga proportioner möjligen var resultatet av en tidigt genomförd ombyggnad. Ett murat västtorn av okänd ålder omtalas i kyrkans arkivalier från 1691 och framåt. År 1748 byggdes ett vapenhus utanför en ingång som 1737 upptagits på tornets västra sida. Kyrkorummet välvdes med valv av trä 1717, vilka 1754 sannolikt ersattes av ett trätunnvalv. Kyrkan revs 1806-11 med undantag av södra och östra murarna som ingår i nuvarande kyrkans sydöstra del. Nischen efter den medeltida kyrkans östfönster är idag synlig inifrån kyrkan, liksom delar av östväggens kalkmålningar med gammaltestamentliga motiv, tillkomna omkr. 1600. En fristående klockstapel ersattes 1707 av en ny, uppförd av dragonen Gregorius Raaf. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1806-11, delvis med äldre murar, av byggmästaren Christian Loëll i Gävle efter ritningar av Thure G. Wennberg, men präglas idag av återuppbyggnaden efter en brand 1923. Kyrkorummet indelades då i tre skepp och ett invändigt korparti skapades. Utrymmet norr om koret är inrett till dopkapell, rummet i söder upptas av bänkrum, ursprungligen avsedda för kyrkvärdarna. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglades före branden 1923 av ett tidigt nyklassicistiskt formspråk. Långhuset täcktes av ett flackt tunnvalv, som var valmat i öster. Kyrkorummet dominerades av altaruppsatsen av Jonas Edler och dess omgivande målade skenarkitektur. Efter branden återstod endast murarna. Återuppbyggnaden ägde rum 1926-27 efter ritningar av arkitekten Sven Brandel. Tornhuven efterliknar den gamla men är resligare. Fönstren minskades något. Murarna av gråsten är spritputsade med slätputsade hörnkedjor. Putsen är ljust brun. Fönstren är stora och rundvälvda. Långhuset täcks av sadeltak (före 1923 valmat sadeltak). Tornet har kupolformad huv, krönt av fyrsidig lanternin. Taken är plåtklädda (före 1923 spåntak). Ingångar i väster och mitt på långhusets syd- och nordsidor. I kyrkorummet avdelas de grunda sidoskeppen av raktäckta arkader med kraftiga kolonner. Mittskeppet täcks av flackt trätunnvalv, koret av putsat trätunnvalv och sidoskeppen av plant kassettak. Det något dunkla kyrkorummets puts är avfärgad i brungrått, kolonnerna är marmorerade. På östväggen finns söder om altaruppsatsen bevarade 1600-talsmålningar från gamla kyrkan, östväggens och korpartiets övriga målningar utfördes av konstnären Yngve Lundström 1926-27. De stora, 1929 uppsatta vävarna i sidoskeppen är komponerade av Alexander Berger och vävda av Karin Nordell. Altaruppsatsen med skulpturer av den välsignande Kristus, Moses och Johannes och Kristi uppståndelse i relief är utförd i trä av konstnären Olof Ahlberg på 1920-talet. Predikstolen, från gamla kyrkan, är daterad 1654 och kompletterad av Olof Ahlberg 1926-27. Från återuppbyggnaden 1926-27 härrör också bänkinredningen, delvis med delar från 1718, orgelläktaren i väster och orgelfasaden. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Förstörd genom brand 1923. Belägen på en liten höjd i närheten av Storsjön. Byggd 1806-1811 av byggmästare Christoffer Loëll från Gävle. Snickeriarbetet utfördes av Eric Månsson från Ås och Rösta. Den definitiva ritningen till den nya kyrkan blev upprättad av Thure Wennberg redan 1782. Kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida kyrkan och blev invigd 1811 av biskop C. G. Nordin. 1923 brann 1800-talets kyrka. En ny kyrka byggdes med nyttjande av 1800-talskyrkans murar och en exteriör som efter församlingsbornas starka önskemål i stort sett återgick på den brunna kyrkan. Som arkitekt stod Sven Brandel. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång fanns genom torn och mittingångar på syd- och nordfasaden. Murarna var och är fortfarande uppbyggda med natursten, de var putsade och avfärgade i vitt. Äldre murar med interiör dekormålning från ca 1600 finns i östra och södra murarna. Taket var belagt med spån. EXTERIÖR - Exteriörens utformning följde 1782 års ritning med några ytterst små avvikelser. Förutom tornets avslutning som efter branden fått en något högre och trubbigare huv samt ett liksom på ursprungsritningen konkavt takfall på lanterninen istället för en huv så finns den ursprungliga exteriören kvar. Mittportalerna flankeras av pilastrar som bär en arkitrav med rundfönster över. Västportalens pilastrar bär upp en öppen fronton med ett lunettfönster över. INTERIÖR - Ett före branden väl bevarat enskeppigt kyrkorum med trätunnvalv, en nyklassicistisk interiör med några för Jämtland typiska rokokoinslag i predikstol och läktare. I koret fanns en altaruppställning med tre korintiska pelare på varje sida om altartavlan vilka bar upp en arkitrav. Altartavlan "Kristi nedtagande från korset" var målad av Pehr Sundin liksom skenarkitekturen på korväggen med draperidekor och några små putti sittande på den målade arkitraven. I det perspektiviskt målade valvet över altaruppställningen fanns en Jahvesol. Altaruppställningens snickerier liksom predikstolen var snidade av bildhuggaren Jonas Edler från Lockne. Predikstolen var svagt utsvängd nedtill och hade tre med reliefer dekorerade fält. Ljudtaket var försett med en lambrequinbård och mellan ljudtak och korg fanns en draperimålning. 1814 var den dekorativa utsmyckningen av koret färdigställd. Bänkinredningen var sluten. Läktarbröstningen, utskjutande på mitten, var utsmyckad med rundbågade fält med däremellan små kolonnetter eller pilastrar. På läktaren stod en av Jämtlands äldsta orglar byggd 1752 av Carl Holm, Uppsala. Vid återuppbyggnaden förändrades interiören, det enskeppiga rummet blev bl.a. treskeppigt. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Historik

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - RÖDÖN

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 792, 1900: 2137, 1995: 3820

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger centralt i den odlade bygden, högt ovanför Storsjön. I den väl samlade miljön ingår byggnader från olika perioder och med olika funktioner, som sockenstuga, kyrkhärbre och kyrkstallar. Kyrkomiljön utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan, som innefattar medeltida partier men i huvudsak härrör från 1806- 11, består av ett treskeppigt långhus med invändigt, smalare och rakslutet kor i öster, sakristia vid östgaveln och torn i väster. I: Rödöns medeltidskyrka var murad och hade salformad plan, vars ovanligt avlånga proportioner möjligen var resultatet av en tidigt genomförd ombyggnad. Ett murat västtorn av okänd ålder omtalas i kyrkans arkivalier från 1691 och framåt. År 1748 byggdes ett vapenhus utanför en ingång som 1737 upptagits på tornets västra sida. Kyrkorummet välvdes med valv av trä 1717, vilka 1754 sannolikt ersattes av ett trätunnvalv. Kyrkan revs 1806-11 med undantag av södra och östra murarna som ingår i nuvarande kyrkans sydöstra del. Nischen efter den medeltida kyrkans östfönster är idag synlig inifrån kyrkan, liksom delar av östväggens kalkmålningar med gammaltestamentliga motiv, tillkomna omkr. 1600. En fristående klockstapel ersattes 1707 av en ny, uppförd av dragonen Gregorius Raaf. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1806-11, delvis med äldre murar, av byggmästaren Christian Loëll i Gävle efter ritningar av Thure G. Wennberg, men präglas idag av återuppbyggnaden efter en brand 1923. Kyrkorummet indelades då i tre skepp och ett invändigt korparti skapades. Utrymmet norr om koret är inrett till dopkapell, rummet i söder upptas av bänkrum, ursprungligen avsedda för kyrkvärdarna.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan präglades före branden 1923 av ett tidigt nyklassicistiskt formspråk. Långhuset täcktes av ett flackt tunnvalv, som var valmat i öster. Kyrkorummet dominerades av altaruppsatsen av Jonas Edler och dess omgivande målade skenarkitektur. Efter branden återstod endast murarna. Återuppbyggnaden ägde rum 1926-27 efter ritningar av arkitekten Sven Brandel. Tornhuven efterliknar den gamla men är resligare. Fönstren minskades något. Murarna av gråsten är spritputsade med slätputsade hörnkedjor. Putsen är ljust brun. Fönstren är stora och rundvälvda. Långhuset täcks av sadeltak (före 1923 valmat sadeltak). Tornet har kupolformad huv, krönt av fyrsidig lanternin. Taken är plåtklädda (före 1923 spåntak). Ingångar i väster och mitt på långhusets syd- och nordsidor. I kyrkorummet avdelas de grunda sidoskeppen av raktäckta arkader med kraftiga kolonner. Mittskeppet täcks av flackt trätunnvalv, koret av putsat trätunnvalv och sidoskeppen av plant kassettak. Det något dunkla kyrkorummets puts är avfärgad i brungrått, kolonnerna är marmorerade. På östväggen finns söder om altaruppsatsen bevarade 1600-talsmålningar från gamla kyrkan, östväggens och korpartiets övriga målningar utfördes av konstnären Yngve Lundström 1926-27. De stora, 1929 uppsatta vävarna i sidoskeppen är komponerade av Alexander Berger och vävda av Karin Nordell. Altaruppsatsen med skulpturer av den välsignande Kristus, Moses och Johannes och Kristi uppståndelse i relief är utförd i trä av konstnären Olof Ahlberg på 1920-talet. Predikstolen, från gamla kyrkan, är daterad 1654 och kompletterad av Olof Ahlberg 1926-27. Från återuppbyggnaden 1926-27 härrör också bänkinredningen, delvis med delar från 1718, orgelläktaren i väster och orgelfasaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Förstörd genom brand 1923. Belägen på en liten höjd i närheten av Storsjön. Byggd 1806-1811 av byggmästare Christoffer Loëll från Gävle. Snickeriarbetet utfördes av Eric Månsson från Ås och Rösta. Den definitiva ritningen till den nya kyrkan blev upprättad av Thure Wennberg redan 1782. Kyrkan byggdes på samma plats som den medeltida kyrkan och blev invigd 1811 av biskop C. G. Nordin. 1923 brann 1800-talets kyrka. En ny kyrka byggdes med nyttjande av 1800-talskyrkans murar och en exteriör som efter församlingsbornas starka önskemål i stort sett återgick på den brunna kyrkan. Som arkitekt stod Sven Brandel.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång fanns genom torn och mittingångar på syd- och nordfasaden.
Murarna var och är fortfarande uppbyggda med natursten, de var putsade och avfärgade i vitt. Äldre murar med interiör dekormålning från ca 1600 finns i östra och södra murarna. Taket var belagt med spån.

EXTERIÖR - Exteriörens utformning följde 1782 års ritning med några ytterst små avvikelser. Förutom tornets avslutning som efter branden fått en något högre och trubbigare huv samt ett liksom på ursprungsritningen konkavt takfall på lanterninen istället för en huv så finns den ursprungliga exteriören kvar. Mittportalerna flankeras av pilastrar som bär en arkitrav med rundfönster över. Västportalens pilastrar bär upp en öppen fronton med ett lunettfönster över.

INTERIÖR - Ett före branden väl bevarat enskeppigt kyrkorum med trätunnvalv, en nyklassicistisk interiör med några för Jämtland typiska rokokoinslag i predikstol och läktare. I koret fanns en altaruppställning med tre korintiska pelare på varje sida om altartavlan vilka bar upp en arkitrav. Altartavlan "Kristi nedtagande från korset" var målad av Pehr Sundin liksom skenarkitekturen på korväggen med draperidekor och några små putti sittande på den målade arkitraven. I det perspektiviskt målade valvet över altaruppställningen fanns en Jahvesol. Altaruppställningens snickerier liksom predikstolen var snidade av bildhuggaren Jonas Edler från Lockne. Predikstolen var svagt utsvängd nedtill och hade tre med reliefer dekorerade fält. Ljudtaket var försett med en lambrequinbård och mellan ljudtak och korg fanns en draperimålning. 1814 var den dekorativa utsmyckningen av koret färdigställd.
Bänkinredningen var sluten. Läktarbröstningen, utskjutande på mitten, var utsmyckad med rundbågade fält med däremellan små kolonnetter eller pilastrar. På läktaren stod en av Jämtlands äldsta orglar byggd 1752 av Carl Holm, Uppsala. Vid återuppbyggnaden förändrades interiören, det enskeppiga rummet blev bl.a. treskeppigt.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. 1997

Allt textmaterial i BeBR är licensierat enligt Creative Commons Zero om inget annat anges. | Tillgänglighetsredogörelse
Postadress: Riksantikvarieämbetet, Informationsavdelningen, Bebyggelseregistret, Box 1114, 621 22 Visby.
Kundservice: bebyggelseregistret@raa.se webbplats: www.raa.se

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Krokom kn, RÖDÖGÅRDEN 1:8 RÖDÖNS KYRKA