Stäng fönster Östersund kn, SÖDERGÅRD 1:32 BRUNFLO KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - FÖRSAMLING 1995 - BRUNFLO BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1041, 1900: 3473, 1995: 12724 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken ur vilken Östersund utbröts till egen församling 1821. LÄGE OCH OMGIVNING - Brunflo är vid sidan av Frösön en av de äldsta och mest betydelsefulla bygderna vid Storsjön. Socknen omfattar marker vid Storsjöns östra sida. Det är gammal odlingsbygd med många järnåldersgravar. Centralt i bygden på en terrass ovanför sjön ligger kyrkan och den medeltida kastalen. Kyrkomiljön samt fornlämningar, bebyggelse och odlingslandskap utgör en del av Storsjöbygdens riksintresseområde. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: I nuvarande kyrkans södra och västra delar ingår murar från en riven korskyrka av kalksten, som genom sin planform kan dateras till 1100-talets senare hälft. Under kyrkans trägolv finns fragmentariska rester av korskyrkans övriga murar. Kyrkan var helgad åt S:t Olof, vars källa ligger inom en kilometer från kyrkan. Korskyrkans form och förekomsten av en kastal har satts i samband med den pilgrimsled till S:t Olofs grav i Trondheim som gick förbi kyrkan. En bevarad dopfunt i sandsten från 1200- talets början har tillskrivits den gotländske stenmästaren Sigraf. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes huvudsakligen av byggmästarna Daniel Hagman och Per Hagmansson 1774-77 på den gamla kyrkans plats och delvis med återanvändande av dennas murar. Kyrkan består av långhus med rakt avslutat korparti i öster och sakristia, uppförd av Simon Geting 1792, vid östgaveln. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans exteriör och interiör uppvisar en sedan byggnadstiden välbevarad rokokokaraktär. Långhuset täcks av högt valmat mansardtak, sakristian av valmat sadeltak sakristian. Murarna är vitputsade, fönstren rundvälvda. Ingångar i väster och mitt på södra väggen. Kyrkorummet täcks invändigt av ett spegelvalv. Inredningen härrör sannolikt i helhet från byggnadstiden. Altaruppsatsen från 1784 och predikstolen från 1785 är utförda av Johan Edler d.ä. Skenarkitekturen och draperimålningen på väggen bakom dessa målade av Jonas Wagenius 1791. Den slutna bänkinredningen och läktaren härrör sannolikt från byggnadstiden. Orgelfasaden byggdes under 1800-talets första år. En restaurering, utförd av Olof Karlsson i Fillsta 1925, eftersträvade att återställa den ursprungliga färgsättningen. En läktarunderbyggnad tillkom 1969-70 efter ritningar av arkitekten Hans Jäderberg och utvidgades 1988. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Söder om kyrkan står ett högt murat klocktorn, sannolikt ursprungligen uppfört som försvarstorn, en s.k. kastal, vid 1100-talets slut. En trång spiraltrappa finns i västmuren. Tornkrönet i trä tillkom troligen på 1740-talet och förnyades vid en restaurering 1895-97. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 -Brunflo medeltida kyrka var en korskyrka från troligen 1100-talets andra hälft med ett litet torn över korsmitten, dock inte med plats för klockor. Dessa hängde då som nu i den omkring 1170 uppförda mäktiga kastalen (tornöverbyggnaden från 1895-97 med förebild i tidigare överbyggnad från 1740). 1770-71 revs norra och södra korsarmarna. Grunden till utvidgad kyrka i norr och öster lades redan 1769 av byggmästaren Jonas Hellström. Efter flera års stridigheter uppfördes den nya kyrkan 1774 av Daniel Hagman från Sundsvall och sonen Per Hagmansson. Nord- och östmuren i den gamla kyrkan revs först när den nya kyrkan stod klar. Kyrkan togs i bruk 1 november 1775, men då saknades ännu det mesta av inredningen. Valvbågar och innertak utfördes av byggmästaren Jonas Hellström 1776. Sakristian tillkom 1792, byggd av Simon Geting. Murad spånklädd bogårdsmur med portaler utförd av muraren Nils Jacobsson och snickaren Eric Gärdström (Gerdström). PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och vidbyggd sakristia i öster. Kyrkan saknar torn. Ingångar mitt på södra väggen samt på västra gaveln. Byggd i gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar, slätputsad i vitt, sockel i grått. Äldre murar i söder och väster. Taket belagt med skiffer, ursprungligen spåntak. EXTERIÖR - Byggd efter ritning (bevarad i ÖLA) som troligen upprättats av Daniel Hagman, återgår på Hagmans ritning till Lillhärdal från 1763. Fasaddekoren i form av pilastrar med dekorfält emellan kom dock troligen aldrig till utförande. Sakristian placerades bakom koret istället för på nordsidan. Taklisten i rödmålat trä. Västportalen markeras av huggstensomfattning, sydportalen av rusticerade pilastrar. Originalportar med snidade rankor och änglahuvuden i rokoko troligen av Johan Edler d.ä.. Den järnbeslagna sakristiedörren är övertagen från den gamla kyrkan. Förutom byte av takmaterial är exteriören sannolikt oförändrad sedan byggnadstiden. INTERIÖR - Salkyrka med något förhöjt korparti. Välvt innertak av trä med plan mittspegel. Putsade vita murar. Inredning av hög klass, välbevarad med troligen ursprunglig färgsättning. Altaruppställning och rikt ornerad predikstol av Johan Edler d.ä. 1784 respektive 1785. Den förra arkitektoniskt uppbyggd med kopplade marmorerade kolonner kring en nisch, som står som fond för ett krucifix snidat i trä. På sidorna stående profilörer. En predellamålning på väv med "Nattvarden" målades 1800 av Pehr Sundin d.ä.. Altaruppställningen omges av en direkt på muren målad ståtlig skenarkitektur, blomsterurnor i grisaille samt ett blått draperi som faller i stora veck med förgylld frans, utfört av Jonas Wagenius år 1791. Samtidigt målade och förgyllde han predikstolen och försåg den med blå draperimålning på den bakomvarande muren. Sluten bänkinredning i fyra kvarter, troligen samtida med kyrkan och snickrad av Erik Gerdström från Ope. Läktaren sannolikt från byggnadstiden. Orgelfasaden troligen utförd efter lokalt förslag eventuellt reviderat av Axel Almfelt 1802, nuvarande orgelverk tillkom 1986. Inredningen är målad i en gråblå färgskala och är delvis marmorerad. Läktarunderbyggnaden med glasade partier något främmande för kyrkorummet. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland |
