Stäng fönster Ödeshög kn, ÖDESHÖG 15:1 ÖDESHÖGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - ÖDESHÖG BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2106, 1900: 2522, 1995: 3143 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen på högsta punkten i Ödeshögs samhälle. Intill kyrkan återfinns församlingshem och pastorsexpedition. Strax norrut finns en begravningsplats med gravkapell. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus och ett smalare kor, avdelat i två rum, samt en halvrund utbyggnad i väster, som nu i sin bottenvåning rymmer sakristian. Kyrkan uppfördes som östtornskyrka, sannolikt under 1100-talet. Av denna kyrka kvarstår endast koret och det därpå ridande tornet. Koret har ursprungligen avslutats med absid i öster. Under 1200-talet senare del förlängdes koret i öster och gavs en rak avslutning. Vid en ombyggnad under medeltidens senare hälft vidgades långhuset i norr och söder och den gamla västgaveln påbyggdes. Samtidigt försågs kyrkan med fyra slagna valv, vilka vilade på en pelare mitt i långhuset. Enligt avbildning av Brenner hade medeltidskyrkan även sakristia på korets norra sida och vapenhus framför långhusportalen i söder, likaså murade. Per Brahe och hans gemål Beata de la Gardie skänkte medel till den reparation av kyrkan som skedde 1664, då bl.a. västgaveln murades om samt valven och pelaren togs ned. 1697 utvidgades sakristian. En förlängning av kyrkan västerut skedde 1777-1781. Vid en ombyggnad 1889 efter Ferdinand Bobergs ritningar påbyggdes tornet, altaret förlades i väster, där ett halvrunt korutsprång utbyggdes. Kyrkorummets nuvarande disposition, där det ursprungliga koret åter fått sin funktion som altarrum, härrör från arkitekt Erik Lundbergs restaurering 1959-60. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör präglas av de två genomgripande restaureringar som företogs 1889 och 1959, under arkitekterna Ferdinand Bobergs respektive Erik Lundbergs ledning. Boberg genomförde en del radikala åtgärder. Han vände kyrkorummet genom att placera koret i väster och använda den ursprungliga kordelen som vapenhus, kyrkorummets innertak byttes mot ett panelat tredingstak med synlig takstol. Det ursprungliga koret, vilket nås genom en smal triumfbåge, täcks av tunnvalv. Exteriören fick rött tegel i de rundbågiga dörr- och fönsteromfattningarna och västrundeln försågs med en dekorativ rundbågsfris ett stycke nedanför takfoten. För övrigt är fasaderna vitputsade. De flacka valmtaken är klädda med koppar. Tornet har små sidogavlar med urtavlor och kröns av en hög, spetsig pyramidhuv. Vid Erik Lundbergs restaurering 1959 vändes kyrkan igen och det gamla östkoret återfick sin roll. Fragment av figurativa kalkmålningar från 1400-talet framtogs vid samma tillfälle. Långhusets väggar är vitputsade. I det senmedeltida koret finns Olof Wiströms altaruppsats från 1703. Schiörlin-orgeln från 1804 ersattes med en ny 1890. Den fyrkantiga predikstolen är från 1796. Vid arkitekt Lennart Arfwidssons restaurering 1990 inrättades ett samlingsrum under orgelläktaren, med öppningsbart glasparti mot kyrkorummet. Bänkinredningen är öppen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är ritad av Ove Leijonhufvud vid Libraria och tillverkad 1942. En evangelistbild från den tidigare predikstolen, utförd av Johan Werner d.y. 1672, hänger i koret. Den gamla altartavlan, målad av Gustaf Adolf Engman 1857, hänger på norra långhusväggen. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
