Stäng fönster Vadstena kn, ÖRBERGA 8:1 ÖRBERGA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - ÖRBERGA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 598, 1900: 760, 1995: 162 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är högt belägen på en drumlin med vid utblick över hela Nässjahalvön ca 5 km väster om Vadstena. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. På kyrkogården finns en medeltida tiondebod av sten. Kyrkan omges av prästgård och skola, församlingshem, agrara fastigheter och villor samt en f.d. handelsbod. Stort gravfält vid Ullevi. Tingsplats under 1600-talet. Örberga utgör en sammanhållen och välbevarad miljö. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har latinsk korsplan med rakslutet korparti, sakristia i vinkeln mellan den norra korsarmen och korpartiet samt torn i väster med utbyggda trapplopp. Äldsta delarna är tornet och långhuset. Det förra har dendrodaterats till 1116/17 och Örberga tycks därmed tillhöra de äldsta stenkyrkorna i landet. Tornet har runda flankerande trapptorn (jfr Husaby, Vg), men ingen ingång. Däremot på övervåningen ett mindre rum med öppning ut mot långhuset, möjligen en patronatsläktare. Bottenvåningen har använts som gravrum, sannolikt för patronus. Kärnkyrkans östliga utformning är inte säkert känd. De befintliga koret och korsarmarna härrör från 1200-talets senare hälft. Norra korsarmen har varit Mariakapell och södra har haft ett altare vigt åt Johannes Döparen. Sannolikt under medeltidens senare hälft har sakristia och vapenhus tillbyggts (avbildat av Elias Brenner 1670), det senare sedermera rivet. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören blottar sedan Sigurd Curmans restaurering på 1920-talet sitt kalkstensmurverk. Vid restaurering på 1960-talets frilades även tornets murverk. Korskyrkan täcks av sadeltak. År 1750 brann den medeltida tornspiran och ersattes av den nuvarande, som är uppbyggd i tre våningar och utförd av byggmästare Peter Frimodig. Några av kyrkans ursprungliga små fönsteröppningar syns högt uppe i långhusets syd- och nordmurar, och i koret återstår en trefönstergrupp. I övrigt är fönsteröppningarna sentida, framförallt tillkomna vid en omfattande restaurering under 1880-talet efter ett förslag av Axel Fredrik Nyström (reviderat av Isak Gustaf Clason och Ludvig Peterson vid ÖIÄ). Kyrkans huvudingång finns sedan 1816 i väster men låg tidigare i södra långhusmuren, där den gamla igensatta portalen är framtagen och delvis rekonstruerad. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden och målades av Risingemästaren. Målningarna påträffades i samband med 1880-talets restaurering, då de påbättrades av konstnären Jakob Silvén. Målningarna rengjordes 1939 och 1952-53 framtogs övriga målningar, som nu omfattar samtliga valv förutom det västligaste i långhuset. Kyrkans inredning nyanskaffades under 1880-talet och är alltjämt bevarad, däribland altarringen, predikstolen och bänkinredningen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfuntscuppa från 1200-talets mitt, placerad på nyhuggen fot. Ny dopfunt förvärvades 1690, troligen tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena. Av det senmedeltida altarskåp som anskaffades omkring år 1430 återstår mittpartiet, nu uppsatt på den södra korväggen. Altarskåpet fanns ännu 1699 på kyrkans huvudaltare. Man bestämde då att den skulle förbättras av bildhuggaren Lars Gabrielsson i Vadstena och målaren mäster Måns Grip i Norrköping. Moderniseringen innebara att altarskåpets corpus bevarades som mellanparti i den nya altaruppsatsen. Av detta arrangemang återstår överstycket, som nu är placerat i den norra korsarmen. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. |
