Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Jönköping kn, KUMLABYKYRKOGÅRDEN 1:1 KUMLABY KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogården är anlagd under tidig medeltid. Rester av åtminstone
två förromanska gravmonument, s.k. Eskilstunakistor, indikerar
att en stavkyrka med tillhörande kyrkogård kan ha funnits redan
på 1000-talet. Fynden talar även starkt för en stormannanärvaro.
Även om Ströja kyrka under tidig medeltid måste ha omgetts av
en kyrkogård så kom Kumlaby kyrkogård senare att i princip vara
öns enda begravningsplats fram till 1754. Därefter togs tydligen
Brahekyrkans kyrkogård åter i bruk. Trots att Kumlaby kyrka från
1811 brukades som sockenmagasin användes kyrkogården frekvent
fram till 1839, därefter skedde inga nya gravsättningar förrän 1864
samt 1885 och sedan sporadiskt fram till idag, framför allt efter
kyrkans restaurering 1922.
Föga är känt om kyrkogårdens utseende i äldre tid, men den bör
ha haft den vanliga karaktären av äng med endast ett fåtal spridda
gravvårdar. Under 1600-talet tillkom fl era fi nt huggna kalkstensvårdar.
Kyrkogården är troligen inte utvidgad under de senaste två
seklerna. På en avmätningskarta från 1767 tycks kyrkogården ha
samma utsträckning som idag och med säkerhet på storskifteskartan
från 1801. Kring 1800 torde stenmur och trädkrans av alm ha
tillkommit. Genom sin karaktär av ödekyrkogård under en stor del
av 1800-talet genomgick kyrkogården aldrig den förändring som
kom att prägla de fl esta landsbygdskyrkogårdar med välordnade
gravkvarter och grusgångssystem. Kyrkogården behöll sin vildvuxna
”knöliga” karaktär fram till 1930-talet. 1910 rengjordes de
äldre vårdarna och texterna fylldes i med svart färg. 1928 gallrades
trädkransen kraftigt. 1936 lades torv på kyrkogårdsmurens krön.
1937 lagades ett antal av de gamla stenarna av preparator C G Hesselblad
från Stockholm. En sönderslagen sten ihopsattes och restes,
sprickor i fem andra stenar lagades med stenkitt. De övriga stenarna
rengjordes från mossa och impregnerades. 1938 igenfylldes håligheter
på kyrkogården och gravkullar jämnades för att få en planare
yta. Vid okänt tillfälle infördes 80 cm som maxhöjd på nya gravvårdar.
1954 gjordes en ny konservering av 12 gamla stenvårdar. R
S Wibeck från Riksantikvarieämbetet lagade bl.a. två sönderslagna
vårdar med stenkitt, den ena tillhörande släkten Fong.
1987 schaktades kring kyrkan för dränering. 1988 gallrades trädbeståndet
kring kyrkogården. 2001 togs syllstenar från det gamla
vapenhuset bort utan tillstånd för att underlätta gräsklippningen.
Faktum är att kyrkogården i dag har föga eller inget kvar av sin gamla
ängskaraktär utan snarare påminner om ett modernt gravkvarter i sin
behandling. 2007 lämnade länsstyrelsen sitt tillstånd till renovering
av skadade delar av kyrkogårdsmuren, vilket ännu ej utförts.