Stäng fönster Norrköping kn, KONUNGSUND 5:4 KONUNGSSUNDS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. I Broocmans östgötabeskrivning från 1760 berättas att kyrkan uppförts år 1228 och har sitt namn efter Erik läspe och halte samt sundet som flyter in i Bråviken mellan Dagsberg och Stenby socknar. Detta sund, som tidigare delade Vikbolandet i två delar och som kyrkan är uppkallad efter, är numera helt försvunnet och kan knappast ens anas i naturen. Vidare nämner Broocman två runstenar varav den ena är infattad i kyrkomuren. Enligt P. D. Widegren hamnade de två runstenarna som omnämns av Broocman vid nybyggnaden 1801-1802 i kyrkans nya marmorfot. Sedan 1941 är de två runstenarna resta vid södra porten. De har RAÄ:s nummer Konungsund 9:1 och 9:2. En odaterad kyrkobeskrivning i länsmuseets arkiv nämner följande gravstenar på kyrkogården; 1) Vården över ”vördige herr Olaus Thoreri Grott f. 1618, (200x130 cm)”. 2) Vården över ”bokhållaren vid Marmorbruket Helias Lindells son och dotter från 1740-talet, (125x75 cm)”. 3) Vården över ”Ericus Benedictus d. 1654 (trasig, 50x88 cm)”. 4) Vården över ”C. S. Smedberg f. 1695 g. m. Helena Boreina, pastor i Konungsund 1751, d. 1772 (trasig, bredd: 87x, höjd: 55, 135 samt 30 cm)”. 5) ”Gravsten i vindfånget med bortsliten text (108x167)”. De två runstenarna antyder förekomsten av kristna begravningar i området under 1000- talet. Men inskriptionen ger som brukligt knapphändig information och lämnar inga upplysningar om ursprunglig placering. Det finns inga gravvårdar bevarade från medeltiden på Konungsunds kyrkogård. Vid en restaurering av kyrkan 1956 flyttades en gravsten, då stående mot en vägg inne i kyrkan, ut och lades ovanpå kyrkogårdsmuren. Stenen som i flytten spräcktes på ”två ställen upptill” tillhörde Bengt Smedberg, kyrkoherde 1751-72 (se vård nr 4 ovan). Vård 2 och 4 (se ovan) avritades av Sune Ljungstedt 1989 och var då uppsatta på väggen i vapenhuset. Sune Ljungstedt är expert på äldre stenhuggeri, bl.a. gravvårdar. Gravstenarna från 1700-talet är de äldsta bevarade och är totalt fyra stycken. Tre är av kolmårdsmarmor och av dem förvaras två i vapenhuset. En ligger i trappan till kyrkans södra ingång och är delvis dold av en kolonnbas. Den fjärde, en mycket sliten och idag oläslig gravvård (nr 227) av kalksten, ligger öster om kyrkan. Den har sannolikt haft sin ursprungliga placering inne i kyrkan. Sune Ljungstedt ritade av den 1989. En vård i kolmårdsmarmor från 1808 över fänriken Bengt Giärling, sydväst om tornet, ritades av vid samma tillfälle. Den återfanns inte vid inventeringen. Enligt Broocman har ett marmorbruk funnits i Konungsunds socken redan under 1600- talet. Widegren anger platsen för verksamheten till Bråvikens norra strand i Swintunabygden, vilket ungefär motsvarar Krokeks socken. Marmorbruket låg i den s.k. Kolmårdsroten, belägen norr om Bråviken, där bl. a Swintuna kvarn och ett antal gårdar tillhörande Konungsunds socken låg. 1891 skildes Kolmårdsroten från Konungsund och lades till Krokeks socken. Sambandet mellan marmorbruket och den gamla ”Kolmårdsroten” gör gravstenarna av kolmårdsmarmor, däribland den över bokhållaren Hr Elias Lindells barn, särskilt intressanta. Intressant i sammanhanget är också Widegrens uppgifter att den nya kyrkans sockel byggdes av kolmårdsmarmor, vilket torde vara mycket ovanligt på en landsortskyrka. Gravvårdarna som står på Konungsunds kyrkogård idag är, med undantag för två 1860- talsvårdar och den ovan nämnda troligen utflyttade1700-talsvården, från tiden kring sekelskiftet 1800/1900 och fram till nutid. Inga gravar finns kvar som kan vittna om en eventuell omläggning av kyrkogården vid uppförandet av den nya kyrkan 1801-1802. Rygghäckarna däremot talar för att en omläggning av kyrkogården gjorts omkring 1900-talets mitt. I samband med att den medeltida kyrkan revs 1802 och den nya kyrkan senare invigdes i november samma år, rustades eller nybyggdes kyrkogårdsmuren. 1955 gjordes en uppmätningsritning av kyrkogården av H. J. på Östergötlands Hushållningssällskap, Trädgårdsavdelningen. Samma år kom även av ovan nämnda Hushållningssällskap ett förslag på omläggning av kyrkogården som kom att genomföras. Den stora förändringen var att grusgravar med buxbomshäckar togs bort och såddes igen. Rygghäckar tillkom och delvis ny dragning av gångstigar slutfördes. Projektet leddes av Eric Lind. 1972 ritades 1955 års förslag om i ny skala och förslaget kom att genomföras i sin helhet. 1979 togs en ny öppning upp i den norra muren i samband med att en parkeringsplats anlades norr om kyrkogården. 1980 utförs schaktning till ett djup av 40-60 cm för dräneringsledning runt kyrkan. Inget anmärkningsvärt noteras förutom en del sentida gravstensfragment vilka placerades i tornkammaren. En minneslund invigs 2003 i kyrkogårdens nordvästra hörn. Projektering av Mats och Ulla Fredriksson. I tillståndet från länsstyrelsen föreslås att ett antal äldre gravstenar utmed västra muren ska flyttas och placeras liggande i en grusfyllning i slänten utanför västra muren. Två av stenarna hålls fram som särskilt värdefulla då de är från 1700-talet och huggna i kolmårdsmarmor. Dessa bör enligt länsstyrelsen placeras utmed kyrkans norra fasad. |
