Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Jönköping kn, ÖLMSTAD 19:1 ÖLMSTAD KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Kyrkogården har kontinuitet sedan medeltiden. Den medeltida
kyrkogården har varit betydligt mindre och troligen saknat en övergripande
plan. Fram till 1860 fanns i stenmuren som omgärdade
kyrkogården två stigluckor bestående av murade och valvförsedda
portaler med portar av trä. 1860 utvidgades kyrkogården med ca
11 meter mot nordväst och ca 30 meter åt sydost. Vid utvidgningen
togs stigluckorna bort och ersattes av de nuvarande järngrindarna
i södra muren. En kulle framför kyrkan planades samtidigt ut och
jordmassorna användes till att nivåreglera utvidgningen i öster. Denna
avlutades med en kraftig stödmur. Vid 1860 års utvidgning togs
även den dåvarande trädkransen av pil ner och ersattes av lind och
björk utmed den nya kyrkogårdsmuren. Från 1860 års utvidgning av
kyrkogården finns idag förutom stödmuren och kyrkogårdsmuren,
även grindstolparna med sina kopparklot kvar. Också trädkransen
av lind och björk finns kvar, dock med yngre träd.
På 1950-talet väcktes frågan om utvidgning igen. Redan under
1930-talet hade man lagt fram ett förslag om utvidgning norr om
kyrkan som dock aldrig godkändes. Inför ändringarna gjordes 1951
en uppmätningsritning av den dåvarande kyrkogården och enligt
denna hade kyrkogården då fyra tydligt avgränsade avdelningar.
Norr om kyrkan låg ett område med påkostade sten- eller häckomgärdade
grusgravar, även högresta gravvårdar med järnkätting.
I nordöstra hörnet låg ett område med allmänna linjen gravar från
1920- och 1930-talet med varierande typer av gravvårdar. Söder
om detta område – på kyrkogårdens sydöstra del – låg närmast
stödmuren i öster regelbundet lagda familjegravar, gruslagda med
sten- eller häck om gärdningar, därnäst en avdelning med äldre fristående
gravar utan regelbunden planläggning och längst i väster fyra
rader med allmänna linje-gravar. Direkt söder om kyrkan finns på
uppmätningsritningen sju rader med allmänna linjen-gravar.
Det nya förslaget från 1952, ritat av stadsträdgårdsmästare Ivar
Andersson och arkitekt Boo D:son Widéen från Jönköping, skiljde
sig från förslaget från 1930-talet genom att det istället placerade
utvidgningen öster om kyrkogården. Förslaget som genomfördes
1957 med invigning 1958 innebar att kyrkogårdens yta mer än fördubblades.
På grund av sluttningen öster om kyrkogården förlades
den nya kyrkogårdsmarken på en nivå lägre. Förbindelse mellan
den gamla och nya kyrkogården ordnades med en trappa genom
stödmuren i sluttningen. Därtill ordnades ingångar i både norra
och södra muren. I nordvästra hörnet av nya delen uppfördes ett
bårhus efter ritningar av arkitekt Widéen med putsade gavelpartier
och spånklädda heltäckande takfall. Utvidgningen omgärdas av
en kallmurad stenmur av liknande utförande som den äldre från
1860-talet.