Stäng fönster Eksjö kn, ÅKERSLUND 1 SANKT LARS KAPELL
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| S:t Lars kyrkogård anlades 1841 – drygt 25 år efter den kungliga förordningen som förbjöd begravningar innanför stadsgränserna. De främsta argumenten till flytten var främst hygieniska, men den gamla kyrkogården vid kyrkan inne staden hade dessutom blivit för liten och behövdes utvidgas. 1842 kunde den nya begravningsplatsen utanför Norrtull tas i anspråk. Ytan var på 1,6 hektar, planen rektangulär och indelade i fyra lika kvarter med ett symmetriskt gångsystem. Kvarteren planterades med gräs, kyrkogården omgärdades av en stenmur och försågs med grindöppning i söder. Trädkrans saknades dock enligt det ursprungliga ritningsförlaget men planterades troligen ändå kort efter anläggandet. En trädkrans skulle enligt sockenstämman 1842 planteras 60 cm från stenmuren, och att denna planterades syns också på en karta över Eksjö från 1858. Befolkningsökningen under 1800-talet ledde till att kyrkogårdens platser under slutet av århundradet allt snabbare togs i anspråk. Främst gällde detta stadsförsamlingen som ökat sin befolkning mer än landsförsamlingen, och som också bekostade en utvidgning österut 1893. I samband med detta, 1894, uppfördes också ett gravkapell i norra delen som placerades i linje med mittgången. För att få plats med gravkapellet utökades kyrkogården även en liten bit norrut, och norra muren fick en knäck på mitten för att ge gravkapellet den nödvändiga platsbildningen. Nästa utvidgning skedde redan på 1910-talet. De första planerna från 1911 som innebar att fastigheten Karlslund i nordöst skulle köpas visade sig inte var tillräckliga, utan man köpte även till en del av fastigheten Åkerslund i väster. Detta skedde 1915 och med detta inköp hade kyrkogårdens yta nästan fördubblats jämfört med tiden före utvidgningen 1893. Den nya delen som alltså anslöt lite i vinkel till den gamla kyrkogården delades upp i ett regelbundet rutnätsmönster, med något mindre kvarter än på gamla kyrkogården. De nya kvarteren avsågs besås med gräs i väntan på att tas i anspråk för begravningar. Det nya området fick en tegelmur och en separat ingång i östra muren. Samtidigt bestämde man att för enhetlighets skull ersätta den gamla kyrkogårdsmuren av kallmurad kluven granit med en mur uppförd av tegel på samma sätt som den nya delen. Endast den västra muren sparades men ersattes ändå under 1920-talet av en liknande, uppförd av granit från gamla muren i nedre delen och tegel i övre delen. 1934 är nästa tillfälle då man diskuterar en ny utvidgning. Den västra delen av den återstående fastigheten Åkerslund i norr köps in 1936, liksom en mindre tomt benämnd Löfholmen. Planerna på utvidgning sammanföll dock med andra världskriget och sköts därför på framtiden. 1959 inlämnas ritningar till ett nytt tidsenligt kapell, ritningarna gjordes från början av Kurt von Schmalensee men bearbetades senare av stadsarkitekten Börje Stigwall. Kapellet uppfördes 1962 på den mark som hade köpts in på 1930- talet och kyrkogården får den utsträckning den har än idag, 2005. Den nya delen anläggs inte med regelbundna kvarter som på de äldre delarna utan gravarna läggs utefter friare linjer med rygghäckar samt en plats avsatt för urngravar (numera minneslund). |
