Stäng fönster Norrköping kn, BACKA 3:1 SKÄRKINDS GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Den gamla kyrkogården har använts som begravningsplats sedan länge, trots att en ny kyrka byggdes. Marken runt den nya kyrkan var nämligen helt olämplig för jordfästning. 1985 återinvigdes gravkapellet och samtidigt utökades kyrkogården. Gravkapellet hade under lång tid använts som kapell, men det genomgick en omfattande renovering. 1983 beslutade kyrkonämnden att satsa 400000 kr på in och utvändig renovering av kapellet. Intill kapellet finns en runsten som påträffades 1876 i golvet i den gamla kyrkans kor. Inskriften kan sannolikt dateras till 400-talet och är den äldsta runinskriften i Östergötland. Den andra runstenen, som också den påträffades i kyrkan, är dekorerad med ett kors och dateras till 1000-talet. Texten på den runstenen med kors har översatts till: ”Göt och Fastulf och Björn och Rosten de reste denna sten efter Stybbe, sin fader god”. Denna sten har en enkel runslinga och med ett kristet kors i mitten. Texten på den äldre stenen, den till höger på fotot på föregående sida, består av en enda rad, ”SKI PALEUBAR” d.v.s. namnet ”Skinn- Ljuv”. Namnet syftar troligen till en pälshandlare med namnet Ljuv. Tidigare låg det två äldre stenhällar som trappa in till gravkapellet. Pastorsämbetet i Skärkind ämnade i en skrivelse 1952 till Riksantikvarieämbetet att byta ut dessa mot en trappa i kalksten. Det rörde sig troligtvis inte om några gravhällar, men RAÄ meddelade att detta borde undersökas mer noggrant. För övrig fanns inget att invända mot att trappen byttes ut. Östergötlands Länsmuseums genomförde 1987 en kyrkogårdsinventering över kulturhistoriskt intressanta gravvårdar. En förteckning nämner några av dessa i Skärkind. Den berör dels de ovan nämnda runstenarna och kalkstensvården från 1620, se foton på nästa sida. Texten på denna lyder: ”Her ligga begrafne erlig och velactig Nils Larssons barn till Lundeby hvilka afsomnade anno 1620. Per Nilson och Sven Nilson, then 20 marty. Then 5 apriils afsomnade Bendt Nilson. Gud forlene them i salig upståndelse.” Under stenen vilar också ”salig Jonas i Lundby” död 1679. Längs med bogårdsmuren på västra och norra sidan finns flera kalkstensvårdar. Dessa representerar det tidiga 1800-talets gravvårdstyp. Under en sten med kraftigt markerade överstycken och fot vilar komministern i Skärkind Henning Bleumer. Han föddes 1754 och dog 1825. Hans maka Cath Houg, 1763-1837, ligger också begraven här. Bleumer stiftade församlingens folkskola genom en donation av frälsehemmet Skälvid. En textrad lyder att ”Tacksamheten reste wården 1863”. Vidare finns det en vård i marmor som restes till minne av Anders Sällberg. Han var kungl. Hovpredikant, prost och kyrkoherde i Skärkind och levde 1764-1827. Ett kalkstenskors är till minne upprest af den trogna vänskapen öfver välborne fru majorskan Carolina Silfversparre förr Debesche. Död den 9 april 1843. Runt Anders Jakob Bromans gravplats finns ett rikt utsirat goticerande gjutjärnsstaket. Broman levde 1788-1878, och var teol. och fil. doktor, kontraktsprost samt kyrkoherde i Skärkind 1829-1876. Med honom vilar även hans hustru Anna Regina Lindblom. Ett ovanligt, anonymt monument från den nationalromantiska epoken är rest vid kyrkogården södra mur. Det är en drygt två meter hög, svart granitvård med en drakslinga med texten: ”Här ligga folkungars ättlingar. Gud hjälpe deras själar”. I en tidningsartikel från 1934 inför 100 års jubileum i kyrkan, 1936, står att även den äldre kyrkan reparerats utvändigt och avfärgats. Även äldre gravvårdar har restaurerats. B. la den från 1620 som fotona ovan visar. Kvarter 7 och 8 ligger på den utvidgade delen söder om kyrkan. De tillkom 1985 när kapellet återinvigdes. Då gjordes samtidigt en utökning av kyrkogården. Gravkapellet hade under lång tid använts som kapell, men det genomgick vid den tiden en omfattande renovering. På nya kyrkogården finns förutom i minneslunden och omgärdningen rygghäckar planterade längs de tänkta gravplatserna. Ett kyrkstall som låg några hundra meter norr om kyrkan revs hösten 1986. 1997 inkom till Länsstyrelsen en ansökan om att få ta bort grusläggning och stenram på en äldre gravvård, nr 735-738 i kv. 6. Detta motsatte sig dock Länsstyrelsen konstaterar att den nämnda familjegraven hör till de få gravplatser med grus som överhuvudtaget finns kvar på Skärkinds kyrkogård. Det finns en till mittemot, norr om grusgången och ytterligare en söder om gravkapellet. Därför fann Länsstyrelsen det mycket angeläget ur kulturmiljösynpunkt att den vackra familjegraven med gravplatserna 735-738 bevaras. Länsantikvarie Bengt Häger avslutar sin skrivelse med att det inte är någon tvekan om att en förändring av de ytterst få bevarade grusgravarna på Skärkinds kyrkogård är att räkna som väsentlig ändring. Under de tio år som gått sedan dess har fler gravar fått tillbaka sin grusläggning. |
