Stäng fönster Torsby kn, FLATÅSEN 3:14 NYSKOGA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - NYSKOGA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: , år 1900: 639, år 1995: 133 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Nyskoga socken utbröts ur Norra Ny 1873 som kapellförsamling. Den blev annexförsamling 1922. LÄGE OCH OMGIVNING - Nyskoga kyrka har högt läge i kuperad skogsmark, i landskapets norra finnbygder. Den nuvarande träkyrkan från 1900-talet har haft en äldre föregångare i trä. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den första kyrkan i församlingen uppfördes i trä åren 1874-75 efter ritningar av Axel Nyström. Den var den timrad och klädd med brädpanel både ut- och invändigt. Långhuset hade rektangulär form och var täckt av ett skifferbelagt sadeltak. Det i väster vidbyggda tornet hade snedsträvor i hörnen. Under tornets flacka, kraftigt utskjutande plåttäckta tak fanns spetsigt avslutade ljudgluggar, tre i varje väderstreck, omramade av dekorativa snickerier. Taket kröntes av en smal sluten lanternin, avslutad med en kort spira. Kyrkobyggnaden revs på 1920-talet, då den ansågs vara för stor och sakna allt konsthistoriskt värde. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den befintliga träkyrkan byggdes 1926-27. Den uppfördes efter ritningar av arkitekt Bror Almquist och består av rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor i öster samt västtorn; utbyggd korsarm samt sakristia på långhusets respektive korets nordsida. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är såväl exteriört som interiört välbevarad. Kyrkans ytterväggar är brädfodrade och vitmålade under valmade sadeltak, numera belagda med betongpannor. Västtornet kröns av en kopparklädd, tunn tornspira. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet är i sin helhet klädd med målad panel; långhuset har högvälvt treklöverformat innertak, koret täcks av ett tredingstak. Den fasta inredningen är i huvudsak samtida med kyrkobyggnaden. Altartavlan är utförd av Olle Hjortzberg. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005. |
