Stäng fönster Tranås kn, LINDERÅS 10:1 LINDERÅS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Linderås socken, Tranås kommun, Vedbo och Ydre kontrakt, Linderås pastorat, Linköpings stift, Jönköpings län. Folkmängd i socknen: 1910: 1723 1930: 1644 1940: 1521 1955: 1294 2003: 749 Linderås socken ligger i Jönköpings läns norra del, i Tranås kommun, och gränsar i norr till Östergötland. Äldsta skriftliga belägg för namnet Linderås är från 1310, men orten har troligen haft en kyrka sedan åtminstone 1200-talets början då dopfunten förmodas ha tillkommit. Den gamla kyrkan dömdes ut som otjänlig och revs innan den nuvarande kyrkan uppfördes 1793. Linderås kyrka är en långsträckt kyrka i sengustavianskt yttre stildräkt med västtorn och rakslutet kor i öster. Kyrkan har genomgått få förändringar i jämförelse med andra kyrkobyggnader från samma tid, varför den idag intar en särställning bland länets kyrkor från 1700-talets slut. Kyrkan omges av kyrkogården med huvudsaklig utsträckning söderut, terrasserad i två plan med en nyare del från 1933 söder om den äldre kyrkogården. Kyrkogården omges av en kallmurad stenmur, som till sina äldsta delar troligen är från 1795 när kyrkan stod färdig. 1869 utvidgades kyrkogården åt norr och 1933 åt söder. Karaktäristiska inslag på kyrkogården är det Bogemanska gravkoret, ett stort antal äldre träd, samt den tydliga uppdelningen av den äldre kyrkogården från den yngre genom en nivåskillnad. De äldre och mer påkostade gravarna ligger samlade i två områden; dels direkt söder om kyrkan och dels vid norra ingången. I övrigt präglas kyrkogården av enkelhet, gravvårdar placerade i linjer med eller utan rygghäckar, samt gräsbeväxta kvarter. Linderås kyrka Linderås kyrka uppfördes 1793-95 och ersatte då en äldre kyrka på samma plats. Den äldre kyrkan hade medeltida ursprung, troligen från åtminstone 1200-talets början då dopfunten tillverkats. Den medeltida kyrkan var 27,5 m lång och 6,7 m bred och uppförd av sten. Kyrkan hade troligen ett torn i väster. Två korsarmar mot norr och söder byggdes till av trä 1666 och följande år, och 1670 uppfördes en sakristia på norra sidan. Någon dokumentation av gamla kyrkan gjordes aldrig innan rivningen, och några arkeologiska utgrävningar har ej heller gjorts, varför den medeltida kyrkans exakta läge inte är säkert fastställt. Den nya kyrkan är uppförd i en sengustaviansk stil med västtorn med lanterninkrönt tornhuv, ingångar i väst, söder och en egen korläktaringång från öster. Kyrkan invigdes 1795 men interiören stod inte färdig förrän under 1800-talets första decennium då golv, läktarbarriär och kyrkbänkar gjorts färdiga. Altartavlan är målad av Kilian Zoll 1844 och orgel är byggd av Erik Nordström 1864. Kyrkan har genomgått få förändringar i relation till andra kyrkor från samma tid, varför den intar en särställning bland länets kyrkobyggnader från 1700-talets slut. Kyrkogårdens historik Den äldsta avbildningen av kyrkogården finns på en lantmäterihandling från 1640 där den markeras som ett fyrsidigt område runt kyrkan. Kyrkogården var inhägnad av ett trästaket på en låg stenfot. Troligen fanns även en stiglucka med träöverbyggnad i norra och västra muren. Den gamla kyrkan revs 1793 och samtidigt började den nya uppföras, troligen på samma plats. I samband med kyrkorivningen 1793 försvann också de Bogemanska gravplatserna inne i kyrkan. Kvarlevorna överfördes till ett nyuppfört gravkor vid södra kyrkogårdsmuren som troligen stod färdigt innan den gamla kyrkan revs 1793. Kyrkogården utvidgas i samband med kyrkobygget och storskiftet 1795-97 och två soldater fick då i uppdrag att anlägga en stenmur runt hela kyrkogården. Fortfarande under 1800-talets början fanns det dock anledning att 1817 besluta om uppförande av en gärdsgård längs östra och västra delen för att förhindra frispringande kreatur på kyrkogården. Kyrkogården bestod då mest av ett ängsliknande område och oregelbundet placerade gravvårdar av trä, järnkors samt några större hällar. Arbetsinsatsen för uppförande av gärdsgården avlönades med det kreatursfoder som kunde skördas på kyrkogården. 1869 utvidgades kyrkogården igen, ca 9 meter mot norr – trädraden av fyra almar som idag står innanför norra muren markerar den gamla kyrkogårdsmuren innan utvidgningen. Från samma år är grindstolparna, grindar är senare kopior av de ursprungliga. Under slutet av 1800-talet började det bli ont om ledigt utrymme för vidare begravningar. Mellan 1902 och 1905 grävdes de båda norra kvarteren om och 1922 grävdes det sydvästra om, samtidigt som man uppförde kyrkstallarna norr om kyrkan. 1926 kom ett första förslag på utvidgning av kyrkogården mot söder, utfört av arkitekt Johannes Dahl. För att kunna utvidga kyrkogården mot söder fick man spränga och göra en terrass vid den södra kyrkogårdsmuren. Den nya kyrkogårdsdelen stod klar 1933. Den hade då planlagts för att större gravvårdar med grusbäddar skulle bilda en ram runt kyrkogården, med de allmänna och mindre gravvårdarna i tre kvarter innanför. Idag har grusytorna på såväl den nya som den äldre delen av kyrkogården försvunnit till förmån för mer lättskötta gräsytor, både vad gäller gångar och enskilda grusgravar. 1994 invigdes en minneslund på nya delen av kyrkogården – i form av en vattenbegjuten sten med plantering och sittplats runt omkring |
