Stäng fönster Vaggeryd kn, BYARUM 2:1 BYARUMS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Byarums kyrkogård har medeltida ursprung. Eventuellt kan den ursprungligen även ha härbärgerat Byarums kloster, vars läge dock är okänt. Senast vid 1244 hade klostret flyttat till Sko i Uppland. Innan 1780-talet saknade kyrkan torn, varför en klockstapel stod på kyrkogården. Enligt uppgift uppfördes kyrkportar eller rättare stigluckor av trä som ingångar i nordost och söder. 1799 skall en murad gravkammare ha ordnats 1799 i kyrkogårdens då nordvästra del. Av denna grav, tillhörig släkten Cederstam till Gärahov, syns idag inget ovan mark. 1826 utvidgades kyrkogården ”6 alnar åt Nord” och ”40 alnar åt öster”. Marken i öster var skänkt av majoren och brukspatronen G Odencrantz på Gärahov, vilken även ledde arbetet med igenfyllandet av en ”djup och bred däld” därstädes. Vid utvidgningen revs nordöstra stigluckan, jämte en gammal materialbod av trä. Kyrkogårdens äldre del fick sin nuvarande utsträckning och de omgivande kallmurarna uppfördes. Den östra fullbordades 1827, norra och södra 1828. Samma år uppmurades en stiglucka i öster. Smidesgrindar till denna skänktes av brukspatronen greve Philip von Seth på Bratteborg, korset av greve John Hamilton på Eckersholm. Vid samma tid fanns även en ”Port af Träd” på västra sidan. Någon gång under 1800-talet revs de resterande stigluckorna av trä. Nuvarande trädkrans torde ha planterats vid denna tid. Den är dock senare delvis föryngrad. Innan sekelskiftet 1900 fanns endast ett fåtal beständiga gravvårdar på kyrkogården. På ett fotografi från denna tid kan man inte se en enda vård öster om koret. Istället är där en vildväxt gräsmatta. Ett decennium senare är situationen en annan. Framförallt öster om koret har resliga vårdar växt upp, som regel med tillhörande grusbädd. 1920 skedde en stor utvidgning åt norr, varvid den norra kallmuren slopades, ny begränsning blev en häck och ett järntrådsnät. 1936 togs en grind upp mellan nylagda bårhuset och kyrkans sydport. En gång anlades mellan dem båda. 1942 tillstyrktes ett utvidgningsförslag upprättat av arkitekt Paul Boberg. Kyrkogården var för liten för församlingens 36 000 invånare. Först planerades en utvidgning åt söder, vilket dock skulle bli för dyrt p g a terrängen. Istället togs den fl ackare västra sluttningen i anspråk. Arbetena utfördes 1944. På fl ygfotografi er från 1946-47 kan man se hur den gamla kyrkogården helt domineras av familjegravar med grusbäddar och inramning i form av stenramar eller tuktade låga häckar. Vidare hade vid denna tid alléer av björkar planterats längs gångarna kring kyrkan. 1951 gavs tillstånd för belysningsarmaturer. 1962 godkändes ett nytt utvidgningsförslag av stadsträdgårdsmästare Ivar Andersson, Jönköping. Den nya delen kom att sträcka sig som en bred remsa längs kyrkogårdens hela norra sida och stod klar 1965. 1971 togs fl ertalet av björkarna ned längs nämnda gångar. Motivationen var att de ”skymmer delvis kyrkan och försvårar skötseln av gravplatserna i närheten”. 1977 omdanades den kvadratiska planteringen i Bobergs utvidgning till urnlund, samtidigt som växtligheten kompletterades på hela utvidgningen. Det gällde häckar längs terrasskanterna samt trädrader inom kvarteren. Vid okänt tillfälle slopades rygghäckarna på den övre terrassen. Grusbäddar samt sten- och häckramar har konsekvent avlägsnats från kyrkogården under de senaste decennierna, likaså har de grusade tvärgångarna genom kvarteren gräsbesåtts. Därmed är den tidiga 1900-talskaraktären starkt förändrad, även om några exempel kvarstår, liksom vårdarna i sig. |
