Stäng fönster Ekerö kn, SÅNGA PRÄSTGÅRD 2:1 M.FL. SÅNGA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Sånga kyrka uppfördes under 1100-talets senare hälft i en typisk romansk planform med långhus med anslutande smalare absidförsett kor och västtorn. Sin nuvarande raka avslutning i öst fick kyrkan i början av 1300-talet då långhuset förlängdes och försågs med sakristia. Under 1400-talet tillkom vapenhuset och kyrkan valvslogs och försågs med kalkmålningar. Tornspiran tillkom under 1700-talet, men bevarar sin 1500-talsform. Sånga kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Kyrkan ligger inom riksintresse för kulturmiljövården. Sånga sockenkyrka omnämns första gången 1308. Sockennamnet skrevs 1310 Sunga. Sånga har varit en ö och bär kanske ett gammalt önamn. Det kan vara besläktat med verbet sjunga som här syftar på vattnets ljud. När kyrkan uppfördes under 1100-taletse senare hälft låg den centralt och lättåtkomligt med båt på en höjd intill det sund som då delade Färingsö i två hälfter. Kyrkan uppfördes av sten med en romansk planform med ett smalare möjligen absidförsett kor och västtorn. Under 1300-talet revs det äldre koret samtidigt som långhuset förlängdes österut så att kyrkan blev en salkyrka och sakristia byggdes till. Vapenhuset byggdes till under 1400-talet. Västtornets uppåt avsmalnande form anses visa på att Sånga äldsta kyrka har haft kontakt med Sigtunas romanska kyrkoarkitektur. Kyrkan helgades åt Jungfru Maria och Johannes döparen. Färingsö, tidigare kallat Svartsjölandet, består av fyra socknar. Sånga är sedan 1992 moderkyrka till Skå, Färentuna och Hilleshög sockenkyrkor. KÄLLFÖRTECKNING Arkivmaterial ATA Antikvarisk-topografiska arkivet Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet SLM Stockholms läns museum, arkivet Skriftligt material Boëthius, Ulf, Vägvisare till kyrkorna i Stockholms län, Uddevalla 1980 Bratt, Peter, Mälaröarna kulturhistoriska miljöer, Gällivare 1994 Nilsson, Christina och Westerberg, Ove, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 1995 Tuulse, Armin, Sveriges kyrkor, Uppland, Volym 77, Band VI, Häfte 2, Färentuna Härad, Stockholm 1956 Tuulse, Armin, Sånga kyrka, Upplands kyrkor-61, andra reviderade upplagan, Strängnäs 1979 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Sånga kyrka är belägen på Svartsjölandet, på en höjd nära Igelviken. I söder och öster finns två stigluckor, uppförda under 1400-talet respektive 1674. I nordost ligger en kyrkbod, och på kyrkans norra sida finns ett bårhus, byggt 1950 efter ritningar av arkitekten B. Schill. På en liten höjd ca 100 meter öster om kyrkan står en klockstapel, uppförd 1949 efter ritningar av I. Andersson och B. Schill. Kyrkan har rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster. De putsade murarna består av natursten, med tegel i gavelröstenas översta delar, omfattningar samt valv. Samtliga yttertak utgörs av sadeltak, tornet kröns av en spira. Ingång till kyrkan sker via vapenhuset. Av den äldsta romanska kyrkan från slutet av 1100-talet återstår tornet samt delar av långhusets västra parti. Omkring 1300 förlängdes kyrkan åt öster till salkyrka, och i samma skede uppfördes sakristian med kryssvalv av tegel. Vidare öppnades ringkammaren i tornet mot långhuset och erhöll tegeltunnvalv. Omkring 1430-70 tillkom vapenhuset i söder samt kyrkorummets kryssvalv. De förändringar som skett av kyrkans exteriör sedan medeltiden har främst gällt fönsteröppningarna. Den nuvarande höga och spetsiga tornspiran från 1730 har anor från slutet av 1500-talet. Interiören präglas främst av kalkmålningarna från omkring 1470, som togs fram och kompletterades vid en omfattande restaurering 1900-02 under ledning av arkitekten Agi Lindegren. I vapenhuset finns en sällsynt svit som återger de 15 tecken som ansågs förebåda världens undergång. 1949 genomfördes en restaurering under ledning av arkitekten B. Schill och konservatorn S. Dahlén, som bl.a. omfattade ny sluten bänkinredning, utvidgning av läktaren och rengöring av kalkmålningarna. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996 |
