Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, SÖDERMALM 7:48 S:TA MARIA MAGDALENA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
S:ta Maria Magdalena kyrka (här kallad Maria kyrka) började byggas omkring 1588 och stod klar 1625. Kyrkan har genomgått stora förändringar sedan dess. Nicodemus Tessin d.ä. (1615-81) ritade 1600-talets tillbyggnader. Han har i Stockholm bland mycket annat ritat Gamla Riksbanken, Bondeska- och Wrangelska palatset och Stadsmuseet. Hans son, Nicodemus Tessin d.y. (1654-1728), ritade västportalen. Efter en brand 1759 renoverades kyrkan efter Carl Johan Cronstedts (1709-77) ritningar. Cronstedt har även ritat Artillerigården som numera rymmer Armémuseum. Carl Fredrik Sundvall (1754-1831) ritade den nuvarande tornhuven 1824. På 1920-talet fick interiören sin befintliga prägel efter att ha renoverats av Lars Israel Wahlman (1870-1952) som hörde till de ledande kyrkoarkitekterna vid denna tid. Han har bl a ritat Engelbrektskyrkan och omgestaltat Oscarskyrkan och Sofia kyrka.
Kung Magnus Eriksson grundade omkring 1350 ett begravningskapell för fattiga på platsen för den nuvarande Maria kyrka. Enligt E Lundmark (Sveriges kyrkor), finns delar av det torn som uppfördes omkring 1430 kvar i det nuvarande tornet. I början av 1500-talet byggdes kapellet om och till. Flera bostadshus intill kyrkan var omgivna av en mur och anläggningen kom att fungera som en liten fästning. Eftersom fienden hade utnyttjat kyrkan i anfall mot staden lät Gustav Vasa riva den till stora delar år 1527. Befolkningen på Södermalm ökade men saknade en kyrka. På initiativ av Johan III började 1588 återuppbyggandet av Maria kyrka i anslutning till det medeltida tornet. Projektet lades ned i och med kungens död 1592. Medan bygget stod stilla fungerade Södermalms kapell eller det s k Sture-kapellet på den östra delen av stadsdelen som församlingskyrka. Först år 1625 hade byggnationerna kommit så långt att gudstjänster kunde hållas i kyrkan.
I och med gaturegleringen på 1640-talet gick inflyttningen till Södermalm snabbt och en församlingsdelning blev aktuell. 1654 delades malmen i en östlig, Katarina, och en västlig, S:ta Maria Magdalena församling. Det dröjde inte länge innan Maria kyrka åter var för liten. Vid två tillfällen byggdes kyrkan till under 1600-talets andra hälft. År 1759 brann kyrkan och en stor del av omkringliggande bebyggelse. Restaureringen innebar förutom exteriöra förändringar även att den nuvarande altaruppsatsen och predikstolen kom på plats. En provisorisk tornhuv uppfördes, vilken inte ersattes förrän 1824 med den nuvarande. 1926 togs ett helhetsgrepp på kyrkans interiör av arkitekt L I Wahlman. Året innan hade Maria Magdalena församling delats och Högalids församling bildats på Södermalms västra del.
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Lundmark, E, S:ta Maria Magdalena kyrka i Stockholm, Sveriges kyrkor, Stockholm 7:1, Stockholm [1934]
Nilsson, C, Kyrkguiden. Vägledning till kyrkorna i Stockholms stift, Stockholm 2001
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

Maria Magdalena kyrka ligger vid Hornsgatan på Södermalm, nära Slussen. Kyrkogården upptar idag ett rektangulärt kvarter. Södra och östra sidan avgränsas av gravkammarlängor, begravningskapellet ritades av Israel Wahlman 1929. Här uppfördes vid mitten av 1300-talet Capella Sancta Maria Magdalena, som till stora delar revs av Gustav Vasa 1527. Johan III lät bygga ny kyrka på de raserade murarna. Nuvarande kyrka är uppförd av tegel. Planen är latinskt korsformig, ovanligt breda korsarmar, västtorn och polygonalt kor. I vinklarna mellan långhus och tvärskepp finns sakristiutbyggnader, numera även skrudkammare, kapprum etc. Exteriören karaktäriseras av tvärskeppsgavlarnas barockfasader och tornets åttkantiga lanternin. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av rundbågiga kryssvalv. Rester av det medeltida kapellet återfinns i mittskeppets västra vägg, som är skev i förhållande till övriga långhuset. Även tornet härstammar från den medeltida kyrkan och uppfördes omkring 1430. Senast 1588 påbörjades byggandet av den nya korskyrkan. 1625 var den klar att använda, då hade arbetet varit avbrutet under cirka 30 år. Långhuset förlängdes med det polygonala koret 1657-1659. De breda korsarmarna fick kyrkan omkring 1680, arkitekt Nicodemus Tessin d.ä., samtidigt uppfördes de södra sakristiutbyggnaderna. Efter Tessins död 1681 tog hans son Nicodemus Tessin d.y. över, västportalen uppsatt 1716 är hans verk. Efter en eldsvåda 1759 restaurerades kyrkan av Carl-Johan Cronstedt, som höjde tvärskeppet en våning, ritade ny inredning och tillfogade de norra sakristiorna. Den nuvarande tornhuven uppfördes 1824 efter Carl Fredrik Sundwalls ritning. Kyrkan har, både exteriört och interiört, behållit sin karaktär trots stora restaureringar. Både Cronstedt på 1760-talet och I. Wahlman på 1920-talet underordnade sig Tessins arkitekturspråk.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996