Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, DUNGEN 26 ESSINGE KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS STADSMUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT.
Essinge kyrka uppfördes 1957-58 och invigdes 1959. Arkitekt var Cyrillus Johansson (1884-1959). Ritningar till ett tjugotal kyrkobyggnadsprojekt ritade av Johansson finns bevarade men bara fem kom att förverkligas. Dessa var, förutom Essinge kyrka, S:t Görans församlingshus i Stockholm, Kapellet i Nikkaloukta, Enskede församlingshus och Björneborgs kyrka. I Johanssons övriga omfattande och mångsidiga produktion märks bostadshus på Norr Mälarstrand, varuhuset PUB mot Hötorget, affärs- och kontorskomplexet Centrumhuset vid Kungsgatan - Sveavägen, Krigsarkivet, Vin- & Spritcentralen samt flera stadsplaner.
Stora och Lilla Essingen hörde till Bromma församling fram till 1955 då öarna bildade en egen församling. Sedan 1937 hade Essinge kyrkostiftelse funnits för att stödja den kristna verksamheten. Stockholms stadsfullmäktige upplät den nuvarande kyrkotomten 1941. 1943 arrangerades en arkitekttävling omfattande kyrko- och församlingsbyggnader. Fyra arkitekter bjöds in. Tävlingsprogrammet angav att bygget skulle inledas med församlingshemmet och att kyrkobyggnaden skulle uppföras i en senare etapp. Programmet föreskrev även att både församlingshem och kyrka skulle byggas i tegel. Cyrillus Johansson, som vann tävlingen, var insatt i uppgiften genom sitt engagemang i Svenska kyrkans diakonistyrelse för att upprätta typritningar till församlingshem, vilka publicerades i boken Våra församlingshem. En bok till kyrkokförsamlingarnas tjänst (1944). Han var inte nöjd med kyrkans placering vilken inte var så dominerande i stadsrummet som arkitekten hade önskat. Han strävade också efter att bevara den befintliga naturen. Församlingshemmet började byggas 1953, i stort sett efter tävlingsförslagets ritningar, och invigdes året därpå. I den stora samlingssalen, Essingesalen, hölls gudstjänster innan kyrkan stod klar. Kyrkobygget påbörjades 1957. Många ändringar hade då gjorts i de ursprungliga ritningarna, bl a ändrades en kyrksal öster om koret till ett bostadshus för kyrkans personal. Kyrkans sydfasad omstuderades flera gånger. I ett av förslagen, som inte kom att realiseras, gav små korsformade fönsteröppningar interiörens mittskepp mer ljus än det har idag. Cyrillus Johansson hade för avsikt att låta smycka mittskeppets väggar med ett bildprogram ur gamla testamentet ristat direkt i putsen, men det blev för kostsamt. Klocktornet var klart 1958 liksom kyrkan.
KÄLLFÖRTECKNING
ATA Antikvarisk-topografiska arkivet
SSM Stockholms stadsmuseums arkiv
Andersson, H O och Bedoire, F, Stockholms byggnader, Stockholm, 1988
Greborn, T, Essinge kyrka, Stockholm 1985
Nilsson, C och Westerberg, O, Kyrkguiden, Stockholm, 1995
Schölin, E, I Svenska kyrkans tjänst: en studie av Cyrillus Johanssons kyrkoarkitektur med utgångspunkt från Försoningens kyrka på Stora Essingen i Stockholm, Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2001
Stahre, N-G, Ferenius, m fl, Stockholms gatunamn, Stockholm 1992
Uppgifterna är sammanställda av Stockholms stadsmuseum 2007.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Essinge kyrka, även kallad Försoningens kyrka, står på en kulle mitt på ön Stora Essingen i västra utkanten av centrala Stockholm. Den uppfördes 1959 efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson. Då fanns sedan några år församlingshuset med bostäder och pastorsexpedition, som nu sammanbyggdes med kyrkan. Innan dess hade församlingssalen använts som gudstjänstlokal. Essinge kyrka är en souterrängkyrka och bottenvåningen inrymmer församlingslokaler. Kyrkan är av tegel, orienterad i norr-söder. Till exteriören liknar den en basilika men saknar fönster i mittpartiets högmurar. Detta påfallande höga mittparti har lägre sidopartier under pulpettak. Kor och långhus är i samma bredd. Huvudingången har sin plats i sydfasadens mitt under skulpturer av Th. Engström, med Kristus i mitten omgiven av symboler för tolv av jordens folkslag. Murpartiet ovanför skulpturerna dekoreras av ett rundfönster. Huvudentrén leder mot ett vapenhus som för in mot långhusets höga, flattäckta mittparti. Förbindelserna mellan mittpartiet och de låga sidopartierna utgörs av murar med rundbågiga öppningar. Det västra sidopartiet kallas Meditationsgången, det östra benämns Dopgången och avslutas med ett doprum. En hög och vid triumfbåge öppnar sig mot koret med dess vinklade tak. På altarmuren monterades 1988 en stor glasmålning av Einar Forseth, ursprungligen utförd 1941 för ett gravkapell på Karolinska sjukhuset men alltså flyttad till kyrkan långt senare, då kapellet upphört att brukas. Sakristian är inrymd t.h. om doprummet. Vida synligt är det originellt utformade, närmare 50 m höga runda, fristående klocktorn med spetsig spira som reser sig söder om kyrkan, nära församlingshemmet. Dess arkitektur är inspirerad av italienska kampaniler. Tornets övre murparti är utformad som en öppen lanternin med tolv pelare, symboliserande apostlarna.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998

HISTORIK FRÅN NYA SVENSKA KYRKOR - Församlingshuset byggdes först och brukades några år för gudstjänst tills kyrkobyggnaden anslöts via en pastorsbostad. Klocktornet fick formen av en fristående kampanil. Allt utvändigt murverk rött fasadtegel. Församlingsdelen tegeltäckta tak, basilikan och kampanilen koppartak. Över huvudentrén mot söder tretton granitskulpturer försänkta i murnischer - skulptör Thorolf Engström. Kyrkorummet har två sidoskepp, vitslammade väggar och avskilt kor med höga sidofönster bortom en triumfbåge med form typisk för arkitekten Cyrillus Johansson.

Källa: Illerstad, Lennart: Nya Svenska kyrkor. D1, Svealand. 1990